Väckelsetider

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna.
2.12.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det finns grundläggande missuppfattningar om väckelserörelserna i vår kyrka. De har präglat och präglar det finländska samhället starkt. En av tio finländare är medlem i någon av dem, ytterligare en tiondel har starka band genom familj, släkt eller vänner. Historiskt sett finns det regioner, där väckelserörelserna är en viktig ingrediens till hur byar ser ut, vare sig släkter och byar varit för eller mot dem.

För att känna till väckelserörelserna krävs det en dos kyrkohistoria – och här skymtar ett av de grundläggande argumenten för religionstimmarna i skolan fram. Fakta är fakta, också med religiösa förtecken. Sådana kan man känna till bara genom att lära sig.
Nedprioriteringen av religionsalfabetiseringen har satt sina spår. Ibland verkar det nästan som om brist på allmänbildning om vad ens egna landsmän är för ena kan ursäktas om den råkar ha religiösa förtecken. En kyrkligt anställd berättade vid ett tillfälle om att förbipasserande kommenterat en yrkeskårs konferens (med ett hundratal präster i krage) som något fullt av ”frikyrkliga laestadianer”. Om vilken annan grupp hade det varit okej att säga så? Det är nonchalant mot såväl de finländare som är aktiva i någon frikyrka,  som laestadianerna och de lutherska präster som det råkade handla om den gången.
En baskunskap om de inomkyrkliga väckelserörelserna är till exempel att väckelserörelse och frikyrka inte är samma sak. Det kunde och kan ibland vara så. Men ett särdrag i den finländska folkkyrkligheten är att starka väckelsebrasor som flammat upp ofta lyckats hålla sig kvar i kyrkans eldstad. Begreppet ”inomkyrklig väckelserörelse” handlar därför i grunden om helt vanliga brunsås-lutheraner, med en gemensam kryddblandning som pikant tillägg.
De gamla väckelserörelserna i Finland har rötterna i den tyska 1600-talspietismen, som ville skuffa tillbaka lutherdomen i en enklare, klarare och personligt förankrad religiositet. De gamla väckelserna i vårt land är bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. De nyare är barn av en nypietistisk våg under efterkrigstiden och samlas i begreppet ”den femte väckelsen”. Representanter för den är av en rad organisationer, till exempel Finska Bibelinstitutet och Finlands evangelisk-lutherska Folkmission.

Inslaget av protest och förnyelse har rörelserna gemensamt, men något ”lämna-kyrkan-fenomen” var det sällan frågan om, tvärtom var och är traditionen och hemvistet i kyrkan viktiga.
Det som blev klart för Salomäki under undersökningens gång var att väckelsefolket inte längre är riktigt säkra på om de är önskade i kyrkan eller inte.
Det är oroväckande. Det har alltid funnits spänningar mellan folkkyrkan och väckelserörelserna. Det hör till och är en del av den berikande verkan rörelserna har haft på kyrkan och tvärtom. Kyrkoherdar, biskopar och domkapitel har med myndighet och yttre ramar hållit undan den sekterism som alltid är en uppenbar fara för en grupp som samlar likasinnade. Väckelserörelserna har ur sina led levererat otaliga hängivna kyrkans tjänare, både i prästdräkt och med lön eller utan bådadera. Dessutom har de med sin närvaro utmanat och ibland gett folkkyrkan en väckande spark i baken genom att visa hur det går att engagera massor kring budskapet om Kristus i nya och fräscha former också utan tungt administrativt maskineri.

Men nu efterlyser väckelsens folk signaler – från ledande håll – på huruvida den evangelisk-lutherska kyrkan fortfarande kan se på dem som sina legitima barn. Eller om de är pinsamma element, som stillatigande kan utnämnas till nyanslösa moraltalibaner när de offentliga debatterna rasar.
De vet alltså inte riktigt om kryddan de har att bidra med i såsen eventuellt hamnat på listan över förbjudna ämnen. Om den ses som en viktig ingrediens vore det ett gyllene tillfälle att säga det nu.
Annars finns det en risk för att såsen i framtiden blir oändligt mycket gråare.

