Simone Öhman jobbar med barnverksamheten i Kristinestads församling.

Tygrester, strumbyxor och ståltråd fick nytt liv som personer ur Bibeln

Kristinestad.

Vad kan jag göra av gamla strumpbyxor och Pringles-rör? Simone Öhman brukar locka till sig kreativa uppgifter var hon än är. I församlingen har hon också fått andra värdefulla erfarenheter.

16.9.2020 kl. 09:30

När Simone Öhman tog en paus i sina klasslärarstudier kom hon till Kristinestads svenska församling.

– Jag har varit en del i dagklubben – och sysslat med kreativa uppgifter och utmaningar, beskriver hon sitt arbete.

Hon har sytt julrekvisita, gjort pyssel, producerat videor. När barngrupperna fick ta paus på grund av coronapandemin har fokus legat mer på det kreativa.

– Stina kom en dag och sa: Vi skulle behöva stora dockor då vi berättar bibelberättelser i kyrkan. Skulle du kunna tänka dig att göra dem?

Församlingens ledande barnledare Christina (Stina) Caldén-Back och ungdomsarbetsledare Jeanette Ribacka-Berg låg bakom idén. Församlingen hade redan några dockor, men de tyckte de var så små att de inte syntes ordentligt.

– De hade en idé om att vi skulle göra basen av Pringles-rör och några plastkoner som de hade fått. Jag fick experimentera fritt och använda mig av allt jag kunde tänkas hitta i materialskåpen.

"Det är många olika moment. Ansiktet görs av gamla strumpbyxor, ögonen av tygrester, munnen målar jag och armarna har en ståltrådsstomme så att de ska gå att böja och ändra position på dem. Sedan ritar och syr jag kläder och skapar personliga frisyrer åt dockorna."


Även om just dockprojektet var
en ny erfarenhet beskriver sig Simone Öhman som en kreativ person, hon tycker om att pyssla och handarbeta.

– Oavsett var jag jobbar är det som att jag drar till mig lite sådana uppgifter. Det har varit väldigt roligt.

– Det är många olika moment. Ansiktet görs av gamla strumpbyxor, ögonen av tygrester, munnen målar jag och armarna har en ståltrådsstomme så att de ska gå att böja och ändra position på dem. Sedan ritar och syr jag kläder och skapar personliga frisyrer åt dockorna.

Hennes tips för den som blir inspirerad är: Kolla Pinterest, idea med någon, kolla materialskåpen. Och återbruka! Många gånger kan man återanvända sådant som annars skulle hamnat i återvinningen. Bara fantasin sätter gränser för skapandet.

Simone brukar få höra: ”Oj, hur kan du göra sånt där, jag skulle aldrig”. Själv väljer hon inställningen: våga prova! Ofta ser saker mer avancerade ut än vad de faktiskt är.

– Så sätter man sig ner och kliar sig lite i huvudet och blir lite frustrerad – vad har jag egentligen gett mig in på? – men sen blir det nog bra i slutändan, bara man låter processen ha sin gång.

Dockorna illustrerar olika personer i Bibeln och tanken är också att en docka ska kunna spela flera roller.

Dockorna lär också få en roll i Kristinestads traditionella levande julkalender, där olika fönster i staden förvandlas till kalenderluckor. (Men vad som kommer finnas i den luckan ska vi inte avslöja här.)


Foto: Jeanette Ribacka-Berg


Rätt plats att vara

Församlingens barnverksamhet var ganska ny för Simone Öhman när hon började jobba i Kristinestad. Hon växte upp utanför Stockholm och flyttade i skolåldern till Lappfjärd, som är hennes mammas hemtrakt.

– Man märker att det är en annan sammanhållning i en mindre kommun. Fler barn deltar i de aktiviteter och klubbar som ordnas.

Att det är hennes grej att jobba med barn har tiden i församlingen bekräftat. Men den här arbetserfarenheten har även gett henne nya insikter.

