Skam.

Skammen – att bli medveten om vad man var kapabel till

Påsk. Och tuppen gal tre gånger. Sekunden efter bränner skammen till.
6.4.2012 kl. 03:00
Jag tror att alla människor bär en Petrus inom sig. Jag tror att vi har våra ideal och framför allt vår uppfattning om grundläggande moral i ryggraden och självbilden. Det finns saker som är så fel att vi kan deklarera högt att vi naturligtvis aldrig skulle – men ofta är det så självklart att vi inte ens behöver säga det högt.

Jag tänker på Petrus förtvivlan i den mörka påsknatten när Mästaren är gripen och gemenskapen skingrats av soldater. När han vilsen och skrämd försöker hänga i utkanten och snappa upp information om vad som kommer att hända. Utsatt är han, osynlig försöker han göra sig. Nattmörkret står mörkt omkring dem utanför översteprästens hus och soldaterna värmer sig kring kolelden. Nu känns det redan avlägset att massorna jublade när Mästaren red in i staden, nu har misstänksamhetens ögon riktats mot skaran omkring honom. Och Petrus, han som skulle ha gjort vad som helst för sin Mästare, han vågar inte längre ens ge sig till känna inför kretsen runt elden.

När jag sjunger påskpassion är det mest skrämmande att vi i kören kan skifta så snabbt från hyllningssång till vredgade uppmaningar att korsfästa. Alla som har rört sig i grupp bland engagerade människor vet att i vissa situationer kan stämningen vända med en vindpust.
Nej, säger Petrus, jag vet inte vem ni talar om. Nej, jag är verkligen inte en av dem som följde honom. Hör ni vad jag säger: Jag känner honom inte!

Och scenen spelas upp, om och om igen. Bästa vännen som ställer sig på mobbarens sida. Tuppen som gal sekunden efteråt när hon möter den utsattas blick. Den där hastiga kyssen på dansgolvet, ringen som bränner på fingret efteråt. Modern som i uppgiven vrede skakar om sitt trotsiga barn. Våldet i rädsla, våldet i självförsvar. Förtvivlan, stunden när vi går över gränserna vi aldrig skulle korsa. Och efteråt: Skammen.
Hur kunde jag? Hur kunde jag så totalt tappa greppet om vad som är rätt, vad som är fel? Hur kunde jag göra den jag älskar så illa? Min egen blick i spegeln efteråt: Vem är jag egentligen? Vad finns kvar av den jag trodde mig vara? Hur lite eller hur mycket kommer att krävas för att jag ska göra det igen?

Skammen handlar kanske inte bara om vad vi gjort utan också om upptäckten att inte heller jag och inte heller Petrus i sin stora kärlek var mer än människa. Hur mycket vi än trodde oss vara större än så, hur gärna vi än ville.

Följ redaktionens påskvandring i Kyrkpressen 14–15/2012 eller på webben.

Erika Rönngård



litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02