May Wikström



Människa. På Skatudden där Kyrkostyrelsen har sitt säte, blåser det svalt från havet året om. Men inne i Helena Sandbergs arbetsrum värms man upp av Kenyas soliga landskap och leende människor som tittar ner från väggarna. 31.1.2008 kl. 00:00

Kultur. Filadelfiaförsamlingen i Knutby protesterar mot att de tragiska händelserna i januari 2004 skall göras till en långfilm. Filmen kommer upp på biograferna till jul varefter den sänds i TV4 nästa vår. 31.1.2008 kl. 00:00

Kultur. I serien Mina sista ord tar dödssjuka människor genom ett videotestamente på ett mycket medvetet sätt avsked av sina närmaste. I varje avsnitt porträtteras en av dessa människor. Nuet har fått en annan dimension, för lever, det gör människan ända till slutet. 30.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Undervisningsminister Sari Sarkomaa tycker att kyrkans medlemmar borde ha rätt att välja församling beroende på livssituation och behov. 30.1.2008 kl. 00:00

Kultur. Den humoristiska musikalen Altar Boyz som gjort succé i USA kommer till Finland i mars. 30.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. År 2008 är kompletteringen av församlingarnas skatteintäkter mindre än förr. Orsaken är att de flesta församlingars ekonomiska situation har blivit bättre. 29.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Domkapitlet behandlade Roy Allers utredning om församlingsstrukturen i Helsingfors på sitt möte förra veckan. 29.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bibelhelgen Med evigheten i sikte på Evangeliska folkhögskolan i Vasa samlade 350 deltagare. 29.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Tammerfors svenska församling fick som den ville: Matias Roto tog tillbaka sina papper. 28.1.2008 kl. 00:00

Ledare. Ledare 5/2008. I Bibeln finns avsnitt som förefaller vara rena mardrömmen för alla inom kyrkan som gör upp struktur- och strategiplaner. Som till exempel avsnittet i Johannesevangeliet där Jesus undervisar Nikodemos om de andliga sanningarna: ”Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.” 28.1.2008 kl. 00:00

Samhälle. Etthundrafemtio personer samlades i Kemijärvi kyrka för att be för de drabbade och samhället då det blev känt att Stora Enso lägger ner sin fabrik. 28.1.2008 kl. 00:00

Kristina Fernström. – Daba? Hon har bara frid, men hon har nu blivit gammal, mycket gammal. Jag är två generationer efter henne och jag själv är ingen ungdom mera. 28.1.2008 kl. 00:00

Kultur. Ungdomar från Sibbo, Borgå, Lovisa, Pernå, Lappträsk och Liljendal har förberett rockfestivalen Borgrock som går av stapeln 9 februari i Borgå. 27.1.2008 kl. 00:00

Världen. En man på ett svensk bilbesiktningskontor sade upp sig efter att ledningen beslutat att mannen inte tillåts önska kunderna Guds välsignelse. 26.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den hundrade ekumeniska böneveckan avslutas i dag, fredag. Miljontals människor i sjuttiofem länder har berörts av böneveckans samlingar. 25.1.2008 kl. 00:00

Arkitektur. Enligt Sari Dhima präglas den moderna finska kyrkoarkitekturen av en viss ängslighet. 2.9.2016 kl. 15:21

Bok. Kyrkpressens recensent Joanna Nylund har läst Peter Sandströms Laudatur. 2.9.2016 kl. 14:57

Äktenskap. Biskopsmötets redogörelse om kyrkans äktenskapssyn har väckt besvikelse hos många. – Det beror på ett missförstånd, säger Björn Vikström, biskop i Borgå stift. 2.9.2016 kl. 13:50

diakoni. Att bli subjekt i sitt eget liv. Det är det som innebegreppet empowerment, som nu tillämpas inom diakonin, handlar om. 24.8.2016 kl. 12:46

prästassessor. Kyrkoherden i Korsholm, Berndt Berg har valts till ny prästassessor i domkapitlet för en ny treårsperiod. Valet gjordes i går av prästerna i Borgå stift. 25.8.2016 kl. 11:44