En optimist som släpper kontrollen

profilen. Han är en stor optimist. Men Kenneth Holmgård säger att när en optimist faller så faller han hårt. Och det har han gjort några gånger. Det är många höjder och många dalar. 15.3.2017 kl. 16:06

– När världen runt mig faller behöver jag inte formulera någon bön, utan jag får bara konstatera att nu far det. Nu får du ta det. Det här går inte. Jag måste släppa taget, släppa prestigen och den egna kontrollen. Det löser nog sig, säger Kenneth Holmgård.


Han har varit förtroendevald i Jakobstads svenska församling och under den senaste perioden kommunalpolitiker. Men han ställer inte upp för omval.


– Jag får inte ihop tiden. Att vara politiker är nästan en halvtidstjänst. Jag klarar inte av att komibinera det med ett heltidsjobb som VD. Nån kan säga jag tog på mig för mycket. Men jag tycker att man ska vara med ordentligt om man ska vara med.


Han är nu medlem i stadsstyrelsen, social- och hälsovårdsnämnden, individsektionen och personalsektionen. Han är styrelseordföande för Optima och direktionsordförande för Kyrkostrands skola. Han sitter också i styrelsen för Åldringsvännerna och Pörkenässällskapet samt i ett konsultföretag.


– Det kom många reformer på en gång som har tagit mycket tid: Sote och reformerna inom andra stadiets utbildning. Den här perioden går inte till historien som de stora satsningarnas tid utan som en anpassningstid. Det är ett tufft jobb.


Nu vill han sätta tid på det han saknat: på att umgås med människor som betyder något för honom och på frivilligarbete. Men en annan typ av frivilligarbetet än politiken.


– Jag ser fram emot att sätta tid på det goda samtalet. Och jag har inte heller fått garaget till huset vi bott i sedan 2002 färdigbyggt.


Trots den postmodernistiska självfokuseringen har Holmgård en tro på den tredje sektorn.


– De som går ut ur yrkeslivet idag har behov av att få göra någonting mera. Dagens seniorer är en resurs som heter duga. Jag tror också att människan mår bra av att vara i situationer där vi är större än jag och man gör något tillsammans.


En fråga som drivit honom både inom församlingsrådet och kommunpolitiken är ungdomarnas välbefinnande.


– Min våta dröm är en ungdomsgård på ideell bas där ungdomarna kan samlas, där det finns kaffe och mocka-
rutor till självkostnadspris. Där man kan skruva en moped eller något annat. Ungdomar har behov av att samlas. Det är inte okej att vindfånget i Prisma har blivit vår ungdomsgård, säger han.


Holmgård anser att politiker som bara låter ungdomsfullmäktige komma till tals sorterar bort största delen av ungdomarna.


– Det är bara en liten grupp av ungdomarna som är intresserade av ungdomsfullmäktige. Jag tror inte att ungdomsfullmäktige har kompetensen att lyssna på sina väljare för ungdomarna är inte är inte organiserade på det sättet.


Han försökte också driva ungdomsfrågorna i församlingsrådet.


– Jag brann för ungdomarna. Men jag insåg att det inte går. Vi försökte flera olika gånger men jag märkte att vi trodde inte ens själva på det vi gjorde. Vi saknade kraften från ungdomarna själva. Den stora massan ungdomar borde vara tydliga med vad de själva vill.


Intresset för ungdomsfrågorna ökade i takt med att hans egna barn växte upp till ungdomar.


– Jag önskar att mina ungdomar hade fått uppleva något liknande som det jag fick uppleva under min uppväxt.
Holmgård beskriver åttiotalet som en härlig ungdomstid i Jakobstad.


– Det blomstrade i alla församlingar, det fanns ungdomsverksamhet och det fanns program för alla. Framför allt fanns det en kraft i ungdomarna själva. Vi trodde vi var odödliga och att vi kunde göra vad som helst. Vi fick utrymme att göra det för fastigheterna var inte så fina.


Den äldsta dottern hann få lite församlingsliv via barnkören. Men det stannade där.


– Det är som om vi bockar av dem. Vi lägger in dem i ett rör och de ska konfirmeras. Den enda fortsättningen är om de blir hjälpledare. Men om det inte finns något som puttrar på till vardags så finns det inget som lastar in något heller. Jag önskar att ungdomarna har ett forum där de kan testa sina åsikter och vingar i en trygg miljö.

Läs mera i Kyrkpressen 11/2017

Johan Sandberg



Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26