Kom, ett av de vackraste orden

Kolumn.

Under en vandring i skogen kom jag att fundera en del på allt det negativa vi matats med under den senaste tiden. Det är inte bara viruset som tär på våra själar utan också alla de nyheter som irriterar och som tenderar att stjäla vår glädje och vårt livsmod i den här tiden. Stormakternas kamp, unga mänskor som gör varandra så illa att liv släcks, listan kunde göras lång.

3.3.2021 kl. 05:59

Även om jag hör till den yrkesgrupp som fått hålla igång en del grupper och på det sättet ändå mött unga i skriftskolan och hjälpledarskolningen, så har min själ också oroats ibland.

Där i skogen på promenaden och i tjejgruppen med mina gymnasieflickor så har vi funderat på vad det är vi saknar mest och det kan sammanfattas i ordet: KOM!

Att inte få säga: ”kom” eller ”välkommen” är som ett stort hålrum, som skapar tomhetskänsla. Visst är det bra att kunna träffa någon vän eller till och med ses i den lilla gruppen, men vår kallelse och vår längtan är gemenskap. Han som kallar är gemenskap.

”Kom alla ni som törstar”

”Kom med mig till en öde plats och vi kan vara ensamma och vila er lite”

”Kom, alla ni som är tyngda av bördor, jag ska ge er vila”

”Kom och följ mig”

”Kom, bordet är dukat”

Flickorna och jag var överens om att det vi mest saknar nu är kvällsmässa med nattvard. Att få höra: ”Kom, allt är redo”, att få samlas vid altarrundeln och höra ”För dig”!

I alla tider har kyrkan fått vara den plats där mänskor samlats för att hämta styrka och kraft i gemenskapen kring ordet och nattvarden när livet känts motigt och svårt. Nu när den möjligheten inte ges oss så blir vi vingklippta och känner inte att vi, som det står i Jesaja, kan hämta den styrkan och få vingar som örnarna, som flyger utan att mattas. Vi mattas och längtar efter den gemenskapen: Kom!

Varje ”kom” i den här världen är inte en inbjudan till god gemenskap, tyvärr. Det finns så många ”kom” som lockat mänskor in i dåliga relationer, där man i stället trasats sönder och livet mist både ursprungsmening och hopp. En del av de ”kom” vi mötts av har varit frestelser som glänste på ytan men som lämnade oss i en bottenlös olust.

Många är vi som känt att vi i nattvarden möts av en helande gemenskap, att han som säger: ”Kom till mig” verkligen bjuder oss sin förlåtelse, frid o mening. På djupet! Då vi upptäckt det så börjar vi längta ännu mer efter att kunna säga: ”Välkommen”. Nu får vi hjälpas åt i vår väntan och längtan. Vi håller ut lite till.

Maria Lassila är ungdomsarbetsledare i Pedersöre.

Maria Lassila


BISKOPSMÖTET. Bikt på webben, välsignelse med olja och tydligare förbön vid konfirmation kan det bli i kyrkohandboken. Det föreslås också bli mer formuleringar om barnfostran, livsmognad tillsammans, kropp och sexualitet när man gifter sig. Temana är många i förarbetet till en ny kyrkohandbok för kyrkan. 19.4.2024 kl. 09:34

KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43