Malax syförenings 120-årsjubileumsfest firades i kyrkhemmet den 27 mars på Marie bebådelsedag, syföreningarnas traditionella kyrksöndag.
– Den äldsta missionssyföreningen i Malax startade 1902. Sedan tillkom flera i andra byar, berättar dia–kon Anne Bjurbäck.
Numera finns det två syföreningar kvar i Malax. Den ena, med omkring 40 aktiva medlemmar, samlas i kyrkhemmet i Yttermalax. Den andra träffas i församlingshemmet i Övermalax och brukar samla cirka 10 symötesdeltagare.
På jubileumsfesten premierades de två syföreningarna med Pro Diaconia-medaljen.
Till missionssymöte samlas man för att handarbeta, men också för att tala om tro och dela gemenskap.
– Vi brukar kalla syföreningen en vardagsgudstjänst, säger Anne Bjurbäck. Hon är den som oftast leder samlingen.
Under pandemin blev det ett uppehåll pånästan två år, men i februari kunde samlingarna till allas glädje starta igen.
– Vi börjar alltid med samma psalm. I Yttermalax är det psalm 482, ”Ett vänligt ord kan göra under”.
I Övermalax är det psalm 189, ”Herren är i sitt heliga tempel”, som sätter tonen för samlingen.Andakt och högläsning hör till programmet. Någon gång kan också inbjudna gäster medverka.
– Om det finns rundbrev från missionärerna brukar jag läsa upp det.
Kaffeserveringen tar mötesdeltagarna hand om parvis, och pengarna går givetvis till missionen.
Medel samlas in också via auktioner och lotterier. Pengarna fördelas till olika missionsprojekt.
– Senast gick medlen till moderskapsförpackningar via Finska Missionssällskapet, och nu understöder vi vår avtalsmissionär Rut Åbacka i Kenya, som arbetar för Svenska Lutherska Evangeliföreningen.
Församlingsrådets viceordförande Nina Granholm-Mäkinen överräckte medaljen.
Gäster vid jubileumsfesten var missionär Edny Fors med maken Seifu Abdela, Etiopien. Till vänster kaplan Kristian Norrback. FOTO: Anne Bjurbäck
Flit som värmer
Vardagskreativiteten finns med, nu som tidigare.
– När vi har våra samlingar sitter de flesta och stickar. Symötesdamerna är så otroligt flitiga att sticka sockor och vantar till auktionen.
Dessutom får Julhjälpen en gåva i form av många par värmande sockor. Och så stickas det dopsockor. I Malax församling finns nämligen en mångårig tradition att de barn som blir döpta får ett par sockor.
Vilka planer finns i sikte?
– Det brukar vara tradition att vi far på en utfärd på våren eller i början av sommaren, och en sådan ska nu börja planeras. Det har ju varit uppehåll med allt sånt. En viktig sak är att få äta god mat, det uppskattas! Och förstås samvaron och gemenskapen.
Hur rekryterar ni nya medlemmar?
– Medelåldern är rätt hög, menföre coronapandemin var det flera nya som började. ”Jag har nyss blivit pensionär”, ber ättade en av de nya. ”Min väninna sa: du kan ju komma med och sticka!”
