Svenska kyrkans vägval

Ledare. Som första kyrka i världen börjar Svenska kyrkan från och med november viga par av samma kön. 29.10.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

Sådana par kan alltså ingå äktenskap. Detta naturligtvis förutsatt att svenska staten beviljar kyrkan den vigselrätt som den har anhållit om. Efter beslutet att börja viga samkönade par finns det dock ingen orsak att tro att vigselrätten inte skulle beviljas. Beslutet var mer eller mindre en förutsättning för att rätten beviljas.

I en kommentar till kyrkomötets beslut att homosexuella ska få gifta sig kyrkligt skriver tidningen Smålandsposten bland annat följande i sin ledarkommentar: ”Oavsett vad man anser i sak står det klart att det är lagstiftaren som satt agendan för hur landets största trossamfund beaktar äktenskapet.”De sju biskopar som varnar för att beslutet splittrar Svenska kyrkan säger för sin del ”att kyrkomötets beslut om äktenskap och vigsel har tillkommit på ett sätt som inte fått en tillfredsställande förankring inomkyrkligt och ekumeniskt, inte fått en betryggande begrundning i vår kyrkas tro, bekännelse och lära”.

Smålandsposten och de sju biskoparna säger i stort sett samma sak: det är samhället och inte kyrkans tro, bekännelse och lära som definierat hur kyrkan ska ha det med sin äktenskapssyn och följaktligen med uppfattning om vilka man kan viga.

Intrycket av statens, i sista hand den politiskt formulerade allmänna opinionens avgörande roll, förstärks av den svenska ärkebiskopen Anders Wejryds konstaterande efter kyrkomötesbeslutet: ”Vi har ett samhälle där traditioner betyder förhållandevis lite. I Sverige är det viktigare för människor vad som känns rätt.”För att fortsätta med Smålandspostens formulering kan man säga att det är olyckligt oberoende av vad man anser i den aktuella frågan. En kyrka som är mera intresserad av människors uppfattning om vad som känns rätt än av vad kyrkans Herre vill, saknar kapten, karta, kompass, roder och mål. En sådan kyrka är som ett spökskepp som seglar omkring utan mening och utan mål.
En sådan kyrka kan knappast ens med välvillig tolkning göra anspråk på att vara en Kristi kyrka, en Guds kyrka.

De som arbetar för vigsel av samkörande ger naturligtvis inte upp sitt mål, det ska inte nås med ett aggressivt frontalangrepp utan steg för steg. Varje nytt steg motiveras med de som redan har tagits.  Har kyrkan sagt A ska den också säga B.
Ärkebiskop Jukka Paarma är dock entydig: i Finlands evangelisk-lutherska kyrka ser man äktenskapet som ett förbund mellan en man och en kvinna. Svenska kyrkans beslut att viga samkönade påverkar enligt honom på intet sätt detta.
Det är alltså inte alls sagt, vilket en del hoppas och andra fruktar, att vår kyrka följer det svenska exemplet. Sveriges vägval är Sveriges vägval och ingenting annat.

I och med beslutet i Svenska kyrkan är det troligt att diskussionen om välsignelse av homosexuella parförhållanden och i förlängningen vigsel av samkönade nu i alla fall blir livligare också hos oss.
För alla som följer med den diskussionen och/eller deltar i den skulle det gälla att hålla reda på argumenten och argumenteringen. En huvudfråga måste vara om det är den kristna läran som styr eller om det – som blivit uppenbart i Sverige – är opinionen som blivit gud.

Beslutet i Svenska kyrkan aktualiserar också en annan fråga, nämligen förhållandet mellan kyrkan och den samhälleliga utvecklingen, inklusive den allmänna lagstiftningen.
Smålandspostens konstaterande att det ”är lagstiftaren som satt agendan för hur landets största trossamfund beaktar äktenskapet” visar hur det kan gå. Tyvärr också hos oss.
I vår kyrka är det biskoparnas skyldighet att övervaka att kyrkans uppgift sköts troget i enlighet med kyrkans bekännelse. Deras uppgift är inte att se till att kyrkan likriktas med samhället eller att den allmänna känslan av vad som är rätt blir norm för kyrkan.

