My Ström och Lisbet Nordlund har märkt att diakonin – liksom för 150 år sedan – ofta jobbar i det tysta.

De ger stöd i det tysta

diakoni.

I år firar Mariehamns församling diakonijubileum bland annat genom en historik och en utställning. – Vi är den sista utposten, så att ingen hamnar ut i mörkret.

12.5.2022 kl. 11:49

I sommar kommer Mariehamns församling att presentera församlingens diakoniarbete under hundra år med hjälp av en utställning som ordnas i samband med sommarkaféet.

– Eftersom diakonin firar 150-årsjubileum i år rotade jag i vårt arkiv och märkte att vår församling fick sin första diakonissa för 100 år sedan. Men det är svårt att hitta uppgifter om församlingens diakoniarbetare – man får en känsla av att det är prästerna och kantorerna som varit viktiga, säger Lisbet Nordlund, som är diakonissa i Mariehamn.

Diakonen My Ström håller med.

– När jag läste lite i historiken tyckte jag att det var intressant att diakonissan var där och gjorde sitt jobb, och det var något de andra i församlingen inte visste så mycket om. Jag kunde känna igen mig i mycket. Det känns kul att vara en i ledet!

Den sista utposten

Redan förra våren beslöt Mariehamns diakoniförening att skriva en historik över diakonin – och då visste man inte att det var 100 år sedan den första diakonissan anställdes i församlingen.

Vad tycker ni är diakonins viktigaste uppgift?

– Att finnas där för dem som inte har någon annan. Vi är den sista utposten – så att ingen bara ska bli skickad ut i mörkret, säger My Ström.

– Att finnas till hands, att lyssna och försöka förstå den andra människan, säger Lisbet Nordlund.

De tänker att man kanske ofta tror att församlingen är de människor som sitter i kyrkan om söndagarna. Men församlingen är större än så.

– Jag tänker ju att liksom gudstjänsten lyfter bördor från folks axlar lyfts bördor också i vårt arbetsrum, och det är stort att få vara med, säger Lisbet Nordlund.

Ibland säger de människor de hjälpt att de vill ge något tillbaka.

– Då brukar jag svara att det bästa sättet är att hjälpa någon annan.

My Ström påpekar att den som får hjälp inte behöver stå i tacksamhetsskuld.

– Vissa går med i församlingen sedan, men man ska inte behöva betala kyrkoskatt för att bli hjälpt.

Vet folk om att diakonin finns?

– De församlingsaktiva vet, och de som har det sämst vet, för de tipsar varandra.

Men My Ström konstaterar att när hon sitter på middag och berättar att hon är dia­kon kan någon fråga: Vad är det?

Även om de arbetar i det tysta vill de gärna att alla ska veta att de finns.

– Jag har själv haft en period då jag behövde diakonihjälp. Det var en bra erfarenhet. Många skäms över att be om hjälp – men vi är aldrig stränga. Det är många som lever väldigt välordnade liv, men sedan gör något att allting kraschar. Ofta väntar de för länge innan de kommer till oss, säger My Ström.

Sofia Torvalds


SOMMARLÄGER. – Att vara tillsammans handlar om ett grundbehov som vi alla bär på, säger Matti Aspvik, verksamhetsledare för förbundet Kyrkans Ungdom. 27.7.2024 kl. 20:50

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37