Någonting har hänt

Teologiska institutet i Finland stod förra veckan värd för en paneldebatt om kyrkans fyraårsberättelse Utmanad kyrka. I panelen satt Esbobiskopen Tapio Luoma, dogmatikprofessor Miikka Ruokanen och forskningschef Hanna Salomäki från Kyrkans forskningscentral.

Varför har det varit så mycket diskussion och debatt om just den här fyraårsberättelsen? frågar sig forskningschef Hanna Salomäki och svarar själv på sin fråga:

– I tidigare fyraårsberättelser har det också funnits indikatorer på lägre kyrkligt engagemang, det är inget nytt i sig. Men det har oftast handlat om lägre engagemang inom ett visst område. Man har också kunnat visa på stigande kurvor för en del verksamheter, exempelvis musik. Det nya är att det kyrkliga engagemanget minskat drastiskt på alla de områden man undersökt, säger Hanna Salomäki.

Kyrkan har mätt vad man tror på i trosbekännelsen, hur ofta man deltar i kyrkliga verksamheter och hur solidarisk man är med kyrkans mål.

– Inga kurvor pekar uppåt. Någonting har hänt. Engagemanget minskar drastiskt och minskningen ser ut att gå i allt snabbare takt.
Ytterligare en överraskning är att siffrorna ser likadana ut i våra grannländer.

– I Sverige är förändringarna i procent så gott som identiska med våra i Finland. Detta trots att det religiösa landskapet i övrigt inte är jämförbart, säger Salomäki.

Av det kan man dra slutsatsen att det inte handlar om att kyrkan gjort någonting ”fel”.  Det är ett fenomen som ser likadant ut i stora delar av världen.

Vi ska se oss själva i spegeln
Biskop Tapio Luoma försökte se på de sjunkande siffrorna som en positiv utmaning.

– Vi borde kanske se de här siffrorna som Guds ledning. Om vi tänker oss ett motsatt läge med bara stigande siffror så skulle det antagligen leda till att vi blev alltför nöjda med oss själva. Nu ska vi se oss själva i spegeln. Vad säger de här siffrorna om oss som kristna? Vad säger de om den bild vi ger av kristendomen?

Fenomenet med sjunkande religiöst engagemang och tilltagande ateism förekommer bara i länder med högt välstånd, påpekar Luoma.

– I vårt samhälle finns det mycket som distraherar och pockar på uppmärksamhet. Välståndet gör att vi inte ser livets begränsning.

Läs hela artikeln i papperstidningen.