Semjon Aleksandrovskij och Ksenja Peretruchina tror att vi behöver övning i att våga se det som sker i det fördolda.

När döden står på scen står vi ut med mötet

teater. Döden är det som allt levande har gemensamt, men vi måste öva oss på att vara i närheten av det vi är mest rädda för. 13.11.2018 kl. 09:53

Regissören Semjon Aleksandrovskij från S:t Petersburg gjorde för några år sedan en produktion vid stadsteatern i Villmanstrand. När har åkte från järnvägsstationen till teatern passerade han tre begravningsplatser.
– Jag undrade: Är det här en stad folk kommer till för att dö?

Efter föreställningen diskuterade han frågan med sina finländska teaterkolleger och fick höra att Finland hör till de europeiska länder där medianåldern stiger allra snabbast. Aleksandrovskij började grubbla över vilka följder en åldrande befolkning får för ett samhälle.
– Sedan hände något annat. Vi träffade en kompis till en av mina finska kolleger. Han hette Matti och han berättade att han inte hade kunnat komma på föreställningen för att han måste jobba. Det visade sig att han grävde gravar.

Matti Puumalainen jobbar som församlingsmästare i församlingen i Villmanstrand och han är en av dem som står på scen då Alexandrovskij och bildkonstnären Ksenja Peretruchina från Moskva sätter upp föreställningen Death at Work.

Mötet med Matti som jobbade med att gräva gravar fick Semjon Aleksandrovskij att fråga sig vad döden gör med oss.
– Döden är sällan en del av människors vardagsliv – men det finns de som jobbar med död dagligen. Vad kan de berätta för oss om det finländska samhället och hur det har förändrats?

Han träffade fler människor som möter döden i sitt arbete: prästen och författaren Kai Sadinmaa, skådespelaren Sara Paavolainen som jobbar på begravningsbyrå, kantorn Kaisu Rauhamaa.
Föreställningen formades småningom till en berättelse om deras arbete, deras möte med den död som städas undan för oss andra. Det är de här alldeles vanliga människorna som står på scen och berättar om sina egna liv.
– Döden är inte en institution. Döden är något som händer oss alla, och vi behöver kommunicera det, föra dialog. Vi behöver någon som pratar om det med oss. Många har ingen koppling till kyrkan i sitt vanliga liv, men i döden behöver de ändå de ritualer kyrkan erbjuder.Till och med ritualer som inte är religiösa påminner ofta om religiösa ritualer.

Ksenja Peretruchina säger att hon är rädd för döden, liksom de flesta av oss, och just därför är ämnet så intressant.
– Döden förenar oss. Som konstnär tänker jag att det att döden binder oss samman också ökar vår empati för varandra.

Hon talar om den förväntan vi alla lever med: att vi borde klara av att prestera evig ungdom.
– Det system som försöker tvinga oss till evig ungdom är mycket aggressivt. Och det är ju inte möjligt att vara evigt ung, de här förändringarna – åldrandet– bara sker i oss. Men om du vägrar gå med i ungdomsjakten är du fel, du är en förlorare. Det är också intressant.

Hon menar att föreställningen egentligen inte undersöker döden utan att den försöker rehabilitera människan som mänsklig varelse.
– Att dö är att vara mänsklig.
– Ja! Idag talade vi om toaletter. Det finns två saker vi gömmer i vår civilisation: toaletterna och döden. Det påverkar oss, säger Semjon Aleksandrovskij.

Döden har kommit Peretruchina och Aleksandrovskij nära under det senaste året. Fem människor de jobbat med har dött, ryska teaterikoner.
– Det har varit ett tungt år. Det var människor som gav oss mycket, och det känns som om vi förlorat fem monument inom rysk teater. Vi har gått från begravning till begravning.

Samtidigt, säger Peretruchina, är konfrontationen med död en del av att vara vuxen.
– Och all konst talar om döden. All stor musik, stor litteratur …
Hon gör en gest med sina händer, en gest av uppgivenhet eller kanske av att konstatera faktum.
– Döden är vårt livs stora föreställning. Samtidigt är ämnet stängt för oss, vi kan inte tänka på det. Vi har vänner och familj, vi måste leva. Men i konsten kan vi handskas med det här ämnet som vi inte kan handskas med. Och det är mycket viktigt. Det är liksom en zon där vi kan vänja oss vid tanken, en trygg plats. När något sker på scen kan vi på kort tid gå igenom en process som skulle kräva mycket tid och energi i vardagslivet.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Föreställningen Death at Work framförs 13.11 och 14.11 under teaterfestivalen Baltic Circle i Helsingfors, som pågår 13–18.11. Läs mer på www.balticcircle.fi.

