Peter Sandström (1963) är född och uppvuxen i Nykarleby. Numera bor han i Åbo.

Sandström ger en röst till männen i sin generation

Bok. Kyrkpressens recensent Joanna Nylund har läst Peter Sandströms Laudatur. 2.9.2016 kl. 14:57

En av de mest omtalade och sålda finlandssvenska romanerna ifjol var Peter Sandströms Transparente blanche, en stillsam historia om en medelålders man, hans mamma, och tillbakablickar på levt och olevt liv. Det var en stilistiskt avskalad och tankfull roman som på sätt och vis får en fortsättning i Laudatur. Sandströms huvudperson är än en gång en man som heter Peter. Om honom säger Sandström gåtfullt ”jag vet inte alltid vad han tänker, men jag vet var han bor”.

Det här halvbiografiska greppet är smart. Sandström har full frihet att plocka tankar och detaljer ur sitt eget liv utan att vi vet vad som är fiktivt eller inte. Om Transparente Blanche hade mamma i centrum är det pappas tur nu, och handlingen kretsar kring en händelserik sommar i Peters ungdom. Precis som tidigare kontrasteras den berättelsen mot en osäkrare nutid. Medelålders manlig angst finns det med andra ord här också, men det är mindre introvert och mer uttrycksfullt: Peter må vara lite vilse i tillvaron men han känner sig själv rätt bra.

Ungdomssommaren han återger visar sig bli turbulent. Peters föräldrar upplever en kris i sitt sävliga äktenskap och allting ställs plötsligt på ända. Den unge Peter känner marken gunga under sina fötter, och han är ensam: fästmön och systern är båda utomlands och han måste själv försöka behärska situationen.

Den vuxne Peter är en tänkande och kännande man som trots det står lite utanför sitt eget liv. Frun är upptagen med sin akademiska karriär och barnen börjar bli främlingar för Peter, som nostalgiskt ser tillbaka till tiden då de var små, då han var ofelbar och behövd; tiden innan han hunnit göra så många misstag. Äktenskapet går på tomgång – eller gör det? Dröjande och drömmande försöker den vuxne Peter få klarhet i tillvaron, samtidigt som hans unga jag, ännu emotionellt knuten till sina föräldrar, bara kan se på när hans värld hotar gå under.
Sandström, hemma från Nykarleby, har en fin känsla för det genuint österbottniska. Replikskiftena är sparsmakade och vardagliga, och när stora känslor står på spel saknas de stora orden i den verbala verktygslådan. Då säger man istället något annat, som kan vara ännu mer avslöjande.

Laudatur är en sympatisk bok, i mitt tycke ännu bättre än föregångaren. Förutom en njutbart uttrycksfull stil ger Sandström också en röst till männen i sin generation – de som lämnat hemtrakterna, brutit de långa banden och format sitt eget liv. Tillhörighet och identitet är ingenting vi blir klara med, och i Sandströms sällskap är det gott att fundera vidare.

BOK
Laudatur
Författare: Peter Sandström
Förlag: Schildts & Söderströms 2016

Joanna Nylund



ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41