Tomhet.

När något man hade dött för tar slut

Påsk. När man är mitt i tomheten känns det som om det gråa kommer att vara grått för evigt.
7.4.2012 kl. 12:00
Bibeln säger inte så mycket om vad som hände med lärjungarna efter korsfästelsen. Jag tänker mig att de satt någonstans tillsammans. Jag ser framför mig en liten stockstuga, som om lärjungarna förvandlats till fattiga bönder i ett medeltida Finland. Där sitter de och stirrar på sina händer och det gör så ont i dem att de ingenting har att säga.
Jag försöker träffa den där tomheten som drabbar en människa när något hon skulle ha dött för tar slut. Är det som att få kicken från ett jobb som man slet för dag och natt i många år? Är det som att bli dumpad av en pojkvän som man inbillade sig att var mannen i ens liv? Är det som att förlora sin mamma eller pappa? Som att förlora ett efterlängtat barn? Allt det som du trodde på och levde för är borta. Kvar finns bara ett ingenting eller kanske en grav som du pysslar med i stigande desperation och tomhet. Alla dagar verkar vara blåsiga dagar och är de inte det känns också det fel.

Är det som att vara djupt deprimerad? Allt blir grått och ett ingenting, allt det som var och allt det som ska komma. Ingenting har någon betydelse längre. Du ligger i sängen. Du slutar äta. Du slutar stiga upp.
Den enda som hade någonting att göra efter Jesus död var den rika Josef från Arimataia som i evangelium efter evangelium går till Pilatus, ber om att få Jesu kropp och sveper in den i linnetyg. Johannes vet berätta att kroppen lindas in med en blandning av myrra och aloe som Nikodemos fixat fram, hela trettio kilo. Sedan läggs kroppen i en ny grav som man låtit hugga i berget. Graven finns i en trädgård. De två Mariorna och Salome köper (mer?) kryddor och planerar att smörja kroppen (på nytt?). När kroppen ska smörjas är graven tom.

Det finns en tomhet som också handlar om att en aktivitet tagit slut. Julen kom och gick, du äter konfekt och tittar ut genom fönstret. Du kom hem från en efterlängtad resa. Den visade sig vara mindre upplivande än du tänkt dig. Var det här allt? Kom det inget mer?
Lärjungarna satsade allt på ett enda kort. De följde sin Mästare och så dog han. Slutade de tro på att han någonsin var en Mästare?
Kan alla som förlorat sin tro känna igen sig i den stunden? Det nyaste numret av tidningen New Scientist rapporterar att nästan alla barn tror på någon sorts Gud (också barn till ateister). Vi tycks vara inprogrammerade att anta att det finns en tänkande aktör bakom all ordning i världen, bakom det som fungerar som det ska. Tidningen spekulerar i om det är så att Skandinavien sekulariserats med sådan fart för att staten tagit över Guds uppgifter: att övervaka att alla beter sig vänligt mot varann och blir omhändertagna i livets alla skeden. Det enda staten inte kunnat fixa är ett liv efter döden. Där har Gud fortfarande monopol.
Lärjungarna hade inte ens en välfärdsstat att luta sig tillbaka på. De hade bara ett ingenting när deras tro tog slut.

Ni vet: efteråt kan man alltid säga att det var en fas. Hallå lärjungarna, han uppstod på tredje dagen! Det är en väldigt kort period faktiskt. Sluta gnälla. Men när man är mitt i sitt ingenting vet man inget om allt det där. Då tror man att det som är grått kommer att vara grått för evigt. Senare inser man: det var övergången.
Jag tänker ännu på tomheten när du just fött ett barn. Magen förvandlas från något spänt och hårt till ett stort, löst skinn, en trött ballong. Smärtan tar slut som om någon klippt av den med sax. Plötsligt är allt stilla. Och just då, då du ännu är ganska förvirrad, är det någon som skriker. Jag är här! Jag finns!


Följ redaktionens påskvandring i Kyrkpressen 14–15/2012 eller på webben.

Sofia Torvalds



LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57

KOLLEKTER. Martina Harms-Aalto som är svensk representant i Kyrkostyrelsens plenum föreslog strykningen av Kansanlähetys och evangeliska Sley i kollektlistan. 29.8.2025 kl. 18:24

Kolumn. – Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort. 28.8.2025 kl. 19:16

ÖSTERSJÖN. I Esbo firade församlingen Östersjödagen med kaffe och dopp – det vill säga ett alldeles fysiskt dopp på stranden i Stensvik. 28.8.2025 kl. 09:13

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet har beviljat en präst avsked från prästämbetet. 22.8.2025 kl. 15:59

kyrkobyggnader. Efter tre års förberedelser har kyrkan i Kiruna nu flyttat intill den grund den ska stå på. I morgon ska den flyttas upp på grunden. 20.8.2025 kl. 16:09

Lokalt. Larsmo församlings tf kyrkoherde har en bakgrund som reseledare och lärare. Han har hunnit med mycket, men är inte heller rädd för att upptäcka nya saker. I juni tog han körkort, och jungfruturen gick från Åbo till Larsmo. 19.8.2025 kl. 13:35

DOKUMENTÄR. Vem är du? Anna-Sofia Nylund har gjort radiodokumentären ”Väckelsen som skakade Jakobstads gymnasium”. Varför gjorde hon den, och vad lärde den henne om kristen tro? 19.8.2025 kl. 20:00

pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57