Britt-Marie har stort stöd av sin dotter Anna som bor i Jakobstad med sin familj.
Britt-Marie har stort stöd av sin dotter Anna som bor i Jakobstad med sin familj.

”Sara och Janne finns alltid i våra hjärtan”

kampen mot cancer.

I maj för fyra år sedan förlorade Britt-Marie Fellman sin man och dotter i cancer, och Anna Andersson sin pappa och sin syster. Sara dog några dagar före Janne – och de begravdes samtidigt på försommaren.

9.6.2021 kl. 00:00

– Begravningsentreprenören sa till oss att det är väldigt sällan som två familjemedlemmar begravs samtidigt, säger Britt-Marie Fellman.

Hon och hennes dotter, Anna Andersson, sitter i hennes kök och kommer ihåg hur det var för fyra år sedan.

– Vi sprang mellan de olika avdelningarna på Vasa Centralsjukhus. När personalen insåg att vi hade två familjemedlemmar som behövde terminalvård lyckades de ordna så att Sara och Janne kunde ligga i samma rum.

Sara dog först.

– Sara hade väldigt svårt med andningen och hade mycket ångest. Hon hade gång på gång drabbats av svåra lunginflammationer den sista tiden. En läkare frågade därför Sara om hon ville bli nedsövd. På kvällen dog hon.

– Ingen var riktigt beredd på att hon skulle dö, säger Britt-Marie Fellman. Man kan inte riktigt förstå att ens barn har dött.

"Ingen var riktigt beredd på att hon skulle dö, säger Britt-Marie Fellman. Man kan inte riktigt förstå att ens barn har dött."

Efter Saras död flyttades Janne till bäddavdelningen i Jakobstad, där han levde ännu några dagar.

– Det var barmhärtigt att de dog så nära inpå varandra. Vi kunde planera en gemensam begravning för dem båda. Det skulle ha varit tyngre att ha två skilda begravningar inom en kort tid. Det blev en väldigt fin begravning, säger Anna Andersson.

Jannes sjukdom började tidigt

När Janne var 45 år fick han ont i ryggen.

– Jag kommer väl ihåg när Janne ringde åt mig då jag var på Stafettkarnevalen. Han berättade i telefonen: ”Läkarna säger att jag har myelom.” Jag visste att det var en väldigt allvarlig sjukdom, en form av cancer i benmärgen.

Janne behandlades framgångsrikt för sin cancer. Han fick två stamcellstransplantationer och nya de nyaste medicinerna.

– Han fick sju friska år, han fick se sina barnbarn växa och hans jobb var mycket tillfredsställande.

"Han fick sju friska år, han fick se sina barnbarn växa och hans jobb var mycket tillfredsställande."

Men efter sju år kom cancern tillbaka.

25 år och cancerpatient

Saras cancer fick sin början i tjocktarmen.

– Sara hade studerat i Helsingfors och stortrivdes i huvudstadsregionen. Hon fick jobb som socionom och hade inga planer på att flytta hem till Jakobstad igen.

Efter en sommar med hälsoproblem kom bomben: Cancer i tjocktarmen, som hade spritts till levern.

– Visst var det en chock när Janne blev sjuk, men det blev en ännu större chock när Sara blev sjuk.

– Ibland tänker jag på om hur det skulle vara nu om Saras cancer hade upptäckts i ett tidigare skede. Läkarna trodde inte att hon var allvarligt sjuk. Den typ av cancer som Sara hade brukar drabba äldre människor.

Saras sjukdom var en slump.

– I Jannes fall fanns det mera möjligheter att behandla sjukdomen. Sara hade en sämre prognos. Läkarna tog bort en del av Saras tarm och 60 procent av levern. Hon ville bo i Vanda och få sin vård på Kliniken för cancersjukdomar i Mejlans, säger Britt-Marie.

– Inte många visste att hon hade en allvarlig sjukdom. Hon tappade inte håret och var noga med sitt yttre, säger Anna om sin lillasyster.

