– Det som plågar mig mest med att vara skuldsatt är att det inte bara är mig det drabbar utan också min man och mina barn. Det är evigheter sedan vi slutade med julklappar och födelsedagspresenter och när strumpor går sönder får vi lappa dem.
Så beskriver Catarina Nylund-Wentus sin nuvarande ekonomiska situation som hon på sätt och vis hamnade i över en natt.
Men vi får backa bandet ända till år 2003 för att hitta orsaken till hennes havererade ekonomi.
– Jag skilde mig den våren och under hösten blev det uppenbart att varken barnen eller jag mådde bra av att bo kvar i vårt gamla hus. Så vi hittade ett nytt hus som jag köpte och så flyttade vi in där i december 2003.
Så långt är allting väl. Catarina bodde där tillsammans med barnen fram till år 2009. Vid det laget hade hon träffat sin nuvarande man Dan-Anders Wentus och när han kom in i bilden kände båda att de ville hitta ett nytt gemensamt boende.
– Vi ville ha ett större vardagsrum och så ville varken jag eller Dan-Anders bo kvar i min gamla ångest.
Sagt och gjort. År 2010 sålde Catarina huset och paret köpte och flyttade in i en lägenhet. Och sedan rullade det på, riktigt bra till och med, fram till vårvintern år 2012.
"I mars slog det om till vårväder och det var då det blev problem med mitt gamla hus."
– Det året hade vi en ovanligt kall vinter med mycket snö. I mars slog det om till vårväder och det var då det blev problem med mitt gamla hus. Under vintern hade det kondenserat och bildats is under yttertaket och när solen började värma i mars så smälte all den här isen, säger Catarina Nylund.
Och det var inga små mängder vatten som började leta sig neråt i huset. Huset blev snabbt obeboeligt och kvinnan som köpt huset kontaktade branschfolk för att få allting åtgärdat. Under våren och sommaren åtgärdades både takkonstruktionen och fuktskadorna. Åtgärder som kostade åtskilliga tiotusentals euro.
Ansvar i fem år
Att det här blev Catarinas problem har sin förklaring i att en säljare har ansvar för så kallade dolda fel upp till fem år efter en husförsäljning. Att det blivit problem bestred ingen i detta fall, men Catarina menade för sin del att konstruktionsfelet som låg bakom fuktproblem hade påpekats i samband med affären och också beaktats i priset.
– Vi försökte nå en kompromiss men vi var för långt ifrån varandra så ärendet gick först till tingsrätten och sedan till hovrätten, berättar Catarina Nylund.
När hovrättens dom föll år 2014 blev Catarina kvar med en skuld på cirka 60 000 euro. Det är pengar som Catarina helt enkelt inte har, vilket innebar att skulden gick till indrivning. Det i sin tur innebär att cirka en tredjedel dras direkt av lönen varje månad för att betala av på skulden.
– Problemet är att skulden är så stor och räntorna så höga så trots att jag betalat i över ett år så insåg jag i vintras att jag aldrig kommer att bli skuldfri om jag fortsätter så här. Skulden har inte minskat alls på ett år.
Hoppas på skuldsanering
För att Catarina inte ska bli fast i skuldträsket för evigt hoppas hon nu att hon kan beviljas skuldsanering. Men inte heller det är någon dans på rosor. Snarast kan det beskrivas som att gå ur askan i elden.
Skuldsanering innebär att en domstol fastställer ett betalningsprogram som den skuldsatte måste förbinda sig till under tre till fem år. I Catarinas fall innebär det sannolikt att två tredjedelar av hennes lön som kyrkvaktmästare går direkt till skuldsaneringen.
– Dessutom kan vi inte bo kvar lägenheten under tiden som skuldsaneringen pågår så just nu försöker vi sälja den. Det känns också tråkigt för vi har trivts väldigt bra här, säger Catarina.
Men skuldsaneringen är ändå ljuset i tunneln som Catarina hoppas på för tillfället. På så vis skulle hon i alla fall kunna vara skuldfri om tre år. Men det är ändå tre långa och tunga år och som utomstående är det lätt att slås av hur orättvis situationen ändå måste upplevas.
Hur hanterar man det här så att man inte tappar modet och blir bitter?
– Jag vet inte. För vissa dagar är jag faktiskt det. Ibland är jag så arg så jag bara kokar. Och ibland är jag så ledsen så jag bara gråter. Och ibland så tänker jag att det är så här nu, det gäller bara att kämpa på.
"Ibland är jag så arg så jag bara kokar. Och ibland är jag så ledsen så jag bara gråter. Och ibland så tänker jag att det är så här nu, det gäller bara att kämpa på."
Och oftast är det ändå det sistnämnda som Catarina landar i. Att det bara gäller att kämpa på.
– För jag vill inte bli kvar i den där bitterheten. Jag har sett människor som hamnat där och det äter upp dem inifrån. Och framför allt är jag inte bitter mot den som köpte huset. Det här har varit oerhört tufft också för köparen, både psykiskt och ekonomiskt. Vi är båda förlorare i det här.
Catarina har ändå lärt sig att det sämsta alternativet är hålla känslorna inom sig.
– Jag är av naturen ganska introvert men jag har lärt mig att man måste våga öppna upp mot människorna runt omkring sig. Om jag behåller det inom mig och stänger in det så tror jag att det till slut kommer att äta upp mig också.
Med tanke på det har det naturligtvis varit tacksamt att ha maken Dan-Anders som medvandrare i stormen. Samt medlemmarna i Mässkärsföreningen som sköter om lotsstationen utanför Jakobstad.
– Min jurist var ordförande där och när jag hade skilt mig lockade han med mig dit. Det är jag oerhört tacksam för, det är en underbar förening med härliga medlemmar.
Catarina jobbar som sagt som kyrkväktare för tillfället. Hennes ordinarie tjänst är dock som ungdomsarbetsledare i Jakbostads svenska församling.
Vad tänker du om Gud i allt det här?
– Jag tänker att det i alla fall inte kan vara hans fel. Och finns det några människor i den här världen som är förskonade från problem? Men ibland kan jag nog ändå tänka att han har väldigt stort förtroende för mitt tålamod, säger Catarina och ler.
