Är du också en av de där som känner sig lite skyldig då du ser annonser om Fadderdagen? Jag är med dig. Det borde ju inte var så svårt, men nu när mitt fadderbarn nästan har nått tonåren, känns det allt svårare.
Jag träffade kanske inte så ofta mina faddrar då jag var barn, men jag har väldigt goda minnen av dem, och de var också självklara gäster på mitt bröllop (tillsammans med min partners faddrar!). Nuförtiden bor de flesta så långt borta att kontakten nästan uteslutande finns på sociala medier.
Jag är urusel på att ta kontakt med folk, och det gäller tyvärr alla från gamla vänner till släktingar och fadderbarn. Kanske det delvis är en oro över vad man ska tala om. Tänk om vi bara sitter obekvämt tysta? I vissa situationer är huvudet helt tomt, och inga frågor man kan ställa eller ämnen man kan tala om kommer upp till ytan.
Jag läste att till och med biskopar känner sig som ”dåliga faddrar”, så då kanske man inte behöver skämmas lika mycket. Jag tänker mig att de kanske har mer på gång i sitt arbetsliv än jag, men det gäller ju inte nödvändigtvis alla. Livet är ju överväldigande ibland, också för oss som inte är biskopar.
Pandemin har förstås gjort det extra svårt att ta kontakt med folk, och som en introvert person har det påverkat mig extra mycket. Å ena sidan är det skönt att vara ensam, å andra sidan känner man sig snart som en eremit. Och energin som går åt i vissa sociala situationer har tredubblats.
Är det bästa just nu att bara svälja stoltheten och ta kontakt? Fadderdagen ger ju faktiskt en utmärkt orsak att vara tillsammans och ha program hela dagen, till exempel på Svartholmen. I de flesta fallen är det ju bara spännande att besöka platser man inte besöker i vanliga fall och roligt att åka på utflykt med någon annan än sina föräldrar.
Som relativt ny förälder undrar jag: borde jag uppmuntra mitt barns faddrar att vara aktivare? Till exempel föreslå ett besök till Högholmen eller just utnyttja fadderdagens program? Man vill ju inte heller att faddrarna ska känna sig tvingade till något, då blir det bara sämre stämning och svårare att ta kontakt, tror jag. Ärligt talat, då det kommer till att vara fadder har jag inga svar, bara frågor.
Tova Vikström jobbar som informatör i Matteus församling.