Men metastaserna kom tillbaka.

Fann varandra

Sara var skriven i Vanda till slutet av år 2016.

– Då flyttade hon in hos mig och Janne, till sitt barndomshem. Då först syntes det på henne, hon magrade och blev väldigt trött. Hon hade fått alternativ behandling i Tyskland, men den hade inte bitit på henne.

På våren fick Sara tyngre med andningen kombinerat med ångest.

– Jag upplever att Sara och Janne verkligen fann varandra på slutet. De fick stöd av varandra.

Sedan gick det snabbt. Sara fick en svår lunginflammation och Janne fick sepsis, blodförgiftning. Janne hade omänskliga smärtor i benet och Sara hade väldiga problem med att andas.

– När läkaren frågade om hon ville bli nedsövd, sa hon bara: Ja, söv ner mig. Det var barmhärtigt. Hon var redig och klar in i det sista.



Livet går vidare

Anna Andersson upplevde den sista tiden som jobbig, men ändå hoppfylld.

– Jag hade en stark tro på att pappa och Sara skulle få det mycket bättre väl på andra sidan.

Hon har varit bekännande kristen sedan tonåren.

– Men nog blev det oerhört tomt när Sara och pappa dog.

Britt-Marie flydde hemmet en del på sommaren.

– Jag var mycket tillsammans med mina barn och barnbarn i Jakobstad, på Åland och i Uppsala. Äldsta dottern Pernilla bor på Åland och yngsta dottern Jonna bor i Uppsala.

När hösten kom måste hon möta det tomma hemmet och sitt nya liv.

– Många sa: Hör av dig! Men man orkar inte. Då är det bättre att någon ringer och vill erbjuda en sällskap eller hjälp. Det ska jag tänka på när en vän eller bekant har sorg. Jag gick en Alphakurs, det hjälpte också.

För Anna blev det snart klart att hon önskade ett nytt barn, en minsting.

– Sen kom Robin. Han är, på något sätt, ett bevis på att livet går vidare. Jag sörjer att Robin inte fick träffa pappa och Sara, men jag kommer alltid att berätta om deras liv för honom.

Christa Mickelsson


Kokonåsen i Borgå är välbekant för Mats Lindgård. Här sköter han sin kondition.

kyrkoherdar. När Mats Lindgård i tiden besvärade sig över hur domkapitlet placerade präster i förslagsrum inför domprostvalet resulterade det i en period som blev den tuffaste i hans liv. I dag är han en chef som tror på att förankra beslut grundligt innan han genomför något. 3.8.2022 kl. 17:08
Kantors- och prästparet Eeva-Stiina och Paula Lönnemo vill se kyrkan ta ett mera ansvarsfullt grepp om sina skogar.

KYRKANS SKOGAR. Okunnigheten om hur man ekologiskt hållbart sköter skog är stor i kyrkan, anser präst- och kantorsparet Paula och Eeva-Stiina Lönnemo. Därför vill de se mera fredning, och mera av det nya, kontinuerliga skogsbruket. 1.8.2022 kl. 12:53
– Jag har själv varit entusiastisk för skogsbruk utan kalhyggen, säger Carl-Johan Jansson. Men det fungerar inte.

KYRKANS SKOGAR. Skogsbruksveteranen Carl-Johan Jansson i Raseborg är skeptisk till det nya kontinuerliga skogsbruket. Domkapitlet i Borgå har bett honom om argument mot den nya metoden. 1.8.2022 kl. 16:11
Sophie Törnqvist från Kerko by i norra Borgå tycker om att vara social och få nya vänner. Domkyrkoförsamlingens läger Pellinge 1 har varit en upplevelse, säger hon.

konfirmation. I Borgå går 85 procent av årsklassen i Domkyrkoförsamlingens konfirmandundervisning, och Borgå "exporterar" hjälpledare. Men för allt flera konfirmander är kyrkans termer nya och främmande. Som Guds Lamm eller Kristus Frälsaren, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou. 29.7.2022 kl. 16:00
Rebecka Stråhlman arbetar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan – något årtionde efter konfirmationen.

unga vuxna. Rebecka Stråhlman jobbar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan, något årtionde efter skriban. 1.8.2022 kl. 16:34
Ingrid Mutai och Olivia Franck (i telefonskärmen) vill lyfta 
sekundär traumatisering på bordet.

SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03
Mao Lindholm fascineras av rövaren på korset bredvid Jesus. – Och Jesus omedelbara löfte åt honom om evigt liv. Det är så hisnande stort att det inte går att fatta.

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13
Katolska Sara Torvalds tycker att ekumenik är lärorikt men att den katolska kyrkan också har varit för en mängd "fördomar och tjafs". Hon är sedan 2021 ordförande för Ekumeniska rådets arbete på svenska i Finland.

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00
Olav Jern anser att både Kyrkostyrelsen och domkapitlen har för stor makt. Men han är å andra sidan nöjd med att kyrkan har en tydlig beslutsstruktur

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00
– Jag tror att om jag var kyrkoherde skulle jag försöka hindra allt utflöde. Jag skulle tänka: jag låter ingen lämna församlingen utan att veta varför, säger Edgar Vickström. Han saknar uttalade mål i kyrkan.

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12
Christina Roberts och Göta Alm-Ellingsworth vill återuppliva traditionen kring åländska Lumparlands brudkrona.

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00
Kyrkpressens enkät bland förtroendevalda i Borgå stift visar att ungefär en tredjedel tycker att kyrkoherden har för stor makt. Det tycker också de erfarna beslutsfattare Kyrkpressen talat med.

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41
My Ström saknar känslan av att höra hemma. – Risken är nu, när jag testar på Sverige igen, att jag kommer ha samma känsla av att inte höra hemma.

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58
Pilgrimsprästen Maria Widén i samtal med Stefan Edman.

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41
Bjarne Boije på sin hundraårsdag 2021

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54

Kokonåsen i Borgå är välbekant för Mats Lindgård. Här sköter han sin kondition.

kyrkoherdar. När Mats Lindgård i tiden besvärade sig över hur domkapitlet placerade präster i förslagsrum inför domprostvalet resulterade det i en period som blev den tuffaste i hans liv. I dag är han en chef som tror på att förankra beslut grundligt innan han genomför något. 3.8.2022 kl. 17:08
Kantors- och prästparet Eeva-Stiina och Paula Lönnemo vill se kyrkan ta ett mera ansvarsfullt grepp om sina skogar.

KYRKANS SKOGAR. Okunnigheten om hur man ekologiskt hållbart sköter skog är stor i kyrkan, anser präst- och kantorsparet Paula och Eeva-Stiina Lönnemo. Därför vill de se mera fredning, och mera av det nya, kontinuerliga skogsbruket. 1.8.2022 kl. 12:53
– Jag har själv varit entusiastisk för skogsbruk utan kalhyggen, säger Carl-Johan Jansson. Men det fungerar inte.

KYRKANS SKOGAR. Skogsbruksveteranen Carl-Johan Jansson i Raseborg är skeptisk till det nya kontinuerliga skogsbruket. Domkapitlet i Borgå har bett honom om argument mot den nya metoden. 1.8.2022 kl. 16:11
Sophie Törnqvist från Kerko by i norra Borgå tycker om att vara social och få nya vänner. Domkyrkoförsamlingens läger Pellinge 1 har varit en upplevelse, säger hon.

konfirmation. I Borgå går 85 procent av årsklassen i Domkyrkoförsamlingens konfirmandundervisning, och Borgå "exporterar" hjälpledare. Men för allt flera konfirmander är kyrkans termer nya och främmande. Som Guds Lamm eller Kristus Frälsaren, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou. 29.7.2022 kl. 16:00
Rebecka Stråhlman arbetar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan – något årtionde efter konfirmationen.

unga vuxna. Rebecka Stråhlman jobbar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan, något årtionde efter skriban. 1.8.2022 kl. 16:34