Utvecklingen i Sverige visar att detta påpekande kanske inte är helt obefogat trots att det kan kännas förmätet.

Stig Kankkonen



adventskalender. På grund av ett mänskligt misstag har de adventskalendrar som församlingarna i Helsingfors, Vanda och Grankulla delat ut med veckans nummer av Kyrkpressen fått finskspråkiga insidor. Kalendrarna som delas ut i Esbo är svenskspråkiga både på in- och utsidan. 25.11.2020 kl. 09:47

covid-19. Redan före de striktare restriktionerna beslöt man att inga julböner ordnas på vanligt sätt inomhus i Borgå i år, säger Mats Lindgård, kyrkoherde i Borgå svenska domkyrkoförsamling. 23.11.2020 kl. 09:24

covid-19. – Vi tänkte att det är tryggare att vara utomhus, även om det förstås är en liten risktagning när man inte vet något om vädret, säger Helene Liljeström som är tf kyrkoherde i Matteus församling. 23.11.2020 kl. 08:47

covid-19. – Det här kan vi leva med, säger Esbo svenska församlings kyrkoherde Kira Ertman om de nya samlingsrestriktionerna som träder i kraft på måndag – högst tjugo personer får samlas inomhus i huvudstadsregionen. 20.11.2020 kl. 16:28

Övergrepp. Elaine Eksvärd utsattes för sexuella övergrepp i barndomen. Långt senare kom ilskan, och den kunde drabba vem som helst. I dag brinner hon för att andra barn ska slippa gå igenom det hon upplevt. 19.11.2020 kl. 15:21

samtal. I måndags besökte biskop Bo-Göran Åstrand och domkapitlets lagfarne assessor Lars-Eric Henricson Väståbolands svenska församling med anledning av de konflikter som blossat upp där. Kyrkoherde Harry S. Backström var förhindrad att delta. 18.11.2020 kl. 18:45

ledarskap. En människa man inte får kritisera. En människa som alltid har rätt. En människa som får dig att tänka: är det hen som är galen – eller är det jag? Maktmänniskor finns i alla sammanhang, men i kyrkan ställer de till särskilt stor skada. 16.11.2020 kl. 14:21

sibbo. Hjälp, vad ska det här bli till? Sara George startade en bönegrupp som kombinerar bön med promenader. 11.11.2020 kl. 11:37

mariehamn. Under fredag kväll drar årets kyrkodagar igång i Mariehamns församling. Formatet är mindre på grund av coronaepidemin, kring 70 anmälda deltar. – Vi strömmar en del program så också andra kan delta, säger Mari Puska. 13.11.2020 kl. 12:01

feminism. Esther Kazen väntade sig att hon tillsammans med kyrkan skulle få kämpa mot orättvisor. I stället har hon många gånger upplevt att hon kämpat mot kyrkan. 12.11.2020 kl. 16:45

Bok. Katarina Gäddnäs har länge skrivit om tro och brottats med det religiösa språket. Nu ger hon ut en bok med texter om Guds kärlek mitt i motgångar och halvfärdigheter. 12.11.2020 kl. 09:57

utnämning. Pia Bengts blir stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik vid Borgå stift, slog domkapitlet fast vid sitt möte idag. 11.11.2020 kl. 14:33

Bok. En berättelse om kyrkans och världens nutid och framtid. Lagom till kyrkoårets slut – när temat är Kristi återkomst och den sista domen – ger Erik Vikström ut en bok om den apokalyptiska text som avslutar Bibeln. 11.11.2020 kl. 16:01

relationer. Anna Henning är ensam mamma till två pojkar, universitetslektor i socialpsykologi och kyrkligt förtroendevald i Borgå. Hon har lärt sig att fokusera på det som duger i stället för på det perfekta. Tro kan vara en suck uppåt, och föräldraskap en närvaro i vardagen. 11.11.2020 kl. 09:22

val. Stiftsdekanen i Åbo ärkestift Mari Leppänen fick flest röster (35,2 %) och kyrkoherden i Mikaelsförsamlingen i Åbo Jouni Lehikoinen fick 329 röster (32,5 %). 10.11.2020 kl. 13:42

debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55