Helsingfors domkyrkoherre nummer ett

Människa. – Jag tröttnar aldrig på synen av Domkyrkan som tornar upp sig över Senatstorget. Svarta vintermorgnar, ljusa sommartimmar. Den tysta, ännu mörka kyrkan och den gryende solen på himlen. Vyn är en energikälla i sig.
13.1.2011 kl. 00:00

Nina Österholm

Petri Oittinen är övervaktmästare i Domkyrkan i Helsingfors. För 30 år sedan bytte han Elantos köttdisk, där han extraknäckte vid sidan av studierna, mot kyrkan.
– En god vän tipsade mig om platsen och jag kände mig genast hemma på det nya jobbet. Jag var 22 år och det var spännande att få säga ”tre mark, tack” på olika språk när jag sålde vykort åt turisterna som besökte kyrkan.

Bara ett år senare avgick hans närmaste förman och Oittinen avancerade till övervaktmästare i Finlands populäraste byggnad – om man får tro Helsingin Sanomats gallup.          – I dag är Domkyrkan och den naturliga kulle som byggnaden står på inte bara kulturlandskap för mig. Här har jag levt, bott och verkat över halva livet, min själs inre landskap finns här.

Andaktsliv av kvalitet

Nytillträdd och också nygift flyttade Petri Oittinen in i det enda småhuset vid Senatstorget: kapellbyggnaden intill kyrkan rymmer precis en lägenhet. Där föddes också familjens två söner.                                                                                                                                                                                                                                              – Numera är vi alla utflugna från kapellet, jag har officiellt två våningar lång ”arbetsväg” eftersom församlingens arbetsrum för tillfället är placerade i samma hus där jag bor i Kronohagen.

I det arbetsrummet börjar Petri Oittinen vanligen också sina arbetsdagar, oftast redan kring sjusnåret. Morgonkaffet sparar han till kyrkan som öppnar klockan nio. Då har turistbussarna redan radat upp sig som en mobil mur runt Senatstorget.                                                                                                                                                        – I januari har vi nästan lika mycket besökare i kyrkan som under de hektiska sommarmånaderna. Ändå är Domkyrkan i första hand inte någon turistattraktion eller något museum. Det är en kyrka och här sker också mycket av kyrkans kärnarbete i form av böner, mässor och förrättningar.

Oittinen säger sig vara otroligt stolt över det ”kvalitetsandaktsliv” som lever i Domkyrkan.
– Jag kan naturligtvis inte utvärdera hur det känns för den som sitter i bänken men andaktslivet i Domkyrkan har blivit rikligare genom åren. För mig är det kärnan, orsaken till varför kyrkan finns här.

Själv har han ofta funderat över hur han som församlingsanställd kan bidra till att kyrkobesökaren får en andlig upplevelse, hur han som vaktmästare ska svara på den spirituella längtan som finns hos dagens människa.
– Rätt blandning av närvaro, empati och professionalism kan vara svårt att få till. Man får inte bli pompös, tända ljusen med yviga gester, trots att både ministrar och biskopar syns i bänkraderna. Det är inte heller lämpligt att kyrkvaktmästaren exempelvis gråter högljutt.

Läs mer i Kyrkpressen nr 2/2011!

Nina Österholm



diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06

kronoby. Samarbetsförhandlingarna i Kronoby församling har avslutats. En kantor, en kanslist och en församlingsmästare sägs upp. 10.9.2020 kl. 15:46

Kyrkodagar. De finlandssvenska kyrkodagarna i Mariehamn får en annorlunda och mer lokal prägel. Arrangörerna tycker ändå det är viktigt att samlas även under rådande omständigheter. 9.9.2020 kl. 14:04

stiftsfullmäktige. – Vi behövs alla för olika uppgifter, säger Anita Ismark om lekmännens roll i församlingarna. Vid det nya stiftsfullmäktiges första sammanträde valdes hon till ordförande. Hon ser att det omdiskuterade organet har en viktig roll som länk mellan församlingsgolv och domkapitel. 4.9.2020 kl. 16:17

Dopsockor. Varje barn som döps i Åbo svenska församling får ett par sockor som gåva. Sockorna har stickats av frivilliga i församlingen, och de är en del av satsningen på Dopåret 2020. 4.9.2020 kl. 15:06

äktenskapssyn. Tre biskopar håller fast vid kyrkans nuvarande syn, två vill ha ett helt könsneutralt äktenskapsbegrepp. De övriga placerar sig däremellan, en vill inte svara. 4.9.2020 kl. 12:17

Bok. När Gustav Björkstrand skrev sin självbiografi upptäckte han nya perspektiv.Han har också fått syn på nya sidor av sig själv, till exempel en dragning till mystik. 3.9.2020 kl. 13:28

litteratur. Till hög, till låg, till rik, till arm – det finns en läsupplevelse för varje julfirare. Bookstagrammaren Mindy Svenlin (@mindyjoysbokhylla) ger förslag på lämplig litteratur utgående från olika situationer. 21.12.2023 kl. 17:21

RAPPORTERA FRÅN UKRAINA. Ukraina har offrat mycket, men landet måste offra ännu mer, säger Anna-Lena Laurén, som tvingats lämna Ryssland och nu rapporterar från Ukraina. Hon ser mörker och uppgivenhet under sina reportageresor, men också hopp och glädje. Och vad gör människor när de inget kan göra? De ber. 21.12.2023 kl. 13:26

jul. Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel. 23.12.2023 kl. 18:58

FÖRSONING. Sann försoning innebär ett erkännande av rättvisan och av maktdynamiken, anser man inom organisationen Musalaha. Därför utmanar man det som sker i Israel och Gaza just nu. – Just nu behövs försoning mer än någonsin, säger Wasim Nasser. 19.12.2023 kl. 10:00

JULGEMENSKAP. Du är inte ensam om att vara ensam och vi är alla lite fattiga, åtminstone i anden. Det fastslår pastor Markus Österlund. 18.12.2023 kl. 15:59