Gudstjänsten äger rum i en bokhandel i centrala Helsingfors.

Halvar Sandell lämnade kyrkan, grundade eget

församling. Nu leder han lilla S:t Martins församling och siktar på att bygga upp en gemenskap för dem som känner att folkkyrkans tröskel blivit för låg och taket för högt. 25.10.2017 kl. 14:37

En regnig söndagsmorgon i Helsingfors. I en bokhandel ett stenkast från Södra kajen har ett tiotal personer samlats till gudstjänst. Bokhandelsbordet har blivit altare, stolar har ställts fram och i det lilla köket puttrar kyrkkaffet.

En ung musikstuderande spelar det första ackordet på digitalorgeln, och församlingen brister ut i sång.
Det är medlemmarna i S:t Martins församling som samlas till veckans gudstjänst. Vid ankomsten har jag fått en lapp med välkomstord, men också en förmaning: ”Nattvarden är knuten till en bestående gemenskap och är inte ett individuellt val för dagen.” När det blir dags för nattvard är det jag och en annan som sitter kvar i bänken.

Efter gudstjänsten är stämningen hjärtlig. Halvar Sandell har klätt av sig sin gyllenglittrande mässhake (beställd från en katolsk webbshop i Polen) och vi äter äppelkaka med vaniljsås.
– Du hade sådan tur som kom just idag! säger en församlingsmedlem som var särskilt förtjust i dagens predikan.

S:t Martin är en nygrundad församling, och den är inte underställd något stift eller någon biskop. Sandell, som länge varit präst i folkkyrkan, har lämnat den, och några av dem som tidigare besökt hans högmässor har följt honom till den nya gudstjänstgemenskap han håller på att bygga upp.
– Vid årsskiftet 2017 trädde jag ut ur folkkyrkan. Då började jag ha fullständiga högmässor, säger Sandell.

Han påpekar att han säkert fått problem med anmälningar till biskop och domkapitel om han valt att stanna kvar i folkkyrkan och gjort anspråk på sitt ämbete där. Men nu gjorde han ”rent hus”.

Varför gjorde du det?
– Skulle vi utan hinder eller betänkligheter kunna gå i högmässor i de svenskspråkiga församlingarna i Helsingfors skulle det vara orätt av oss att upprätta ett eget altare.

Som det nu är ser Sandell många problem och hinder med att ha nattvardsgemenskap med folkkyrkan. Kyrkan har liberaliserats, och kontakten till bibelordet saknas, menar han. Dessutom tycker han att bekännelsen måste vara just luthersk. Han vill lyfta fram evangeliet, sakramenten och Kristi reella närvaro i nattvardens element. Han menar att dagens folkkyrka inte står för den kontinuiteten.

Läs hela intervjun, samt kommentarer av biskop Björn Vikström och professorn i religionsvetenskap Peter Nynäs, i papperstidningen som utkommer i morgon.

Sofia Torvalds



UNGDOMAR I KYRKAN. På Sommardagarna 2023 samlades ungefär 100 deltagare för sol, hav, mat, bastu, strand, andakt, vila, värme, stämning, party, musik, smågrupper, mässa, gemenskap, glass och varma klippor på Lekholmen. 13.8.2023 kl. 16:59

rasism. Recenserade presidentfrun Jenni Haukios memoarbok som ”förvånansvärt smal” i invandrarfrågan. 30.11.-0001 kl. 00:00

rasism. Integreringen av utlandsfödda i arbetslivet har förbättrats i Finland, men den rasistiska retoriken och den strukturella rasimen frodas. – Jag ger 200 procent för att bidra till samhället, men debatten just nu får mig att känna mig som en exotisk utlänning, säger Emmanuel Acquah. 9.8.2023 kl. 14:26

BÖN. De träffades vid en lärjungaskola. Idag har de fem barn och har precis flyttat från Finland till Australien. Hur lever man ett familjeliv där allt går på Jesus villkor? 3.8.2023 kl. 11:18

KRISTEN MYSTIK. Vad ska jag göra av känslan av meningslöshet och rastlöshet? Hur ska jag stå ut med rädslan för att förlora dem jag älskar? Ibland vill man ställa sina tyngsta frågor till någon riktigt vis människa. 28.7.2023 kl. 15:53

ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17

musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00

sommarteater. I juli framför Myrbergsteatern pjäsen ”Guds kvarnar mala”. – Det är en otrolig satsning som de frivilliga skådespelarna gör, säger Eva Hietanen. 7.7.2023 kl. 12:00

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54