En god och framåtriktad jul!

Julen är en tid full av förväntningar, minnen och drömmar. Den jul vi firar i år bygger vidare på de jular som vi har fått vara med om tidigare. Traditionerna ger oss en känsla av kontinuitet, och de kan också hjälpa oss att känna samhörighet med äldre generationer och de jular vi firat tillsammans med dem i barndomshemmet. Recept på bakverk och maträtter, julpynt och sånger kan gå i arv och fungera som påtagliga uttryck för det sammanhang där vi har våra rötter.

Men om julen bara blir en sentimental minneshögtid har vi nog förlorat någonting mycket väsentligt i julens budskap, nämligen dess betydelse för oss i dag. Ängelns budskap till herdarna den första julnatten var framåtriktat. Visserligen betonar evangelisterna att Messias födelse var förutsagd av profeterna, men det är barnets betydelse nu och i framtiden som var det egentliga glädjebudet: Er kommande frälsare, er räddare och befriare, har fötts!

Det kristna gudstjänstlivet går ut på att hålla minnen levande. Varje söndag läser vi texter som berättar om vad Jesus och apostlarna sagt och gjort, och vid varje nattvardsfirande citeras uttryckligen Jesu ord om att vi skall fira denna måltid till minne av det han har gjort för oss.

Det finns naturligtvis en risk att vi som kristna och som kyrka fastnar i våra minnen. Frestelsen kan vara speciellt stor om vi upplever omvärlden så kaotisk och svårförståelig, att vi inte kan känna igen Guds handlande i det som sker omkring oss i smått och i stort. Sociala orättvisor, ekologiska kriser, sjukdomar, olyckor, våld och krig utgör ständiga hot mot en trygg förtröstan på Guds omsorg och beskydd. Också under julen finns det en risk att vi försöker stänga ute vår omvärld, och försöker stänga oss inne i en sockersöt idyll som kanske egentligen bara finns i våra drömmar.

Men ängelns ord gäller oss här och nu. Den framtid som utlovas kan bli vår framtid, en framtid präglad av frid, förlåtelse och gemenskap. I vår mänskliga ofullkomlighet kan vi inte skapa den framtiden på egen hand. Vi behöver hjälpas åt, men vi behöver framför allt lägga oss själva och vår värld i Guds händer. Barnet i krubban berättar sitt tydliga språk om att Gud inte vill stanna på avstånd. Gud kommer hit till vår värld för att dela vår smärta och vår glädje. Julens evangelium ger uttryck för Guds löfte: Jag skall aldrig lämna er ensamma.

Med dessa ord vill jag tillönska stiftets alla medlemmar en god och välsignad julhelg. Jag vill också tacka för all den vänlighet och uppmuntran jag har fått möta, och tacka för alla de böner som har burit mig under mina första veckor som biskop.