För många har året börjat i förkylningarnas tecken. Vårt samhälle har igen begränsats av restriktioner på grund av Covid-19. Igen påverkas våra församlingar och våra liv mera konkret av denna pandemi.
Kyndelsmässodagen som för många församlingar inneburit familjegudstjänst blir i år lite mer osäker, igen. I skrivande stund sitter jag hemma vid mitt köksbord under en filt. Förkyld som så många andra. Bestämmelserna för kyndelsmässodagen är ännu inte gjorda. I kalendern är jag inbokad på familjegudstjänst men i tankarna vågar jag ännu inte riktigt tro på de planerna. Som så mycket annat så får vi ta livet och stunden som den kommer. Planer finns, många och fina, men det finns också plan B och plan C. I församlingarna, liksom i samhället överlag.
Kyndelsmässodagens tema handlar också om planer. I gudstjänsten läser man enligt kyrkoåret om Symeon som är en djupt troende man. Symeon har fått en uppenbarelse att han inte kommer att dö innan han har sett Herrens Messias. Han väntar alltså på Guds frälsningsplan. Ledd av Anden går han till templet den dag som Josef och Maria kommer med Jesusbarnet. Det är tid för deras rening och de ska bära fram Jesus inför Gud i enlighet med deras seder om den förstfödde sonen. Då Symeon ser den lilla familjen komma till templet inser han att Jesus är den han har väntat på. Han kunde redan där i templet ana Jesus betydelse och blickade fram mot korset på Golgata. Han anade Guds planer.
I en tid då våra egna planer snabbt kan förändras så får vi ändå lita på att Guds planer håller. Vi vet inte allt som kommer att hända, men vi får lita på att vi inte är ensamma.
