Nicolina Grönroos är ungdomsarbetsledare i Johannes församling. Hennes favoritplats i stan är Kampens bottenvåning mitt i morgonrusningen.

Lyssna på den som berättar

rasism.

"Jag trodde länge att det var ovanligt i Finland, och att det räckte med att jag själv inte sade fula saker."

16.6.2020 kl. 00:01

Jag minns den första tiden när #metoo tog fart. Äntligen blev det allmänt känt att vi inte bara har hittat på. Det pratades i kafferum, vid middagsbord och på fester.

Det kändes befriande att bli tagen på allvar, samtidigt som vissa reaktioner var jobbiga. Många, som sällan själva hade blivit utsatta för sexuella trakasserier, var förvånade och arga. ”Hur kan detta hända?” eller ”Varför säger du inte till och går iväg?” Jag blev trött på att utbilda. Jag hade också glömt bort att förvånas. Strategier för att komma ur jobbiga situationer hörde till mitt vardagsliv. Att någon var förvånad bekräftade bara att alla miljontals berättelser inte hade tagits på allvar förut.

I skrivande stund fylls medier av innehåll om rasism. Jag hoppas att detta stämmer även när du läser detta. Jag hoppas att även detta ämne når över nyhetströskeln, också till alla som inte redan var medvetna om problemen. Jag hoppas att fler sväljer sin stolthet och kommer med.

Jag är själv vit och har inte blivit utsatt för diskriminering eller trakasserier på grund av min hudfärg. Jag trodde också länge att det var ovanligt i Finland, och att det räckte med att jag själv inte sade fula saker. Nu vet jag bättre, även om jag har en hel del att lära mig.

Men några saker vet jag. Jag har ett ansvar. Jag ska lyssna på den som berättar, och acceptera att jag inte vet mest. Jag ska ta reda på och föra informationen vidare. Jag ska tala med mina utsatta vänner och bekanta på deras villkor och inte på mina. Och jag ska inte uttrycka min förvåning inför den som själv är utsatt. Hen har för länge sedan glömt bort att vara förvånad, och min förvåning är bara beviset på att jag inte har lyssnat tillräckligt.

Nicolina Grönroos



betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28