Städa inte bort världen

Vi träffas i musikhuset i Helsingfors där musikern och kantorn Markus Malmgren undervisar sina elever i kyrkomusik. Han är inte sen att uttrycka sin tveksamhet inför det påkostade nybygget och tycker inte att vi ska inbilla oss att Musikhuset är stadens musikaliska vardagsrum, som det så vackert heter.

– De musikaliska vardagsrummen finns där vanligt folk sitter och gör musik. För hundratusentals människor är det faktiskt kyrkan som är ett av deras främsta musikaliska rum.

Markus Malmgren är just nu tjänstledig från sin kantorstjänst i Matteus församling.

– Men är man kantor är man alltid kantor. Det är jag oberoende om jag jobbar på Sibis (Sibelius-Akademin) eller har keikka med ett rockband.

Vem är det som betalar?

Liksom Malmgren ifrågasätter Musikhusets syften tvekar han inte heller att analysera kyrkan och dess struktur.

– Vid Sibelius-Akademin tvingas vi spara på alla håll för att ha råd med Musikhuset, vilket bland annat lett till osunda prestigekamper. Också i kyrkan pågår en kamp om vems insats som ska sparas in då pengarna minskar.

– Jag kan inte avgöra vems insats som behövs eller inte. Men pengarna går till fel sak om vi måste hålla kyrkor stängda för att det inte finns pengar för en vaktmästare. Är det inte horribelt att  slå ihop församlingar och lägga ner tjänster i periferin, samtidigt som vi har ett överflöd av tjänster och en svulstig administration här i huvudstaden? Det är inte en kristlig fördelning av kyrkoskatten.

Malmgren säger att han inte på något sätt ringaktar det arbete som enskilda arbetare på Kyrkostyrelsen gör, men säger att vi måste vara medvetna om att utgiftsposten för bara den svenska avdelningen kunde upprätthålla fem till sex små församlingar i Borgå stift.

– Hela den personalen finns enbart för att utgöra en stödfunktion till det andliga arbetet. Man menar förstås då att de utför ett arbete som de vanliga arbetarna ute i församlingarna inte kan göra, men jag tycker att man alltid kan fråga sig om det är så eller inte är så.

Läs hela artikeln i papperstidningen