Det har jag lärt mig efter att många gånger stått och väntat. Jag har vant mig vid de morgonsömniga hissarna, så antingen kommer jag i rätt hisstid till parkeringen eller så tar jag en annan hiss upp till Tuppens torg, trapporna ner till Mannerheimvägen 20 några tiotals steg till höger och Mannerheimvägen 16. Där väntar nästa hiss som tar mig upp till Fontana Medias utrymmen i sjätte våningen.
På vägen mellan parkeringen och 07.03-hissarna möter jag nästan varje morgon en dam som ser till att gratistidningarna placeras i tidningsställ inom ett bestämt, ganska stort område. Eftersom vi dag efter dag möts har vi börjat hälsa på varandra och byta några ord varefter hon fortsätter sin vandring med kärran med tidningarna. De nya på ena sidan och de gamla på andra.
Vid hissarna, eller i dem, stöter jag ofta på någon av dem som städar hissarna. Ett par av dem har jag redan blivit så bekant med att också vi byter så många ord som man hinner med mellan ett par, tre våningar. En av dem har utländsk bakgrund och han har hunnit ha tre arbetsgivare trots att han aldrig bytt arbetsplats. Det är firmans ägare som bytts.
Cirka en halv timme efter att jag kommit till redaktionen i sjätte himlen ringer i allmänhet dörrklockan. Det är postbäraren som kommer med dagens skörd. Vi har redan hunnit bli riktigt goda vänner. Och inte bara det. Det känns som om jag skulle vara god vän också med hans fru, hans son och sonens fästmö.
Detta är mina tidiga morgonvänner. Människor som jag haft förmånen att lära känna – ytligt men i alla fall – och som jag uttalat får tillönska en god dag och tyst överlämna i Guds hand.
