Författaren Susanne Ringell: "Det Gud ger mig just nu är sorg"

sorg.

Susanne Ringell har skrivit en bok som handlar om kärlek, vänskap, nåd och tro. – Det finns nåd, och den är enkel.

16.3.2022 kl. 16:50

Susanne Ringells färska bok börjar med en berättelse som heter Lilla björn. Den handlar om en kvinna som kissar i gräset i natten, medan fyra systrar – hennes döda vänner – roat betraktar henne från stjärnhimlen.

– Jag förlorade fyra mycket nära väninnor under en kort tid. Så småningom kändes det som om de tillsammans utgjorde ett nytt sammanhang, även om de inte kände varandra. Det är jag som är deras gemensamma universum.

Hon tänker att just den här berättelsen genomströmmas av ett liv bortom döden, av möjlighet till kontakt.

– Den handlar också om mitt eget åldrande och kvinnokroppens förfall, vilka positioner man får lov att inta om man ska kissa i gräset.

En röd tråd i boken Kroppens kalligrafi är kärlek i alla dess former. Det finns en man som går igenom hela boken, i bakgrunden. I andra berättelser träder han fram.

Det handlar om Susanne Ringells man, dramatikern, författaren och skådespelaren Anders Larsson, som dog i september. I en berättelse är han en liten pojke i Småland som längtar efter en lillasyster.

– I själva verket drömde Anders om en lillebror, och jag drömde alltid om en storebror.

I stället fick hon två yngre systrar. I boken berättar mamman i förtroende nyheten om att familjen ska få en bebis för den tioåriga flickan i Helsingfors. ”Så trevligt”, säger hon till mamma. Det är hennes livs första bedrägeri.

– Det är ett fruktansvärt ansvar när man förstår att man måste förställa sig. Kanske hade jag inte behövt göra det, men jag ville inte grumla någons glädje. Och idag älskar jag mina småsystrar, de är min familj.

Problemet med att förställa sig, tänker hon, är att det ökar känslan av ensamhet,

– Jag läste om begreppet ”wounded healer”, och det har klingat i mig sedan dess. Det öppnade en möjlighet att tänka att också vi svaga och skadade människor kan ge någonting. Utsattheten och sorgen kan kanske vara helande och hjälpande för någon annan, även om man inte tror sig vara till någon glädje alls.

Sedan hennes man dog har hon varit i sorgens grepp. I många år har hon tidvis kämpat med ångest.

– Jag drömde oerhört länge om att jag en dag skulle bli en stilla sjö. En lugn yta, i vila. Men jag tror inte att det blir så, förrän eventuellt på den andra sida som jag trots allt hoppas på.


Längtan bär tron

Susanne Ringell har alltid haft ett intensivt känsloliv. Den känsla som leder henne till Gud är längtan.

– Längtan är en väldigt intensiv känsla. Om inte det här hemmet av någon sort fanns, det här ursprunget, skulle längtan inte heller finnas. Längtan är tron.

Hon minns att biskop Martin Lönnebo någonstans skrivit att det i den kalla Atlanten finns en varm ström, Golfströmmen.

– Det är inte fel att behöva vara i närheten av den värmen. Det kalla är inte verkligare än det varma.

Just nu vacklar hennes förtröstan till den varma ström som är Gud. Hon har förlorat fyra av sina bästa vänner, sin pappa, sin man. Också den konkreta Golfströmmen är hotad av klimatförändringen.

– Utan förtröstan orkar man ju inte leva. Jag längtar efter bekymmerslöshet. Jag har skrivit texten till psalmen ”Lätta som lekande fiskar”. I den finns en bekymmerslöshet som jag avundas den människa som skrev den.

Just nu vill hon lyssna inåt. Varje ögonblick då hon vill leva är nåd.

– Men det finns nåd, och den är mycket enkel. Solen skiner och idag lyckades jag faktiskt se den där koltrasten.

Hon tänker att Gud är allt möjligt, men han är också sorg.

– Det är väl så att det Gud ger mig just nu är sorg. Förr upplevde jag att min man var något av en uppfostrare för mig. Nu upplever jag att den som fostrar mig är sorgen. Vart det kommer att leda mig vet jag inte,

Det tröstlösa med sorg är att den ibland känns som att vandra i cirklar och hela tiden komma tillbaka till samma ställe.

– Men det kan hända att man eventuellt kommer till samma ställe från en lite annan vinkel eller med lite annan hastighet eller så att vinden blåser lite annorlunda just då.

Hon försöker tro på också den lilla förändringen.

– En klok präst som jag har talat med sa att den helige Ande arbetar mycket långsamt och med stor repekt för människan. Det har på något vis tröstat mig.

Text och foto: Sofia Torvalds


HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29

KÖRMUSIK. Bandmusik fyller Andreaskyrkan när Kyrkpressens redaktör kliver in under genrepet inför julkonserten med gospelkören His Master’s Noise. Koristerna Emilia Nylund, Viktor Nylund och Rabbe Tiainen sätter sig ner för en pratstund. 2.1.2025 kl. 16:11

KÖRSÅNG. Körsång skapar en känsla av samhörighet, säger Pia Bengts, stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik i Borgå stift. 2.1.2025 kl. 16:17

MIRAKEL. För Tiina Kumpuvuori har det varit ett mål att trots sin cp-skada kunna leva ett så normalt liv som möjligt – och att bilda familj. – Jag vill inte vara den som man tycker synd om. 2.1.2025 kl. 08:56

Svenska kyrkan. I Svenska kyrkan med dess 5,5 miljoner medlemmar ser trenderna ut att vända. Finlandssvenska Emma Audas och Patrik Hagman som jobbar med prästrekrytering och opinionsbildning i Sverige ser ny glädje och nytt förtroende kring kyrkan. 30.12.2024 kl. 19:00

relationer. Vill du bli en bättre människa eller livskamrat 2025? – Var frikostig med respons och ge av din odelade uppmärksamhet, säger Jan-Erik Nyberg. 28.12.2024 kl. 08:00