Man kan visst rappa om Maxmo

kommentar. "Mellan raderna fångar de det vackra i det småskaliga, det fina i att komma från en liten ort och inte bara vara tillfreds med det utan också stolt." Det här är ett lov till KAJ. 7.10.2016 kl. 12:45

Tack och åter tack till humorgruppen KAJ, killarna från Österbotten som tagit Svenskfinland med storm. Jag såg nyss deras senaste video ”Kom ti byin” (titelspåret på deras tredje album) och utöver att jag skrattade gott fick jag faktiskt också lite gåshud. Jag ska berätta varför.

Med en ödesmättad och tungtaktad rap sjunger de sitt lov till sina hembyar, Maxmo, Komossa och Palvis. I en svartvit video med typiska rapmoves och lagom snäll gangsterstil står de i kohagar, kör tröska och traktor och sitter vid kaffebordet med ”gambel folk”. Och det är så roligt och fyndigt och vemodigt. För mellan raderna fångar de det vackra i det småskaliga, det fina i att komma från en liten ort och inte bara vara tillfreds med det utan också stolt. Och de fångar likaså hotet som stavas avfolkning, låg nativitet och nedläggning av byskolor.

Det jag tycker de här tre killarna är så bra på är att lyfta det lokala från revyscenen till Svenska teaterns stora scen. Och de gör det på ett sätt så att man sträcker på sig lite
grann och konstaterar: man kan visst rappa om Maxmo. Och utan att tappa ansiktet dessutom. ”Vi har allting mellan himmel och jåord. In brandkår, in kyrko, in handilsbåod.”

När kameraperspektivet lyfter och man blickar ut över vidsträckta åkrar och öde lador är det vackert. Och jag vill gärna ropa högt: Så där ser det ut därifrån jag kommer! Visst är det så som skickligt utförd konst, populärkultur, litteratur kan få oss att känna. Igenkänning och ett förfrämligande samtidigt. Det där är jag, men jag har inte tänkt på det på det viset. ”Du kan ta pojtsin ur byin men int byin ur pojtsin.”, avslutar de innan de vänder om och vandrar över stubbåkern med spaden över axeln.

Ulrika Hansson



Kolumn. Lena Blomstedt önskar, hoppas och vill att våra församlingar har en stark diakonal profil. Att var och en som kommer till vår kyrka stiger in genom en öppen dörr till ett välkomnande rum där någon ser, lyssnar och bekräftar. 31.5.2023 kl. 16:29

psalmer. Med hjälp av webbplatsen psalmbok.fi i mobilen är det lätt att sjunga med också då det inte finns psalmböcker till hands. 2.6.2023 kl. 08:00

UNDERSÖKNING. Hela 60 procent av kyrkans medlemmar uppgav att de mött församlingen via medier, som församlingstidningen, andra tidningar, tv:n och radion. Bland de som inte hör till kyrkan var siffran 33 procent. 1.6.2023 kl. 12:15

ENKÄT. Församlingarnas empati- och imageundersökning visar att människor i stadsmiljö upplever att Evangelisk-lutherska kyrkans församlingar är mer närvarande än förr. 1.6.2023 kl. 12:22

MARKNADSFÖRING. Min stilla vecka kändes allt annat än stilla, så jag gick på en aktläsning. Vet du vad det är? Det visste inte jag, men efteråt var jag en lite helare version av mig själv, åtminstone för en stund. Det ordnas mycket fint i kyrkan, men hur många vet om det? 1.6.2023 kl. 10:00

betraktat. Det är en helt vanlig lördag förmiddag när vår 8-åring mitt i allt filosoferar över livet: ”Pappa, kommer du att finnas kvar när jag är 18?” 3.11.2024 kl. 18:37

diakoni. Nedskärningarna drabbar hårdast dem som redan har det sämre ställt. Det var huvudbudskapet när en grupp diakoniarbetare från Borgå stift idag uppvaktade social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso med en skrivelse där de vädrar sin oro över regeringens nedskärningar. 1.11.2024 kl. 15:34

Alla helgons dag. Svenska Yle sänder en ljuständning på alla helgons dag. 1.11.2024 kl. 12:26

HJÄRTINFARKT. Hjärtinfarkten i slutet av september kom utan förvarning. Kyrkoherde Tomi Tornberg är bara 44 år men anpassar sig nu till ett liv med hjärt- och kärlsjukdom. – Jag har fått lära mig att ingen är oersättlig. Nu äter jag samma mediciner som mina äldre församlingsbor. 30.10.2024 kl. 08:00

Personligt. För omkring tio år sedan lärde Mikael Ahlskog känna några män som förändrade hans liv. På gott, och på ont. 29.10.2024 kl. 17:32