Cykeln var diakonissornas arbetsredskap runtom i landet. Birgitta Boström är med och förvaltar diakoniföreningarnas traditioner och arv i Helsinge-Vanda.

Före Ring III-staden möttes kyrkfolket i diakoniföreningar

vanda.

Ända fram till 1970-talet hade Helsinge–Vanda ett nät av diakoniföreningar runt om i socknen. I dag finns bara Västra Vanda-föreningen kvar.

9.6.2022 kl. 10:35

I en ficka mellan Vanda å och flera vägramper ligger Erikas gårdsgrupp där Birgitta Boström växte upp i Helsinge socken. I granngården hos farmor hölls diakonimöten och så kom Birgitta själv i kontakt med Vanda västra diakoniförening.

Den evangelisk-lutherska kyrkan firar i år diakonins 150-årsjubileum, ett och ett halvt sekel efter att den första diakonissan vigdes till tjänst.

Vanda, dåvarande Helsinge socken, fick på initiativ av den då tillförordnade kyrkoherden
Otto Weckström år 1927 ett nätverk av diakoniföreningar på församlingens område. De var sedan indelade i mindre kretsar, berättar Birgitta Boström, som nu är föreningens sekreterare.

I det gamla byasamhället samlades man till diakonimöten.

Vad gjorde man på ett diakonimöte?

– Då samlades man i hemmen. Hemma hos farmor kunde hela salen vara full, av inte bara fruar utan också deras män. Det var ofta en andakt eller inledning, man sjöng psalmer och sedan satt man bara och pratade, säger Birgitta Boström.

Redan år 1915 hade Helsinge församling fått sin första diakonissa, Anna Sundell.

– Hon var utbildad på diakonissanstalten i Uleå­borg. Det hyrdes en liten vindskammare åt henne, troligen i Dickursby, och sedan skaffades en cykel till henne, som skulle vara billig. Men Helsinge var jättestort på den tiden så det var krävande och hon orkade inte länge.

Diakonissan Sundell var egentligen anställd för att jobba kring fabrikerna i Dickursby, men fick efterhand bege sig runt i hela socknen, på den tiden större än dagens Vanda.

Efter att diakoniföreningarna bildats gick det ända till år 1935 innan följande diakonissa anställdes. Svea Lökman fick däremot sedan i sin tur enligt den tidens praxis lov att lämna jobbet när hon gifte sig.

Den sista föreningen

Västra Vanda-föreningen är i dag den sista diakoniförening som är kvar, och har i dag ett
20-tal medlemmar.

Inom föreningen möts man i dag varje månad i Virtakyrkan i Myrbacka för en gemenskap för många medlemmar som annars ibland kan ha en rätt så ensam vardag. Från hösten blir det en ny samlingsplats i församlingscentret Martinristi i Mårtensdal.

– Vår förening har stött församlingens verksamhet. Ibland när den har ont om pengar så vänder de sig till oss frågan om vi skulle kunna hjälpa? Vi har gett summor som församlingen sedan fördelar som köpkort till mat. Men vi har aldrig gett pengar direkt till någon.

Västra Vanda diakoniförening förvaltar fortfarande flera arv som under årens lopp har testamenterats till föreningen.

Slår vakt om svenskan

I dag brusar Ring III där Birgitta Boströms barndoms hemgårds äppelträdgårdar låg. Vanda är i dag en förortsstad där tio gånger fler talar något främmande språk än man talar svenska.

Under flera år var diakoniföreningen med om att organisera ”Svensk träff” i staden under den årliga Svenska veckan. Till den bjöds bland annat språkbadsklasser från finska skolor.

– Vi ville visa barn och unga att det finns folk som faktiskt talar och umgås på svenska i Vanda – förutom deras lärare ...

Diakoniföreningen ger också årligen pengar till stipendier i stadens alla svenska skolor, från lågstadierna till gymnasiet.

Jan-Erik Andelin


Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54