Även om vissa av novellerna är skrivna i jagform är de inte självbiografiska. ”Jag har skapat ett fiktionaliserat jag”, säger Axel Åhman.

Axel Åhman vill skippa kravet på att vara macho

Mansroller.

Novellformatet lockade fram berättelser om att växa upp och om de spår uppväxten lämnar i oss. Axel Åhman har skrivit om människor i Österbotten som försöker leva upp till förväntningar som de tror att omgivningen ställer på dem.

7.4.2020 kl. 14:12

Jag hade tänkt skriva en ganska rolig bok, säger Axel Åhman om sin skönlitterära debut, novellsamlingen Klein.

Ändå kom en mera grubblande sida fram i novellerna.

– Det finns humor, men den är svart och tragikomisk.

Åhman är uppvuxen i Vörå men sedan flera år tillbaka bosatt i Helsingfors. Han är bekant för många som en av de tre medlemmarna i humorgruppen KAJ. I slutet av mars kom Klein, en samling noveller där de flesta verkar utspela sig i en och samma by.

– Det var ett medvetet val. När jag har läst andra novellsamlingar har jag tyckt att det varit behagligt att få vara i samma värld och samma känsla.

Titeln och en stor del av dialogerna är skrivna på Vörådialekt. Att skriva skönlitteratur på dialekt var utmanande, i synnerhet för att dialekten saknar skrivregler. Åhman säger att det inte var ett enkelt val.

– Att skriva på dialekt har att göra med äktheten och viljan att kommunicera hur jag verkligen tänkt att de här människorna låter och talar. Och så har jag ju uttryckt mig på dialekt i en stor del av mitt yrkesliv, så det var inte läge att fega ur.

Många av novellerna handlar om personer som fortfarande lever kvar i det som varit svårt under uppväxten, trots att de hunnit bli vuxna.

– När jag började skriva var jag ganska uppgiven över det – måste jag göra det här som alla andra gör? Men det är något i novellformatet som gör att jag drevs till det här.

Han tror att ämnet återkommer eftersom uppväxten är en period i livet som präglar oss så starkt.

– Det är så höga insatser när man gör saker – eller åtminstone upplever man det så då. Det känns som om valen man gör kommer att vara för evigt.

I Klein får kyrkan och församlingen bilda ramar för övergångsriter. Bland de händelser som avhandlas finns en konfirmation, men även en begravning där prästens motvilja mot smörgåstårta sätter en dramatisk prägel på minnesstunden. Novellen slutar öppet och avslöjar inget om vad som händer efteråt.

– Jag tänker att prästen får upptäcka något nytt, göra något annat i livet. Om han hittar tillbaka till Gud får han göra det på något annat sätt.

Konfirmationen i berättelsen är en övergångsrit som gör det socialt – om än inte juridiskt – lovligt att dricka alkohol.

– Det var en starkt levande tradition i min hemtrakt. Konfirmationen var stämpeln på att man var vuxnare.

En del av novellerna rör också vid klyftan mellan dem som stannar på uppväxtorten och dem som flyttar bort, föreställningen som båda har om att det är den andra som har det bättre.

– Man vet aldrig om man gör rätt val och man kan inte hjälpa att man funderar över hur det skulle ha blivit om man valt annorlunda. Bli kvar eller sticka, vem har ett ansvar och vem tar ett ansvar?

Machokulturen lever och frodas

Klen, eller klein, är en stereotyp manlig förolämpning.

– Jag skulle vilja att det är mer okej att vara lite klen. Allt behöver inte vara så inrutat och macho hela tiden.

Han hade inte planerat att skriva om hur man växer upp till man, men märkte efter några noveller att manlighet blivit den röda tråden. Novellerna handlar också om att passa in och leva upp till förväntningar.

– Många av personerna försöker bevisa något, de tror att de måste göra det för att bli accepterade. Både jag och andra har inbillat oss att det måste vara på ett visst sätt trots att ingen egentligen sagt det. Man går runt och anpassar sig efter osagda sanningar som inte alls behöver stämma.

Det är österbottniska uppväxter som beskrivs i Klein, men Åhman tror inte att det hade varit lättare att växa upp i Nyland.

– Machokulturen lever och frodas oavsett var du bor. Men på landet är det kanske tydligare fokus på att du ska vara intresserad av motorer och ha ett jobb där du gör något med händerna, något praktiskt.

Något av det praktiska och händiga får man med sig om man vuxit upp på den österbottniska landsbygden, tror han.

– Även om man som jag är dålig på praktiska saker är den första instinkten ändå alltid att försöka göra det själv.

Ett annat stort steg i uppväxten kan vara att delta i älgjakten, fälla sin första älg och känna blandade känslor inför det. Han har jagat en hel del själv även om han inte gör det så ofta just nu. Det var förutsättningen för att kunna skriva novellen Älgjakten.

– Jag ville öppna upp hur det kan kännas. Folk som inte har insyn i jakt kan tro att det är känslokallt, men så är det inte alls. Det är en unik situation med väldigt många komplexa känslor.

– Jag och pappa har pratat mycket om sådana saker eftersom jakten är vår gemensamma grej. Vi har kunnat prata om alla känslor och aspekter av det. Det värdesätter jag.

Den egna uppväxten var bra.

– Jag har haft turen att få växa upp i en öppen familj. Jag har kunnat prata mycket med mamma och pappa och fått ett jättebra stöd hemifrån för att göra det jag är intresserad av och bra på.

Hur känns det att som österbottning bli instängd i Nyland under coronakrisen?

– Varje österbottnings mardröm, fången i Nyland, säger Axel Åhman med ett skratt. Men sedan blir han allvarlig.

– När reseförbundet kom blev jag väldigt illa till mods. Man inser hur man tar sin rörelsefrihet för given.

