Dofterna gör att vi inte bara minns, vi återupplever, skriver Johanna Boholm-Saarinen.

När varje andetag är rent liv

Kolumn.

Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar.

18.6.2020 kl. 13:42

Denna sommar cyklar jag mer än jag någonsin tidigare gjort. Dels har jag en ny cykel, dels en ny arbetsplats. Och arbetet är beläget på precis lagom cykelavstånd hemifrån – på endast femton minuter rör jag mig från punkt A till punkt B.

Dofterna jag hinner dra in under denna kvart är otaliga. Det doftar gräs, sommarblåst, hägg; ibland lite sjö om vinden ligger rätt. Björkarna doftar finfränt, barrträden mörkt, mustigt, allvarligt. Förbi begravningsplatsen cyklar jag längs en väg av stampad sand, och sanden doftar, dikesrenen doftar, där är hundlokor, deras dröjande, dova doft.

Vissa morgnar är luften fuktig av dimstråk och det känns som om jag får i mig komprimerad natur i nästan flytande form. Varje andetag är rent liv. Jag andas grönska och kraft, en näring som är så djupt välgörande att jag inte kan annat än känna lycka, oberoende av vilken min ursprungliga sinnesstämning var. Andra morgnar får dofterna mig att omedelbart kastas bakåt i tiden till vissa speciella händelser, och jag parkerar cykeln på jobbet med känslan av att ha lyckats nå något som sedan länge är förgånget. En hastig fläkt av liljekonvaljer – jag är tillbaka i kvällen före min brors student 1984, då faster Lotten kom från skogen med mängder av parfymdoftande liljekonvaljbuketter. Jag minns mina knästrumpor. Den exceptionella värmen. Att potatisen redan växte i landen. Jag inte bara minns; jag återupplever.

Jag är tacksam för att bo i ett land där ingen behöver söka sig långt bort från hemmet för att andas friskt. Jag är tacksam för att sommaren är tillgänglig för oss alla, trots att mycket annat just nu är bortom begränsningar och möjligheter. Jag är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar; jag är tacksam för att den dagliga cykelrutten är så mycket mer än bara en nödvändig förflyttning. Sommaren är en gåva. Tack, Gud, för en sådan användbar present – jag önskar mig inget mer.

Johanna Boholm-Saarinen är författare och medarbetare på begravningsbyrå.

Johanna Boholm-Saarinen



tvivel. – Tvivlar gör vi säkert alla någon gång, säger prästen Monica Heikel-Nyberg. Hon har med åren accepterat att det kommer dagar när hon har svårt att tro, men att hon då får lita på att Gud tror på henne. 29.1.2020 kl. 00:01

Keltiska böner. De keltiska bönerna har hittat hit via Iona i Skottland. En del har mött dem på retreater eller i Tomasmässan – eller i form av en psalmtext. 29.1.2020 kl. 00:01

Lärkkulla. – Lärkkulla behövs som en mötesplats för kyrkligt anställda och aktiva i vårt avlånga stift, säger Wallén. 28.1.2020 kl. 09:24

ungdomens kyrkodagar. Deltagare på Ungdomens kyrkodagar ger tummen upp för en kyrka som är aktiv i klimatdiskussionen. 27.1.2020 kl. 17:58

ungdomens kyrkodagar. "Säg åt oss att det är nya tider nu!" sa biskop Bo-Göran Åstrand till deltagarna på Ungdomens kyrkodagar. Han hade sällskap av ärkebiskop Tapio Luoma som besökte UK för första gången. 24.1.2020 kl. 18:36

barnböcker. Vad kan de bästa barnböckerna lära oss? Massor. Sofia Torvalds skriver om hur man klarar blod på födelsedagen, bitande rävar, lejon som vaktar bäckar och mjölk som blivit sur. 22.1.2020 kl. 14:15

besök. En delegation ledd av biskopen i Helsingfors Teemu Laajasalo mötte påven Franciskus vid en privat mottagning i Vatikanen. 17.1.2020 kl. 14:00

biståndsarbete. ”Mitt barn är värdefullt precis sådant som det är.” Skolan förändrar både föräldrarnas och samhällets inställning till personer med funktionsnedsättning. 16.1.2020 kl. 00:00

doktorsavhandling. Positionerna är låsta, vi måste börja tala om äktenskapet på ett nytt sätt, säger Emma Audas, som idag disputerar med en avhandling om kyrkans äktenskapssyn. 16.1.2020 kl. 10:51

gemenskap. Våra gemenskaper ser kanske inte längre ut som de gjorde förr, men fortfarande handlar de om att vi ser varandra och delar samma upplevelser. 16.1.2020 kl. 00:01

val. Kandidatgalleriet för kyrkomötes- och stiftsfullmäktigevalen har nu öppnat på nätet. 15.1.2020 kl. 08:33

Helsingfors. Utmaningarna för församlingarna i Helsingfors är större än på annat håll. Traditionen av kyrklighet är svagare – men de unga utforskar tron fördomslöst. 16.1.2020 kl. 00:01

forskning. Under årets första stiftsseminarium föreläser biskop Bo-Göran Åstrand, Sara Gehlin och Björn Vikström. 13.1.2020 kl. 15:36

bibelöversättning. Sedan 2004 har Kronobyborna Magnus och Anna Dahlbacka arbetat med att översätta Bibeln till samburu. De fick börja från början. Först fick de lära sig språket, sedan skapa dess skriftspråk. 13.1.2020 kl. 11:53

församlingssammanslagning. – Historiens vingslag går över vår bygd, konstaterade Anders Store när han som nyinstallerad kyrkoherde höll sin första predikan i nya Kronoby församling på söndagen. Vid årsskiftet gick Terjärv, Nedervetil och Kronoby samman till en församling. 5.1.2020 kl. 15:28

BÖN. De träffades vid en lärjungaskola. Idag har de fem barn och har precis flyttat från Finland till Australien. Hur lever man ett familjeliv där allt går på Jesus villkor? 3.8.2023 kl. 11:18

KRISTEN MYSTIK. Vad ska jag göra av känslan av meningslöshet och rastlöshet? Hur ska jag stå ut med rädslan för att förlora dem jag älskar? Ibland vill man ställa sina tyngsta frågor till någon riktigt vis människa. 28.7.2023 kl. 15:53

ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17