– Finland är ett land som fungerar. Människorna är ärliga. Jag har alltid varit lite tystlåten och jag trivs i Finland, säger Stéphane Rosse.

Franska Stéphane Rosse: "Jag tycker om tystnaden i Finland"

Kulturer.

Stéphane Rosse är den tystlåtna fransmannen som har levt i Finland i 30 år.
– Jag blev förälskad i en finländsk turist
i Paris 1993. Det var kärlek vid första ögonkastet.

14.4.2021 kl. 10:47

Stéphane Rosse är född på den franska landsbygden, ungefär 70 km från Paris. När han var sexton år flyttade han till huvudstaden och började studera grafisk design.

– Jag tyckte om att rita karikatyrer, och jag fick in en fot på några franska tidningar.

När han hade bott i Paris i fjorton år träffade han en turist från Finland.

– Det var kärlek vid första ögonkastet. Vi träffades i februari 1993 och vi gifte oss i juni 1993. Man vet när det är rätt!

Hur var det att flytta till Finland, till Sibbo?

– Jag förväntade mig ingenting, för jag visste inte så mycket om Finland. Min bild av Finland hade jag långt fått från Aki Kaurismäkis filmer. Jag var ett stort fan! Jag träffade honom en gång på franska ambassaden i Helsingfors på Frankrikes nationaldag, den 14 juli, men jag vågade inte tala med honom.

– Min fru var lärare och jag var frilansare. Jag tänkte att det finns jobb i Finland, men med den ekonomiska krisen blev det lite svårare.

Efter att han fick chansen att rita en pärmbild till Suomen Kuvalehti fick han mera jobb.

– Det var presidentval i Finland och jag gjorde massor av karikatyrer på dem som var uppställda i valet. Efter det fick jag mera jobb, bland annat för Helsingin Sanomats månadsbilaga.


Nuförtiden ritar Stéphane Rosse inte så mycket för tidningar.

– Det är för mycket konkurrens. Jag gör mest teckningar för människor som vill köpa min konst.


Den 7 januari är en sorgedag

Den 7 januari var och är en sorgedag för Stéphane Rosse. År 2015 utsattes den franska satirtidskriften Charlie Hebdo för ett terrorattentat.

"När bilderna från redaktionen kablades ut över hela världen grät jag."

– Min vän blev mördad när redaktionen blev stormad. Jag hade också flera bekanta som blev mördade. När bilderna från redaktionen kablades ut över hela världen grät jag. Jag kommer aldrig glömma den dagen. Den dagen visade att det inte är ofarligt att teckna.


Döpt som tolvåring

Stéphane Rosse är uppväxt i katolska kyrkan, men han är den enda i sin familj som är döpt.

– Jag ville bli konfirmerad som alla mina kompisar – eller som man kallar det i Frankrike: ”få den första nattvarden”.

Stéphane Rosse gick en intensivkurs och döpte sig som tolvåring.

– Jag kommer ihåg den tiden med glädje. Särskilt en nunna som lärde mig mycket om katolsk tro. Hon var ett energiknippe – nästan som en karikatyr från en film. Jag ser ännu framför mig hur hon sparkade fotboll med oss.

Stéphane Rosse har sin tro kvar.

– Jo, absolut, naturligtvis. Men när jag var nitton år hade jag en djup depression. Jag bekantade mig med zenmeditation – och det hjälpte mycket. Jag fick en andlig uppväxt i många olika ”skolor”.


Det är bara björnar som bor i Finland

Numera besöker han inte den katolska kyrkan, men nog kyrkan i Munsala. Han och hans fru har en sommarstuga i Österbotten, i Munsala, Nykarleby.

– Vi älskar vår stuga och jag tycker väldigt mycket om den finska österbottniska sommaren. Den finska naturen är otroligt vacker.

När han kom till Finland sa hans svärfar: ”Finland är ett land för björnar.”

– Men jag har till och med vant mig med klimatet.


Vilken är skillnaden mellan Sibbo och Munsala?

Stéphane Rosse funderar en stund och säger:

– Jag kommer inte att säga det, för jag är väluppfostrad. Men det finns en skillnad.

– Jag tycker att människorna i Normandie och Bretagne, i nordvästra Frankrike, påminner lite om Munsalaborna. Vi har samma sätt att tänka.

Nu har Stéphane Rosse bott i Finland i nästan trettio år. Hans fru jobbar som lärare i Sibbo gymnasium.

– Jag är rotad här nu. Jag tror inte att jag flyttar tillbaka till Frankrike. Finland är ett land som fungerar. Människorna är ärliga. Jag har alltid varit lite tystlåten och jag trivs i Finland. I Finland är man van med att folk inte pratar om de inte har någonting att säga. I Frankrike är det lite för mycket känslor och diskussioner. Jag tycker om tystnaden här.

