Maria Repo-Rostedt säger att en poäng med att träffas och vara tysta tillsammans helt enkelt är att det blir av.

En kravlös övning i stillhet

Lugn.

En tyst halvtimme och inga försök att vara något annat än det du är – det är Kristen meditation som ordnas varje torsdag.

14.2.2018 kl. 12:50

Vi är många som längtar efter någon slags stillhet mitt i vardagsslitet. Ett sådant behov försöker man möta i Johanneskyrkans krypta, varje torsdag.

– Vi vill att det ska vara låg tröskel till Kristen meditation, så att var och en får be på sitt sätt. Vi är alla olika och kommunicerar på vårt eget sätt, säger Maria Repo-Rostedt som är församlingspastor i Johannes församling.

Kravlöshet är en utgångspunkt för meditationen.

– Man ska inte försöka vara något annat än det man är. Österländsk meditation associerar jag till att man ska bli tom, utan tankar. På sätt och vis gäller det också den kristna meditationen, men där har tomheten inte ett egenvärde utan det är ett möte det är fråga om. Man är inför Gud och har en gemenskap med Gud.

Vad händer i prktiken?

Den kristna meditationen i Johannes församling inleds med att någon kort berättar hur det hela går till. Sedan följer en stillhetsövning.

– Man har kanske sprungit från jobbet och har tankarna på många håll. Stillhetsövningen handlar om att hjälpa deltagarna att landa och bli närvarande här och nu. Lite som en avslappningsövning, men i stället för att endast bli avslappnad är målet att bli uppmärksam och närvarande.

Sedan delas ett bibelord ut.

– Man får smaka på det eller be kring det. Men man behöver förstås inte ta emot lappen om man inte vill, och vill man inte tänka på något alls går det lika bra.

Ett annat stöd för att bli stilla är mantrat eller ordet ”maranatha”. Det är arameiska, det talspråk som pratades på Jesu tid, och betyder ”Kom Herre”.

– Man kan upprepa maranatha för sig själv, ”mara” på inandning och ”natha” på utandning. Eller så kan man välja något annat ord. Andningen är något man kan koncentrera sig på om tankarna är överallt, den har vi alltid med oss. Om man försöker sitta upprätt och tänka på andningen kan det lätta på spänningar, göra oss mera öppna och mottagliga.

Efter stillhetsövningen och bibelordet följer helt enkelt en halvtimmes tystnad.

– Om man känner att man inte orkar sitta hela halvtimmen så kan man gå.

När tystnaden bryts ber alla Fader vår tillsammans och ber om Herrens välsignelse.

Varför i grupp?

Man kan kanske undra vad det är för idé med att vara tyst tillsammans. Varför inte bara sitta tyst hemma?

– Det får man också gärna göra, säger Maria Repo-Rostedt och skrattar.

– Egentligen finns det tre poänger med att göra det här tillsammans. Ett: det blir av. Två: det blir märkligt nog en gemenskap, även om vi bara sitter tysta tillsammans. Och slutligen finns det en möjlighet att efter meditationen rycka ledaren i ärmen om man känner att man vill prata om något.

Tystnaden är inte alltid bara en kraftkälla, den kan också utmana oss.

– Resultatet kan bli att jag känner: Jag mår inte alls bra nu. Vad ska jag göra åt det?

En stund i tystnad kan ge oss vidgade perspektiv.

– Vi påminns om en större verklighet än den vi ser nu, och vi påminns också om att vi inte är ensamma. Om vi känner att just nu är jag ledsen eller arg så har vi någon att ge det åt. När ångesten kommer finns det någon där som tar oss i handen och leder oss, han som vet precis hur det känns och som själv ropat ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

– Det jag tycker är så underbart med kristendomen är att vi har tillåtelse att vara i ångesten, vi får vara allt annat än coola. Det är inte annars så tillåtet i vårt samhälle.

Varje torsdag

  • Kristen meditation ordnas varje torsdag kl. 17.30.
  • Platsen är Johanneskyrkans krypta, Högbergsg. 12. Kryptans ingång finns till höger om huvudingången. Från 8.3 flyttar meditationen tillbaka in i Johanneskyrkan (inga meditationer 15.3, 29.3 och 10.5).
Ulrika Hansson



profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43