Kai Sadinmaa säger att man också kan tända ljus hemma om graven är för långt borta.

Vi har fjärmats från döden

Begravningsplatser.

Fjolårets sommar på Malms begravningsplats tvingade Kai Sadinmaa att möta sin dödsrädsla. Nu känns begravningsplatsen rik och levande.

31.10.2019 kl. 00:01

Det finns präster som går ut för att möta människor i köpcentrum, och så finns det präster som går ut för att möta människor på begravningsplatsen. Kai Sadinmaa tillhör den senare kategorin och sommarjobbade som begravningsplatspräst på Malms begravningsplats sommaren 2018. Hans uppgift var att finnas till för besökarna och för de anställda och han säger att han upplevde allt från small talk till väldigt djupa diskussioner.

– Begravningsplatser väcker många olika reaktioner. Det finns de som promenerar på begravningsplatsen för att de upplever att miljön får dem att må bra, men det finns också de som får ångest av begravningsplatser.
Många människor undviker begravningsplatser, men Sadinmaa tycker att det är bra att stiga över den där tröskeln.
Han har ordnat evenemang, till exempel filmförevisning, på Malms begravningsplats.

– Många tackade efteråt och berättade att det fick begravningsplatsen att kännas mera bekant och mindre obehaglig.
Det var just det här som var en av orsakerna till evenemangsveckan: Att närma sig döden och inte låta den vara ett tabu.

Har döden blivit främmande för oss?
– Inte slutgiltigt – förr eller senare måste vi ju alla möta den. Men vi har blivit fjärmade från döden. Vi dör på sjukhus och institutioner, långt borta från hemmet.

Sommaren på Malms begravningsplats resulterade i en bok, Kuolleiden kirja (De dödas bok), baserad på hans vandringar på begravningsplatsen. I somras genomförde han guidade vandringar på Malms begravningsplats varje vecka och stannade upp vid kända och mindre kända personers gravar.

– Vid vissa gravar kunde vi bli stående länge för att fundera på deras livsberättelser. Vi gick igenom universella frågor – var och en kunde säkert spegla sig själv i berättelserna.
För Sadinmaa är begravningsplatsen rik och levande – den innehåller alla sidor av livet. Han berättar att han i sin bok funderade över om sommaren bland gravarna skulle komma att hjälpa honom att leva klokare, att lämna bort det onödiga och att djupare älska och respektera livet och de människor han möter.

Hjälpte det?
– Absolut. Det blev en väldigt betydelsefull tid för mig. Det är som om man oundvikligen blir påverkad av att tillbringa tid bland gravarna. Jag var tvungen att möta min egen dödlighet och min dödsrädsla väldigt mycket den sommaren. Det fick mig att omvärdera hur jag levde mitt liv.


Tänder ljus hemma

Sadinmaa tycker om att fira Allhelgona genom att tända ljus – men det sker inte alltid på begravningsplatsen. Hans föräldrar och bror är begravda i norra Finland.
– Om jag inte har möjlighet att tända ljus på deras gravar brukar jag tända ljus för dem i mitt hem. Det är ett praktiskt sätt att komma ihåg dem, dessutom trivs jag inte i stora folkmassor. Å andra sidan kan det vara fint med mängden människor på begravningsplatsen under Allhelgona – här är vi alla samlade för att komma ihåg våra anhöriga.

Erika Rönngård



Fontana Media. Malin Klingenbergs barnbok tävlar om prestigefylld utmärkelse. 1.4.2015 kl. 12:00

Även om hon fortfarande såg mycket elände bland flyktingarna i Turkiet och i barnhemmet i Azerbajdzjan så var Gunilla Luther-Lindqvist lycklig när hon kom hem från sin senaste resa. Jag upplever att vårt mål med att hjälpa dem är uppnått, säger hon. Livet segrar. 1.4.2015 kl. 10:24

kyrkans utlandshjälp. Kyrkans Utlandshjälp har öppnat en ettårig kampanj mot radikalisering både utomlands och i Finland. 26.3.2015 kl. 13:41

Esbo tar in portade missionsorganisationer. Kyrkans avtal ställer alla missionsorganisationer på samma streck. 26.3.2015 kl. 10:58

Kistor tillverkade enbart i naturmaterial är det enda som duger i Vasa från och med 2016. 26.3.2015 kl. 09:58

Terazzohörnet var en central punkt i Jakobstadsungdomarnas liv gör fyrtio år sedan. Där satt man på café eller hängde utanför på gatan på kvällarna. 26.3.2015 kl. 09:16

alexandra äng. Alexandra Äng är Ålands yngsta präst. Hon vill vara en församlingsledare som tar sig tid och är närvarande i stunden. 26.3.2015 kl. 00:00

utskrivningar. Antalet inskrivna medlemmar i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland överskred antalet utskrivningar i februari 2015. 23.3.2015 kl. 14:59

åland. Lars-Runar Knuts, som utsetts till specialutredare för en eventuell församlingssammanslagning på Åland, besökte ögruppen förra veckan. 23.3.2015 kl. 15:13

själavård. Bekymrad? Nu kan du skicka brev till kyrkan och få svar. 23.3.2015 kl. 15:11

riksdagsvalet 2015. Får man tala om Jesus på skolans julfest? Vad anser partierna om att pojkar omskärs? Ofta är partierna eniga – ibland inte alls. 20.3.2015 kl. 08:58

Med några få undantag har kyrkans servicecentral Kipa inte ännu gett församlingarna några inbesparingar. Snarare tvärtom. Övergången tar fem år. 19.3.2015 kl. 10:52

sibbo. Kyrklandskapet i Sibbo har i nästan två decennier frammanat bilder och idéer hos Putte Frisk. I år föll pusselbitarna på plats och på långfredagen ledsagar ensemblen i det nyskrivna påskspelet Kärlekens väg publiken genom påskens händelsen. 18.3.2015 kl. 00:00

julia korkman. Förra veckan ordnandes två seminariedagar i Vasa och Helsingfors med temat bemötande och förbyggande av sexuella övergrepp och trakasserier i kyrkan. 16.3.2015 kl. 11:15

john hedley brooke. 25 myter om religion och vetenskap skjuts ner av forskare i boken Galileo Goes to Jail. 13.3.2015 kl. 10:24

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58