Vi behöver stå ut med paradoxer i livet, säger Katarina Gäddnäs.

Katarina Gäddnäs: Jag ville skriva en bok om Guds kärlek mitt i det halvfärdiga och solkiga

Bok.

Katarina Gäddnäs har länge skrivit om tro och brottats med det religiösa språket. Nu ger hon ut en bok med texter om Guds kärlek mitt i motgångar och halvfärdigheter.

12.11.2020 kl. 09:57

– För mig är kyrkoåret tätt förknippat med naturens år. För 10–15 år sedan hade jag en tanke om att skriva dikter utgående från varje söndag under kyrkoåret, nu blev det den här boken i stället, säger Katarina Gäddnäs.

Bara vara – en trasa i Guds skimrande väv innehåller både texter som Katarina Gäddnäs skrivit tidigare – kolumner som ingått i Kyrkpressen, predikningar och dikter – och helt nyskrivna texter. Boken följer årets gång och kyrkoåret.

Dikter om sin tro har hon skrivit sedan tonåren, och säger att hon alltid brottats med det religiösa språket.

– Språket är viktigt för mig och jag har försökt gräva i vad exempelvis nåd, förlåtelse och barmhärtighet egentligen betyder. Språket i kyrkan är också viktigt, inkluderar det människor eller exkluderar det människor?

Hon har strävat efter att allt hon skriver ska ha en bärkraft i henne själv och hennes erfarenheter.

– Folk har så mycket fördomar om vad det innebär att vara kristen, troende och kyrkomedlem. Det har varit viktigt för mig att hitta ett vardagligt sätt att berätta om de här sakerna.





Tunga fasader

Ett genomgående tema i texterna är Guds kärlek mitt i det halvfärdiga och solkiga.

– Det är väldigt viktigt för mig. Jag har varit med om ett och annat i mitt liv – och det har vi alla. Men det är också något med vår tid, att den är så instagram-ish.

Det är så tungt för många att hålla uppe fasaden. Vi tror att alla andra har så lyckliga och perfekta liv. Katarina Gäddnäs vill våga skriva om livets mörkersidor på riktigt och säger att vi alla bär på mörker och sår.

– Vi har så himla mycket av det i oss, och det är okej. Det är inte bara sådant som drabbar oss utifrån, utan också sådant vi själva ställer till fast vi tycker att vi borde veta bättre.

Perfektionsidealet blir tydligt också i kyrkan – många tror att man för att vara präst eller rentav församlingsmedlem ska ha ett prickfritt förflutet.

– Men vi behöver stå ut med paradoxer i livet, att saker kan vara både och samtidigt. Solkigheten och renheten kan existera samtidigt, och den som har fått mycket förlåtelse förmår uppskatta förlåtelsen.

Hon brukar kalla sig motgångsteolog, och tror att framgångsteologins tänkesätt fortfarande sitter djupt i oss, även om man inte pratar så mycket om den numera.

– Vi tänker lätt att bara man har en tro är allt bra. Men vi får inte alltid det vi ber om. Folk dör och går i konkurs, hemska saker händer. Men Gud bär också då – och kanske framför allt då.



Samma livsfrågor

Hennes bakgrund i kulturvärlden, där många är skeptiska till tro och kyrka, har gett henne möjlighet att träna på att prata om tro med den som är skeptisk. Livsfrågorna är de samma både i och utanför kyrkan: Finns det någon mening? Går allt åt helvete eller finns det något hopp? Är jag älskad för den jag är?

– Mycket av mitt arbete som präst handlar om att översätta evangeliet till ett språk som dagens människor kan ta till sig. Bibeln är helt fantastisk, det finns en text för varje känslonyans, för varje livsskede. Men antingen har vi hört dem så många gånger att vi inte förstår hur radikal Jesus är, eller så förstår vi inte alls liknelserna eftersom kontexten är så främmande.

Som sjukhuspräst får hon ofta möta människors frågor om identitet: Vem är jag när jag blivit fråntagen så mycket av det som brukade definiera mig?

– Eftersom Gud säger ”jag är den jag är” och vi är Guds avbild finns det en kärna i varje människa som är Guds avbild. Vi kanske aldrig blir klara med frågan om vem vi är, men Gud bär den sannaste bilden av dig och mig i sin varma innerficka. Det är en bild som är jätteviktig för mig.

Text: Erika Rönngård
Foto: Joakim Holmström


AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02

INGERMANLANDS KYRKA. Helsingin Sanomat noterar att protestantiska kyrkor i Ryssland verkar blir intressanta för president Vladimir Putins maktsfär – om de har rätt konservativa värderingar. 20.1.2025 kl. 17:28

bibeln. Bibeln som Böckernas bok får en annan dimension sedan Kyrkpressens enkät visar att över hälften av de svarande i dag läser Bibeln digitalt, på webben eller på sin mobil. 20.1.2025 kl. 10:00