Anna Korkman Lopes har sakta men säkert anpassat sig till livet i Finland igen efter 23 år i Brasilien.

Ville göra något för gatubarnen

BRASILIEN.

Det som skulle bli tre månader i Rio de Janeiro blev 23 år. Anna Korkman Lopes hittade sin plats där i arbetet bland utsatta gatubarn och mammor. Att bo i Rio de Janeiro har sina utmaningar men att senare flytta tillbaka till Finland visade sig vara en lika stor om inte större omställning.

22.6.2022 kl. 06:00

Rio de Janeiro och gatubarn. Det var en tanke hon inte riktigt kunde förklara men som envist stannade kvar. Till slut gjorde Anna Korkman Lopes beslutet att åka dit, inledningsvis i form av ett mellanår efter gymnasiet.

– Jag hade i unga år utvecklat ett missionsintresse genom olika konferenser i Europa som jag deltagit i, där vi bland annat besökte barn- och åldringshem i Polen. Jag blev senare bekant med någon som precis hade grundat en organisation som arbetade med gatubarn i Rio och bodde hos henne i början.

Tanken var att stanna tre månader i Rio men hon insåg snabbt att hon inte var färdig där. Tre månader blev tretton månader och sedan sökte hon in för att studera psykologi vid universitet.

– I Brasilien är det möjligt att gå en universitetsutbildning till exempel på kvällen. Det gjorde det lättare att jobba på dagarna och studera på kvällen.

Hon arbetade och bodde på ett skyddshem för gatubarn.

– Barn hamnar på gatan av olika orsaker. Många av dem höll till på gatan trots att de hade familjer som brydde sig. Men ibland kunde mamman behöva arbeta långa tider för att försörja familjen. På grund av de extremt långa arbetsresorna som i värsta fall kan vara upp till tre timmar varje dag (enkelresa), kan det ibland vara lättare för föräldrar att vara borta lite längre för att spara tid. Det gör att barnen lätt hittar ett socialt liv på gatan.

Relationer är nyckeln

För att få en relation med dessa barn var det viktigt att hitta dem på morgonen innan de hade hunnit sniffa lim.

– Vi brukade söka upp dem och kom med lite frukost. Vi satte oss ner och pratade med dem och på så sätt skapade vi relationer till dem. Relationer är nyckeln, på det sättet kunde vi gå vidare, vinna deras förtroende och hjälpa.

Anna Korkman Lopes berättar att då de började föra statistik visade det sig att 80 procent av barnen inte återvände till gatan efter att de kommit till skyddshemmet.

– I första hand försökte vi skapa förutsättningar för dem att flytta hem igen eftersom det bästa alternativet är att ett barn får bo med sin egen familj. Det är inte alltid möjligt men redan om man kan skapa hopp hos föräldrarna om att de kan lära sig förstå och hantera barnet så är det ett stort steg. Det skapar förutsättningar för att barnet som då känner sig accepterat också kan förmå ändra sitt beteende.

Efter 12 år på skyddshemmet flyttade Korkman Lopes över till en annan organisation där hon främst jobbade med mammor.

– Jag startade någonting jag kallar för ”livskvalitetskurser”. Det var egentligen enbart ett täcknamn för att få mammor att prata om vanliga vardagssaker, om hur det är – tillsammans med varandra.

Det ledde småningom till att hon också började utbilda andra i att hålla liknande kurser, även i andra städer.

– Snabbt insåg jag att min tid inte räcker till för allt som kunde göras så det blev till slut en inspelad onlinekurs för dem som ville kunna dra kursen på sin ort.

Kontrasternas Rio

Rio de Janeiro hör till de farligaste städerna i världen att bo i. Kriminaliteten är skyhög, droghandeln styr stora områden och korruptionen förhindrar viktiga samhällsfunktioner att byggas upp.

– Man behöver hela tiden vara vaken och medveten om att man kan bli överfallen, få en pistol mot huvudet och bli rånad. Det sker skottlossning varje dag och man lär sig snabbt vad man ska göra och inte göra.

Anna Korkman Lopes och hennes familj blev flera gånger utsatta för rånförsök och en gång blev deras bil stulen.

– Två gånger har jag också befunnit mig mitt i en skottlossning.

Hon berättar att det varje kväll klockan 18 sköts med maskingevär i närheten där familjen bodde då barnen var små.

– Droghandeln styr vissa områden och även många före detta poliser bedriver milisverksamhet i vissa områden. Bråkar någon så avrättas han. Men de idkar också välgörenhet för att få välvilja så det är lite av en dubbelmoral.

Under tiden i Rio talade Anna Korkman Lopes svenska med barnen då de var hemma för att de skulle bli tvåspråkiga. Men då de befann sig ute talade de portugisiska för att inte sticka ut som turister och således vara lätta byten för kriminella.

Övriga aspekter att ta i beaktande då man ska få en vardag att fungera i Rio är trafiken.

– Barnens skola låg 3,5 kilometer från vårt hus och ändå tog det 45 minuter att åka dit. Det är så trångt i bussen att skulle den tvärbromsa så skulle man inte röra sig en meter.

Hon berättar att det är väldigt viktigt att klä sig snyggt i Brasilien. Det innebär att till exempel alltid ha strukna kläder.

– Speciellt om man tillhör en lägre samhällsklass vill man med klädseln visa att man visst är någon att räkna med.

Hur orkar man då med alla dessa utmaninar? Vad är den bästa strategin?

– Brasilianare har utvecklat en ironisk, svart humor som faktiskt är jätterolig. Den är viktigt för att ge kraft i vardagen med all korruption och annat som inte fungerar. Och folk är väldigt vänliga och hjärtliga. De sociala nätverken och familjerna är viktiga.

Korkman Lopes säger att hon saknar energin, pulsen och människorna.

– Och vädret och språket. Brasilien är ett väldigt vackert land.

Finland – ett nytt land

2017 flyttade familjen till Finland. Då hade Anna Korkman Lopes bott 23 år i Rio. Att anpassa sig till Finland beskriver hon som att flytta till ett nytt land, trots att Finland är hennes hemland.

– Jag minns att jag i början tyckte att människorna här är sömngångare, ingen är uppmärksam på något och Helsingfors är lugnt, tryggt och försiktigt.

Som jämförelse kunde de i Rio ibland väckas mitt i natten av att en lokal sambaskola övade på gatan inför sambakarnevalen.

– Det är alltid mycket ljud i Rio. Det var ganska vanligt att tio barn var hemma hos oss och lekte. Försök jobba effektivt då, säger hon och skrattar.

– Men det var ändå inte särskilt svårt att anpassa sig till friheten i Finland, som att barnen plötsligt kunde ta sig till skolan på egen hand.

Johan Myrskog


israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31