Text och foto: Christa Mickelsson


enkät. En källa till idéer, stöd och sakkunnig hjälp, tycker någon. Trögt och fjärmat från församlingarnas vardag, säger en annan. I Kyrkpressens enkät till kyrkoherdarna får en del av de funktioner Kyrkostyrelsen fyller gentemot församlingarna positiv respons medan andra möter skarp kritik. 17.2.2020 kl. 14:55

kyrkomötesval. Det blir landshövdingen Peter Lindbäck som blir Ålands representant i kyrkomötet under åren 2020–2024. Det stod klart sedan de åländska rösterna räknats på måndagen. 17.2.2020 kl. 17:22

samarbete. Skola, dagis och församlingshem i samma byggnad? Det kan bli verklighet i Houtskär. 14.2.2020 kl. 15:46

Valanalys. Väntat resultat i kyrkomötesvalet, anser Lucas Snellman. Den regionala spridningen är bra bland de invalda i Borgå stift, liksom bredden av kunnande. 14.2.2020 kl. 11:29

kyrkomötesval. De moderata konservativa och liberala – de som talar för att olika åsikter ska rymmas inom kyrkan och är redo att göra kompromisser – hade framgång i kyrkomötesvalet, konstaterar forskaren Veli-Matti Salminen. 13.2.2020 kl. 14:03

politiker. "Börja öva nu, för i himlen måste ni ändå komma överens." Det är Timo Soinis hälsning till sannfinländska politiker och finlandssvenska journalister. 13.2.2020 kl. 12:04

Thailand. Bob van Rijn hjälper fattiga i den thailändska djungeln – utan lön. Han missionerar inte, fast han är kristen. – Folk behöver först mat och kläder. 13.2.2020 kl. 12:00

val. Till stiftsfullmäktige väljs 14 lekmannamedlemmar och sju prästmedlemmar. Dessa valdes in. 12.2.2020 kl. 18:02

val. Borgå stift har fått två helt nya kyrkomötesombud: Ulla-Maj Wideroos och Mia Anderssén-Löf. 12.2.2020 kl. 17:25

val. Under de kommande fyra åren representeras Borgå stift av prästombuden Mia Anderssén-Löf och Rolf Steffansson och lekmannaombuden Ulla-Maj Wideroos, Göran Stenlund och Patrik Hagman i kyrkomötet, kyrkans riksdag. 12.2.2020 kl. 16:49

Läsning. Församlingen kan inte sitta i församlingshemmet och vänta på att folk ska komma dit. Församlingen måste ut i samhället. 11.2.2020 kl. 11:31

Volontärer. Gemenskapen i den svenska kyrkan i Fuengirola drar Karl- Erik och Ulla-Brita Wikström till den spanska solkusten. Nu senast som volontärer. 10.2.2020 kl. 13:28

körsång. Drömmer du om att få sjunga i kör även om det känns knepigt att hitta tid för övning varje vecka? Då kan projektkören Voice vara det du söker! 12.2.2020 kl. 00:01

familjevardag. Det är lättare att vara förälder om det finns någon att vända sig till när man behöver hjälp. Det här har Gemensamt Ansvar tagit fasta på i årets insamling. 12.2.2020 kl. 00:01

kyrkoherdeinstallation. Vid årsskiftet gick Purmo, Esse och Pedersöre församlingarna samman i nya Pedersöre församlingen. På söndagen installerades nya kyrkoherden Kaj Granlund i tjänst i en välfylld Purmo kyrka. 9.2.2020 kl. 16:34

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Vem har sökt tjänsten som ledande kaplan i Väståbolands svenska församling? Vem blir citykaplan i Johannes församling? Läs mera i notisen från domkapitels senaste sammanträde. 28.11.2023 kl. 13:58

KORANFORSKARE. Många muslimer upplever pressen från västvärlden som outhärdlig, säger Torsten Sandell, som bott länge i Turkiet och forskat i Koranen. 23.11.2023 kl. 08:00

livskris. När hon var fem år hittade Mari Koli sin pappa död. Det är egentligen där berättelsen om krig, en utbränd vd och att vandra sig frisk börjar. – Jag hörde en röst som sa: Du måste gå till Santiago de Compostela. 22.11.2023 kl. 13:01

EKENÄS. I tider när kyrkobyggnader blir nattklubbar eller bostäder går Betesdaförsamlingen i Ekenäs mot strömmen. Frikyrkan har köpt och renoverar den mer än 150 år gamla träbyggnaden Ekenäs seminarium. 21.11.2023 kl. 18:19

KYRKOMÖTET. Ombuden Ulla-Maj Wideroos, Patrik Hagman och Rolf Steffansson har meddelat att de inte ställer upp för omval när ett nytt kyrkomöte ska väljas i februari. Kyrkpressen bad dem sammanfatta de senaste fyra åren och slutsatsen blev – det går kanske framåt, men framför allt går det långsamt. 20.11.2023 kl. 13:11