Församlingen är Wideroos nya passion

Men nu har församlingen blivit hennes nya passion.
– Jag har överraskats av hur intressant det är. Jag var lite rädd för byråkratin och för konservatismen i kyrkan. Men jag har märkt att om man har en egen vilja och en syn så finns det utrymme för den.
Wideroos vill se flera människor i kyrkan.
– Jag förstår att en gudstjänst har en viss liturgi som man måste följa. Men man kan göra mycket mera av en gudstjänst. När vi bjöd in alla familjer vars barn döptes i fjol till en gudstjänst i Närpes kom bara två familjer. Vad gör vi för fel? Varför kommer de inte tillbaka när de en gång döpt sina barn? Och vi kan inte peka finger åt barnfamiljerna. Vi måste gå till oss själva och fundera.
Hon vill att församlingen ska sända en signal att kyrkan inte är ett slutet rum med tunga dörrar som man knappt orkar öppna. Det ska vara lätt och tröskeln låg.
– Man ska kunna ha en bra stund tillsammans. Vi måste släppa fram förnöjsamheten i att göra något annorlunda.
Även om Wideroos tidigare som vuxen inte varit aktiv i kyrkan har hon ändå aldrig tagit avstånd från den.
– Att lämna kyrkan har aldrig funnits på kartan. Men för några år sedan tog jag reda på om jag får skriva in mig i en annan församling. Det gick inte utan att byta boningsort. Och det vill jag inte. Men jag började välja när jag går till kyrkan utgående från vem som predikar.

Läs mera i Kyrkpressen 7/2019