Att bo i ett annat landskap än släkten och familjen gör också att reseförbudet känns tyngre, och Åhman menar att det är en större fördel att bo på landsbygden än i en stad under coronakrisen.

– Jag och min sambo övervägde att rida ut den här våren i Österbotten. Det bor ju inte så mycket folk i min hemby, så man kan röra sig ganska fritt. Men vi bor ju här och har våra jobb här. Jag försöker göra något konstruktivt av den här tiden – läsa mycket, skriva lite mer och höra av mig mycket till människor.

Erika Rönngård
Foto: Sofia Torvalds



Mest läst

    Kolumn. Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar. 18.6.2020 kl. 13:42

    sommar. Vare sig du hör till dem som anser att sommaren är till för att slappna av, eller söker något att underhålla dig med när evenemang och läger är inställda. 21.6.2020 kl. 10:00

    extremsport. Att springa 100 kilometer och ro över Östersjön är två saker Eddie Myrskog kan kryssa av sin bucket list – och nästa utmaning är utritad på kartan. Lockelsen ligger i att testa sina gränser och att göra något för andra. 18.6.2020 kl. 13:52

    Kyrka. Även under speciella omständigheter är kyrkan dess medlemmar, inte bara dess anställda, skriver teologerna Emma Audas och Patrik Hagman i ett inlägg om kyrkan under coronapandemin. 17.6.2020 kl. 08:33

    missbruk. Att bli fri från drogberoendet är inte enkelt. Men för Wolfgang Hermann var det ändå enklare än att blir fri från drogerna än från porren. Han vet vad han talar om, för han har missbrukat både droger och porr. 17.6.2020 kl. 07:00

    rasism. "Jag trodde länge att det var ovanligt i Finland, och att det räckte med att jag själv inte sade fula saker." 16.6.2020 kl. 00:01

    solidaritet. – Människor i svåra situationer är ofta väldigt handlingskraftiga. Medan utrikesnyheterna vanligen fokuserar på problem och katastrofer lyfter Erik Nyström vid Kyrkans Utlandshjälp fram den normala vardagen och den positiva utvecklingen. 16.6.2020 kl. 00:01

    fond. Till projekten hör bland annat Petrus församlings lärjungaskola, en cd-skiva med Lina Sandells sånger som görs av David Forsblom och SLEF-Medias resa i C.S. Lewis fotspår . Tjugofyra ansökningar hade inkommit. 15.6.2020 kl. 15:32

    domkapitlet. Janette Lagerroos fortsätter som tf kaplan i Houtskär till oktober och kyrkoherdetjänsten i Kronoby är ledig att sökas. Bland annat det här beslöt domkapitlet vid sitt möte idag. 11.6.2020 kl. 16:13

    FMS. – Understödsintäkterna har tyvärr inte utvecklats som vi hade förväntat oss, och vi har varit för optimistiska, säger verksamhetsledare Rolf Steffansson på Finska Missionssällskapet. 10.6.2020 kl. 21:12

    ekonomi. Understödet styrs så att de församlingar som på grund av pandemin förlorar mest intäkter också får mest stöd. 9.6.2020 kl. 19:00

    Kulturskillnader. Som rikssvensk i Helsingfors har teologen Jonas Gehlin kunnat betrakta finländare från ett utifrånperspektiv. I Finland är arbetsklimatet mer formellt och ledarskapet sakorienterat. Och han har med intresse följt de två ländernas olika linjer under coronapandemin. 9.6.2020 kl. 10:35

    prästvigning. Jean d’Amour Banyanga prästvigdes sjunde juni i Borgå domkyrka. 8.6.2020 kl. 12:33

    utmaningar. Haje Abrahamsson är skådespelare och mamma till ett barn med specialbehov. – Det jag gör kan tyckas tungt, men det är roligt och djupt meningsfullt. 5.6.2020 kl. 10:39

    sibbo. Rune Packalen kallas för församlingens tredje diakon. Som busschaufför har han fört många förtroliga samtal. En stor tragedi har färgat hans eget liv, och gjort honom till en lyssnare. 4.6.2020 kl. 14:11

    den norske kirke. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Norge. – – – Den norska kyrkoherden jobbar i en kyrka som söker sina former efter att ha slutat vara statskyrka 2012. Soknepresten är en av medlemmarna i församlingsrådet. Men chef på församlingskansliet är en "daglig leder", inte prästen. 9.10.2023 kl. 16:36

    FOLKEKIRKEN I DANMARK. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Danmark. – – – Den danska kyrkoherden är traditionellt präst i en enprästförsamling i ett "sogn" som kan vara mycket litet. Sognepræsten är inte förman för församlingens anställda. Louise Britzes telefon i Köpenhamns förorten Nørrebro ringer dygnet runt ändå. 9.10.2023 kl. 16:34

    film. Filmen Jesus Revolution, som skildrar Jesusfolket inom hippierörelsen på sextio-och sjuttiotalen i Kalifornen, har fyllt biografsalongerna i Sverige och USA. Nu går den i Finland där Caj Höglund plötsligt fann sig engagerad i distributionen av filmen. 9.10.2023 kl. 12:05

    KVINNA OCH PRÄST. På andra försöket lyckades församlingsrådet i Karleby svenska församling enas om ett utlåtande till domkapitlet i Borgå stift gällande Annica Smeds förordnande som församlingspastor till församlingen. Nu föreslår man att förordnandet blir tidsbestämt till två år och beslutet kom efter omröstning där rösterna föll 9-3. 6.10.2023 kl. 10:25

    jakobstad. Annika Holm hade glömt hur man gör då man stillar sig. I dag är hennes vardag lika stressig som förr, men hon har hittat små stunder av andakt. 22.9.2023 kl. 10:35

    Mest läst