Gunvor Flykt uppskattar den starka gemenskap hon fått tack vare sitt kyrkliga engagemang. Hon har varit ledamot och vice ordförande i församlingsrådet, ledamot i gemensamma kyrkofullmäktige, sjungit i kyrkokören och varit söndagsskollärare. Just nu är hon ordförande i en gudstjänstgrupp, koordinerar kyrkvärdarna och leder församlingsfaddrarna.
Vad har gjort att du engagerat dig så länge i församlingen? Vad har det gett dig?
– Det har jag framför allt mina lärare i barndomen att tacka för. Jag växte upp i byn Petsmo i Kvevlax kommun. Det var efterkrigstid och nästan alla byns barn gick i söndagsskola. Byns lärarinna var också söndagsskollärare. Hon förstod vikten av att engagera och stöda oss barn i olika uppgifter.
– Jag minns speciellt en julfest. Lärarinnan hade övat in en julsång med min syster och mig. Det var fullsatt i bönehuset och vi var två små flickor. För att vi skulle synas och höras bättre fick vi stå på varsin stol framme i bönehuset. Så här fortsatte det hela skoltiden – lärarna litade på oss barn och gav oss olika uppgifter.
– Att få vara delaktig i församlingens verksamhet har gett mig stark gemenskap, kunskap, ödmjukhet, förmågan att lyssna på andra och resonera mig fram till en lösning.
Tror du att man kommer att lyckas utveckla frivilliginsatsen inom kyrkan?
– Det kommer alltid att behövas frivilliga insatser i församlingsarbetet. Jag är helt övertygad om att man kommer att utveckla den sidan av kyrkan. Jag tror att det är mycket viktigt att vi ger uppgifter åt barn och unga. Vi är på god väg i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Vi har under ett par år engagerat barnen i högmässorna. De är alla så duktiga. Skriftskolungdomarna medverkar också på olika sätt.
Hur ser din vardag ut nu i coronatider?
– Coronaviruset kom så plötsligt till vårt land och allas vardag förändrades snabbt. Jag och min man bor i egnahemshus, så det finns hela tiden något att syssla med. Våra barn och barnbarn bor också i Borgå. De ringer till oss och vi till dem. Vi har många fina vänner som vi har kontakt med per telefon. I vårt bostadsområde finns det fina möjligheter att motionera. Jag har tid att fundera över livet och allt som händer. Jag tror att Gud genom coronaviruset vill varna sitt folk. Vi bor i ett kristet land, men vi fjärmar oss mer och mer från Honom.
Vilka tankar har du inför påsken i år?
– Det blir en mycket annorlunda påsk detta år. För mig har det alltid varit viktigt att få uppleva stilla veckan och påskens underbara budskap i kyrkan tillsammans med andra. Nu får vi nöja oss med strömmade gudstjänster och radio- och TV-gudstjänster, men vi får tacka Gud att vi har den möjligheten. Min man och jag får fira för oss själva. Det är tråkigt att inte få träffa barn, barnbarn och vänner.
Har du något du skulle vilja säga till alla äldre som känner sig ensamma och inte tar del av något på nätet?
– Tappa inte modet – allt ordnar sig. Tänk positivt och förtrösta på Herren. Tänk på allt som är bra. Vi har fred i vårt land, vi har mat och allt annat vi behöver. Vi har radio och TV och vi har telefon, så att vi kan nå våra nära och kära. Läs herdepsalmen 23 Herren är min herde. Nu har vi alla en stor uppgift att be för vårt land och för varandra.
