En oas för stadens unga

Kan du börja med att reda ut begreppen, vad är Stationens barn och vad är Walkers?
– Paraplyorganisationen för våra verksamhetsformer heter Stationens barn (Aseman Lapset) och är en riksomfattande organisation. Den äldsta versamhetsformen är Walkers-konceptet, där grundtanken är att man ska erbjuda trygga platser för ungdomar där det också finns pålitliga vuxna. I detta nu har vi tolv Walkerskaféer runt om i landet. Walkerskafeét som finns i hjärtat av Helsingfors sköter vi, så att säga, i egen regi och i samarbete med Helsingfors Ungdomscentral. De andra kaféerna fungerar enligt principen att det är en lokal aktör som bär huvudansvaret. Det kan vara det kommunala ungdomsarbetet eller den lokala församlingen, säger Christian Wentzel, verksamhetsledare på Stationens barn.

Hur går det för Walkerskaféet i Helsingfors?
– Ungdomarna tycker att det är lysande att ha ett eget tillhåll i hjärtat av Helsingfors. Man ska komma ihåg att, förutom biblioteken, är det här det enda icke-kommersiella stället för ungdomar i centrum. Vi har inget köptvång. Man kan komma som man är, det finns inget medlemskort och man får vara anonym om man vill. Förra året hade vi över 30 000 besökare i ett utrymme som är knappt 150 kvadratmeter. Många av volontärerna som jobbar i kaféet har själva varit så kallade walkersunga. När de blivit myndiga har de känt att de vill ge någonting tillbaka.

Hur gör volontärerna för att upptäcka och se de ungdomar som inte har någonstans att ta vägen när kaféet stänger?
– Genom att prata med dem! Genom att möta dem som fullvärdiga människor och individer.

Du får det att låta så enkelt! Brukar ungdomarna vara villiga att tala?
– De är väldigt öppna, men i vissa fall kan det ju ta längre tid att bygga upp förtroendet så att de börjar snacka. Däri ligger en utmaning både för oss och för hela vårt samhälle. Vi lever med ett uppskruvat tempo och vi förväntar oss resultat och lösningar snabbt. Men vissa saker tarvar tid.

Läs hela intervjun med Christian Wentzel, verksamhetsledare på Stationens barn i veckans nummer av Kyrkpressen.