Den här gången var Oravais församling värd för missionsfesten. Det var sista chansen, vilket kyrkoherde Berndt Berg med ett visst vemod upplyste deltagarna om. Från och med årsskiftet ingår Oravais i den nya storförsamlingen Vörå, tillsammans med Maxmo och Vörå.Den här gången var Oravais församling värd för missionsfesten. Det var sista chansen, vilket kyrkoherde Berndt Berg med ett visst vemod upplyste deltagarna om. Från och med årsskiftet ingår Oravais i den nya storförsamlingen Vörå, tillsammans med Maxmo och Vörå.
Mission i olika stuvningar
Under en himmel som ibland bjöd på både hällregn och hagel, varvat med glimtar av sol, rörde sig totalt ca 500 deltagare till och från samlingar och parallellprogram. Det handlade om allt från etiopisk matlagning till kristna kvinnor på Taiwan.
Festens inledande symposium kom att handla mycket om att se missionsuppdraget som en helhet som omfattar både förkunnande och kärlekstjänst mot medmänniskorna.
Den tjänsten kan se väldigt olika ut. Paneldeltagaren Christine Björkskog, som i våras återvände från sin arbetsperiod i Etiopien, berättade en anekdot om hur hon som Larsmobo fick användning för sina kunskaper i rodd mitt i öknen. Plötsligt var just hon nyckelpersonen när det var dags att hålla kurs för de lokala männen i hur en donerad roddbåt skulle hanteras i ett floddelta.
– Det kan ofta bli en överraskning att märka vilka av ens kunskaper som kan vara till nytta, intygade FMS direktör för utrikesarbetet Rolf Steffansson, som själv har erfarenheter från sina år i Tanzania.
