Volontärerna Karl-Erik och Ulla-Brita Wikström samt Helena Hansson  i kyrkans kök i Fuengirola .

Kyrkan drar dem till Spanien

Volontärer.

Gemenskapen i den svenska kyrkan i Fuengirola drar Karl- Erik och Ulla-Brita Wikström till den spanska solkusten. Nu senast som volontärer.

10.2.2020 kl. 13:28


Det hela började hösten 2018 då Karl-Erik och Ulla-Brita Wikström bokade en fem veckors vistelse i Nerja 70 kilometer öster om Malaga. Då det handlade om så pass lång tid ville de ha någon sorts församlingsliv under tiden. Karl-Erik fick kontakt med svenska kyrkan i Fuengirola.

– De vill väldigt gärna att vi skulle bli medlemmar i församlingen, vilket vi också blev. De bjöd oss också in att hjälpa till. Jag berättade att vi brukar vara kyrkvärdar i Nykarleby och att jag sjunger solo ibland, säger han.

Redan den först resan fick han både sjunga solo och läsa texterna. Och de fick mersmak av kyrkan. Innan de återvände hem meddelade de att de kommer tillbaka om ett år som volontärer.

– Vi mötte en väldig värme och det kändes gott att vara där.

Senaste höst återvände de som planerat som volontärer. Två dagar i veckan arbetade de i kyrkans café. Ulla-Brita bakade och Karl-Erik sålde och stekte våfflor.

Cafét var en lågtröskelverksamhet som samlade svenskar i området.

– Det kom alla möjliga typer av svenskar dit. Kyrkoherden och de övriga anställda syntes i cafét varje dag så det var lätt att ta kontakt med dem. Gemenskapen var god. Vi kände oss behövda och uppskattade, säger Ulla-Brita.

I höstas hyrde de en lägenhet i Torreblanca, längs järnvägen mellan Malaga och Fuengirola.

– Vi tycker om att motionera så vi bytte tidigt ut den fyra minuters tågfärden mot en 40 minuters vandring längs strandpromenaden.

De har bokat in fem veckor nästa höst. Med sikte på att vara volontärer, ifall de behövs.

– Att vara volontär berikade resan så pass mycket att vi konstaterade att så bra resa har vi aldrig haft förr, säger Karl-Erik.

Det är uttryckligen kyrkan som drar dem tillbaka till Fuengirola

– Utan gemenskapen där skulle vi välja något annat resemål, säger Ulla-Brita.

Hon nämner också möjligheten att träffa nya människor och få ett meningsfullt avbrott i vardagen som det fina med att vara volontär.

– Man känner att man behövs och gör skillnad för någon annan. Även om man bara bakar, diskar och serverar. Det behöver inte vara märkvärdigare än så.

Kyrkan är en knutpunkt för de många skandinaver som vistas och bor på solkusten. Där ordnas olika typer av kurser, konserter och andra aktiviteter

– Den har mycket social verksamhet, dit kommer också uteliggare. Man kan inte ligga på stranden hela tiden och spriten är billig, säger Karl-Erik.

Kan man tillämpa några av era erfarenheter därifrån i Nykarleby?
– De har andra behov än vad vi har. Men vi kunde bli bättre på några förhållningssätt som till exempel vikten av medlemskapet i kyrkan. Här är det så lätt att lämna den för att man inte vill betala skatt. Där bygger verksamheten på medlemmarna och på närheten till dem. Kyrkan finns för folk mitt i livet och mitt i semestern. Vi kunde också som lekmän bli bättre på att finnas till hands för vår nästa och inte bara räkna med att de anställda gör allt, säger Ulla-Brita.

Johan Sandberg



KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Arbetsmiljön sägs vara dålig. Verksamhets­ledaren är arbetsskyddsanmäld för sitt ledar­skap. Men kyrkorna har också dragit sig ur och låtit det hända. 30.1.2026 kl. 17:06

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Arbetsmiljön sägs vara dålig. Verksamhets­ledaren är arbetsskyddsanmäld för sitt ledar­skap. Men kyrkorna har också dragit sig ur och låtit det hända. 30.1.2026 kl. 17:06

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28