Hanna Wiik jobbar som modersmålslärare vid ett gymnasium i huvudstadsregionen. Hennes favoritplats i stan är Sveaborg.

Ängeln bakom jordgubbsståndet

vardagsmöten.

"Under hela den här märkliga tiden har jag konstant bett Gud: fyll min vardag med liv."

19.5.2020 kl. 00:01

Klockan är 09.40, jag loggar in i Meet och en efter en dyker eleverna också upp i bildrutan. Många grymtar ett ”godmorgon” men de flesta har inte på sina kameror. Jag inleder med några ord och börjar sedan undervisa om dagens ämne.

I skrivande stund är jag och mina elever inne på åttonde veckan av distansundervisning. Allt löper bra, de lär sig och vi har vant oss vid tekniken. Vi har hittat något slags ”normalt” mitt i allt detta. Men samtidigt är inget normalt. Jag sitter framför en datorskärm i mitt vardagsrum och många gånger känns det som om jag talar med en vägg. Ingen kan nicka, möta min blick eller le uppmuntrande. Jag saknar allt det och så mycket mer.

Tekniken i all ära, men inget kan någonsin ersätta ett IRL-möte. Aldrig. Läraryrket är socialt, och man väljer det inte om man är eremit. Jag vill ju se mina elever! Jag vill hälsa på dem i korridorerna, möta deras blick i klassrummet, svara på deras frågor och framför allt få möta dem ansikte mot ansikte och finnas där.

Men plötsligt händer det. Mitt i min närmaste K-market, av alla ställen. Så står han där, en av mina elever, bakom jordgubbsståndet. Vi lyser båda upp och det märks så tydligt hur svältfödda vi är på mänsklig kontakt och någon man har något gemensamt med. Han behövde det, jag behövde det. Det lilla mötet gjorde hela min dag så mycket bättre.

Under hela den här märkliga tiden har jag konstant bett Gud: fyll min vardag med liv. Låt inte dagarna flyta ihop i ett enda töcken utan låt varje dag innehålla åtminstone ett guldkorn. Eftersom jag bor ensam har jag varit mer rädd än vanligt för grå tristess. Men det vet Gud, så Hans guldkorn till mig idag var ett samtal bakom ett jordgubbsstånd.

Hanna Wiik jobbar som modersmålslärare vid ett gymnasium i huvudstadsregionen.

Hennes favoritplats i stan är Sveaborg.

Hanna Wiik



BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

HERDETJÄNST. Fredrik Kass söker kyrkoherdejobbet i Korsholm. Han har varit kyrkoherde i Kvevlax sedan år 2019. 17.10.2025 kl. 15:24

laestadianism. Det är inte svårt att finna spår av Lars Levi Laestadius i Pajala. Han har namngett både vägen till kyrkan och Pajalas gymnasium. – Det är Laestadius bygder. Jag visste nog inte vad som väntade mig här. Jag gick bara igång på att Gud sa att jag skulle vara här, säger prästen Maria Smeds. 17.10.2025 kl. 10:00

SÁPM. Hon blev präst lite motvilligt. Men i svenska Sápmi har Maria Smeds funnit sin plats. – Jag känner att hela min prästvigning bara handlar om det här uppdraget i norr. Det är nästan som om jag är designad för det, säger hon. 17.10.2025 kl. 10:00

LIVSBERÄTTELSE. Det började med O helga natt i julkyrkan i Munsala. Sedan dess har Christian Vesterqvist uppträtt i många kyrkor med sina tolkningar av Johnny Cash. 16.10.2025 kl. 11:29

Personligt. Kenneth Morales har blivit vuxen i Finland. Här har han gått igenom kriser, kommit ut på andra sidan, börjat uppskatta den finska vurmen för ordning och reda och de starka familjevärderingarna. Men en sak har han svårt att omfatta: vi är så oroliga hela tiden. Det är som om hela befolkningen är lite ängslig. 15.10.2025 kl. 14:16