Helene Liljeström är tf kyrkoherde i Matteus församling.

"Det här året har varit fyllt av väntan, men inte en glad och förväntansfull väntan"

väntan. 24.11.2020 kl. 16:00

Adventsljusen är verkligen efterlängtade i år! Novembermörkret ligger tungtöver stadens gator och torg. De mörkklädda gestalterna som hastar över körbanornas vitrandiga övergångsställen syns knappt fastän gatlyktorna lyser med en liten gloria vid trädtopparna. Jag tänker, där jag sitter vid ratten, att jag borde ha en korg med reflekterande brickor och band att kasta ut genom bilfönstret med en uppmuntrande hälsning: ”Jag vill se dig!” ”Du är dyrbar!”

Så plockas adventsljusen fram ur vindskamrar och källare. Någon ser över dem och får dem än en gång att lysa upp vårt mörker. I fönstren lyser de till glädje för dem som är hemma i kökets värme, men också till glädje för dem som vandrar förbi. När jag tar mig fram på den regnblanka asfalten tänker jag: ”Där finns ett ljus som lyser för mig”. Och så orkar jag vidare på min väg.

Det här året har varit fyllt av väntan, men inte en glad och förväntansfull väntan. Mera en väntan som tär på tålamodet och hoppet. Hur länge ... När kan det bli ... Får vi snart ... Ska vi orka länge till ... Det gick väl på våren men hur ska vi nu ... Hur blir det till jul?

Det blir advent också i år. Kanske en annorlunda advent på många sätt. Men ljusen tänds och adventskalendrarna får sin plats åtminstone i barnfamiljerna. De fyra ljusen i adventsljusstaken tänds ett efter ett. En tid av överraskningar, glad förväntan och hopp. Så önskar vi att väntan på julen ska få vara.

Vi anpassar oss och gör det som är möjligt, och undrar djupt inom oss om det kan bli advent och jul på riktigt i en så här märklig tid. Någonting får oss ändå att förbereda julen och tända ljusen till glädje för oss själva och varandra. Och ljusen som tänds blir till uppmuntrande hälsningar. Det var i den mörkaste natt som julens stjärna tändes för att visa vägen. Det var i det farofyllda mörkret därute på ängarna som himlen lystes upp av skenet från änglarna. Det var i det enkla och fattiga stallet som Gud föddes till oss. Han kom med ljuset. Med hoppet. Han kom för att säga ”Jag vill se dig” och ”Du är dyrbar”.

Han kommer nu till oss med ljus och hopp.

Erika Rönngård



Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54