Ett flexibelt arbete, där man sköter sådant som ingen annan i samhället sköter. Ofta är det att vandra tillsammans med människor under en längre tid.
Så beskriver Irina Lemberg det arbete vid Borgå domkyrkoförsamling som hon lämnar efter över 20 år, nu som ledande diakoniarbetare, och går i pension.
Irina växte upp i Hertonäs i östra Helsingfors, med kyrkan. I Matteus församling var också föräldrarna Etel och Göran socialt och diakonalt aktiva lekmän, bland annat kring Matteus dåvarande fritidsgård Solstrand inåt landet, i Loppis.
Irina Lemberg utbildade sig till sjuk- och hälsovårdare, men sadlade i 40-årsåldern om och utbildade sig till diakonissa.
– Årskursen 1999 var den sista då man utbildades från en bakgrund inom sjuk- och hälsovården. Nu utbildas man till diakon som socialarbetare.
Går mitt i pågående flyktingläge
Irina Lemberg lämnar nu jobbet i mitten av maj, mitt i flyktingvågen från Ukraina.
– Det kliar i fingrarna och jag skulle gärna jobba med det, men som tur är kan jag ju delta som frivillig, säger hon.
Under hennes år vid diakonin har en hel del förändrats, inte minst under coronapandemin eller vid 2015 års stora flyktingvåg.
– Det går mot samarbete i nätverk, i nästan varje sak. Vi har mycket mera kontakt nu med Borgå stad eller till exempel Röda Korset.
Hon är också glad över att stadens sociala omsorg under åren har utvecklats. Och sedan kan diakonin gå vidare in på nya områden, säger hon.
Också arbetet som diakon har förändrats från tiderna då diakonissan ofta tog sig an diakonins klienter en och en.
–Nu jobbar vi mycket mera med grupper. Mycket av kontakterna flyttar över till sociala medier. Det är kanske min ålder, men jag tycker inte de ersätter fysiska möten.
När arbetet mera involverar frivilliga så innebär det också att diakoniarbetet förskjuts från vardagstid till veckoslut.
Kyrkfolk ser ofta gudstjänstlivet som det viktiga i kyrkan, medan samhället ofta mest respekterar kyrkan för diakonin. Har du känt av det?
– Absolut! Vi tycker ju ibland kanske lite naivt att vi firar gudstjänst i vardagen. Men vi har också försökt sammanföra de här grupperna, och till och med lyckats ibland. I församlingens gudstjänstgrupper finns människor som har kommit med via diakonin.
Pensioneringen hoppas Irina Lemberg ska ge mera tid för barn och barnbarn och föräldrarna borta i Esbo.
– Och så hoppas jag kunna ta upp sådant jag gjort förut, kanske att måla, eller körsång. Men vi får se vad det blir.
I ledningen för diakonin efterträds hon av Ulrika Lindholm-Nenonen. Ny diakon i Borgå blir Henrika Lemberg som kommer från Esbo svenska församling; hon är faktiskt Irina Lembergs svärdotter.