Sofia Torvalds



Samhälle. Den ekonomiska recessionen har minskat toleransen, anser ärkebiskop Jukka Paarma. 6.5.2009 kl. 00:00

Teologi. Norstedts förlag använder en målning av den italienska barockmålaren Michelangelo Merisi da Caravaggio för att ange tonen till Jonas Gardells bok Om Jesus. 7.5.2009 kl. 00:00

Kultur. – Barnbiblar är ofta harmlösa bilderböcker med stympat innehåll. Vi ville skapa en visuellt tilltalande helhet och visa på Bibelns mångfald. 7.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Information och inspiration är nyckelorden när Kyrktorget åker på prosteriturné. 7.5.2009 kl. 00:00

Samhälle. Den ekonomiska recessionen har ökat splittringen mellan finlöndare och invandrare, anser ärkebiskop Jukka Paarma. 6.5.2009 kl. 00:00

Människa. – Jag har fortfarande sår efter min uppväxt. Samtidigt  tror jag att en sträng, kristen fostran skyddat mig från mycket skadligt. 7.5.2009 kl. 00:00

Samhälle. Sedan 1 maj är det möjligt att lyssna på radions andakter och gudstjänster direkt över nätet. 6.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Evangelisk-lutherska kyrkans högsta beslutande organ kyrkomötet är åter samlat. Delegat Helene Liljeström ger inblickar i förhandlinagrna genom sin blogg. 6.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Ett stiftsinitiativ om att minska minimiantalet faddrar från två till en var den fråga som diskuterades mest i kyrkomötets remissdiskussion på tisdag. Ungas initiativrätt i kyrkan och språkkrav på Åland engagerade också. 5.5.2009 kl. 00:00

Samhälle. Chefen för Kyrkans familjerådgivningscentral Martti Esko tycker att den nya finska reality-tv-serien Biologinen kello är smaklös och lättsinnig. 6.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Verksamhetsutgifterna för Kyrkans Utlandshjälp steg 2008 med 15,6 procent till 27,2 miljoner euro. Sammanlagt 2,2, miljoner euro ur fonderna användes för biståndsarbete. 6.5.2009 kl. 00:00

Samhälle. På morsdagens afton samlas motorister till nationell motoristmässa i Lundo i Egentliga Finland. 5.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Finström-Geta väljer kyrkoherde den 17 maj. Tidningen Nya Åland har följt med valpredikningarna och satt betyg på kandidaternas talanger. 5.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Samfälligheten i Karleby har jobbat aktivt för att handikappade ska kunna besöka kyrkor och församlingshem. 5.5.2009 kl. 00:00

Samhälle. Solen sken från klarblå himmel när Jesusmarchen tågade iväg på första maj. Se bilder!   4.5.2009 kl. 00:00

Åbo. Varje vecka öppnar de sitt hem för studerande. Målet är att så en kärlek till kyrkan hos dem som ska tjäna den i framtiden. Samtidigt förenar söndagslunchen också människor som inte skulle fira gudstjänst tillsammans. 16.11.2018 kl. 16:05

kyrkoherdetjänst. Fred Wilén, som för tillfället jobbar som kaplan i Borgå domkyrkoförsamling, har valts till tf kyrkoherde i Matteus församling i Helsingfors. 13.11.2018 kl. 22:00

församlingsvalet. De första siffrorna från församlingsvalet visar att valdeltagandet i förhandsröstningen i många större församlingar stannar på en lägre nivå än för fyra år sedan. Ett undantag är de svenska församlingarna i Helsingfors. 12.11.2018 kl. 10:05

kyrkoherdetjänst. Den lediganslagna tjänsten som kyrkoherde i Kvevlax församling har lockat en sökande. Det är Fredrik Kass som för närvarande jobbar som sakkunnig inom ungdomsarbete på Kyrkans central för det svenska arbetet i Helsingfors. 9.11.2018 kl. 18:28

livshistoria. Ett barnhem där barnen får utstå hot, misshandel och hårt fysiskt arbete. En ängel som kommer på besök i natten. Det låter som en otrolig berättelse, för bröderna Vilpanen var det verklighet. 9.11.2018 kl. 16:21