– Det blir lätt att man tänker: jag vill jobba som klasslärare, det är det jag ska göra i resten av mitt liv. Men man märker ju att det finns så många andra inriktningar eller arbetsplatser. Jag tycker att Stinas jobb och det jag gör nu är väldigt roligt. Det är något jag kunde tänka mig att jobba med även i framtiden.

Hon är tacksam och tycker hon haft tur som på vägen till att återuppta studierna får vara just här.

– Det är nog rätt plats att vara på, både med personerna och arbetsuppgifterna. Hela atmosfären är väldigt välkomnande och varm.

Emelie Wikblad



uteblivna kollektintäkter. Kyrkomötet godkände sammanlagt en miljon euro i understöd till kyrkliga organisationer på grund av uteblivna kollektintäkter under coronapandemin. 5.11.2020 kl. 19:07

forskning. Kyrkans färska fyraårsberättelse: Mindre troende – mera sökande i de yngre generationerna. 5.11.2020 kl. 14:33

kampanj. Kampanjbudskapet ”Här bor kärleken” kombineras med Touko Hujanens dokumentärfotografier av Esbo och Esbobornas vardag. 3.11.2020 kl. 14:22

Saknad. – Jag fick en märklig känsla i kroppen, det var som om Ole ville mig något, säger Åsa Dalkarl-Gustavsson. De var äkta makar och kolleger, och de hade många planer för framtiden. 30.10.2020 kl. 13:20

Coronapandemin. THL:s Mika Salminen tror inte på coronaskuld: vem som helst kan smittas, och ingen ska ha dåligt samvete över det. Vad munskydden gäller tror han på grupptryck i stället för tvång. 29.10.2020 kl. 17:16

nykarleby. Vad behöver unga idag, och hur ska församlingen nå dem? I Nykarleby församlings styrgrupp för ungdomsarbetet får unga själva vara med och påverka. 29.10.2020 kl. 16:59

Webben. Simon Lampenius vet en hel del om hur man får trafik till sin webbplats. Vilka missar gör vi? Och vad kännetecknar en lyckad statusuppdatering? 29.10.2020 kl. 15:14

skiva. Att göra egna versioner av sånger som älskats i över hundra år fordrar respekt och varsamhet. Med skivan vill de göra sitt för att sångerna och Lina Sandells historia ska leva vidare. 29.10.2020 kl. 16:31

församlingsföreståndare. Efter tio år i en synlig roll som Folktingssekreterare blev Markus Österlund församlingsföreståndare i Andreaskyrkan. Beslutet var ett resultat av många års längtan. 29.10.2020 kl. 09:13

Lärkkulla. – Jag har varit Lärkkulla trogen i princip under hela mitt arbetsliv och kan med fog säga att jag känner Lärkkulla och dess verksamhet väl, säger Juhani Jäntti. 29.10.2020 kl. 08:44

dans. Dans är inget kristna i historien hållit på med – eller? Laura Hellsten grävde och hittade både spår av dans i den medeltida kyrkan och forskare som förnekade dess existens. 28.10.2020 kl. 16:01

Väståboland. Anna-Greta Sandell sköter gravarna på Nötö och är begravningsentreprenör i Pargas. Jobbet har gjort att hon ser annorlunda på döden, men allra mest på livet. 28.10.2020 kl. 13:51

lägerverksamhet. Coronasituationen får församlingarna att stänga lägergårdarna åtminstone fram till årsskiftet – men Matteus församling ordnar läger på annat håll. 27.10.2020 kl. 14:38

familjeliv. Väldigt få människor har liv där allt går som man tänkt, säger Sandra Holmgård. 28.10.2020 kl. 10:00

Höstdagarna. I år ordnas Höstdagarna virtuellt. Dagarna brukar samla hundratals ungdomar varje höst. – Det var både ett svårt och lätt beslut, säger Patricia Högnabba. 26.10.2020 kl. 16:01

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39