Många krav – ett budskap

Ledare. Senaste vecka fick de som följde med de kyrkliga nyheterna vara med om nästan ett fyrverkeri av dels budskap från kyrkans sida, dels krav på kyrkan.
27.8.2009 kl. 00:00

Jan Lindström


Fyrverkeriet inleddes med att kyrkostyrelsens plenum godkände en ägarpolitik. Dokumentet är bindande för kyrkans storägare och placerare, Kyrkans centralfond, och en rekommendation för de självständiga församlingarna.

Fortsättning på fyrverkeriet var veckoslutets imponerande och allmänt taget mycket positiva finska kyrkodagar i Jyväskylä. Under dem producerade Kyrkans socialforum ett socialetiskt/socialpolitiskt ställningstagande och från olika samlingar rapporterades om varierande förhoppningar och krav på kyrkan. Ett var att kyrkan måste hitta en lösning som gör det möjligt att välsigna homosexuella parförhållanden. Ett annat att framtidens kyrka bör byggas på medlemmarnas behov. Och biskoparna uppmanades att servera medierna sina egna åsikter i olika frågor.

Den dominerande trenden i allt detta förefaller vara en vilja och ett behov av att anpassa kyrkan till tiden. Att göra kyrkan till något som Göran Skytte i sin bok Omvänd kallar för ”kungliga salighetsverket”, för vår del alltså ”republikens salighetsverk”..
Dokumentet om kyrkans ägarpolitik har utan tvekan tillkommit efter – som det heter – moget övervägande och mycket filande på formuleringar. En formulering av kyrkans syn på sitt eget ägande är säkert också på sin plats.
Helt problemfritt är dokumentet ändå inte.

En genomläsning av dokumentet, som kan sökas på evl.fi/uutiset, väcker frågan om kyrkans ägande skiljer sig från vilket ansvarsfullt ägande som helst.

Den frågan snarare accentueras än besvaras av de dominerande hänvisningarna till olika internationella, för alla gemensamma överenskommelser om ansvarsfulla placeringar och ansvarsfullt ägande.

Även om det säkert inte är tänkt så, känns hänvisningen till den gyllene regeln närmast som en undanflykt för att kyrkan inte har något annat specifikt att komma med.

Men också den gyllene regeln kan säkert omfattas av vilket ansvarsfullt företag som helst som en ledande princip för verksamheten.
Det finns enkelt sagt inget företag som går ut och säger att det endast och enbart tänker på sig självt och inget annat.

I fråga om ägande och placering är den stora frågan för kyrkan inte hur den ska handla, utan om den ska ägna sig åt dessa saker över huvud taget. Men den diskussionen går vi inte in på här.

Vad de frågor som behandlades i Jyväskylä beträffar kan man säga att de hade och har att gör med vad kyrkan enligt sitt uppdrag av kyrkans Herre och i enlighet med sina egna bestämmelser har i uppgift att göra: förkunna Guds ord.

Det är här det samlade budskapet – inofficiella men i alla fall – från Jyväskylä väcker frågor.

Om kyrkan håller fast vid att dess uppgift är att förkunna Guds ord och att på olika sätt föra ut det kristna budskapet kan det avgörande inte vara vad människorna vill eller var deras intresse finns. Frågan kan inte vara vad människorna vill utan bör vara vad Gud vill.
Samma gäller förstås i högsta grad biskoparna. En av deras främsta uppgifter är att kyrkans uppgift sköts troget i församlingarna och det i enlighet med kyrkans bekännelse.

Ur mediernas synvinkel är det förstås som manna från himlen – om uttrycket tillåts – om biskoparna redovisar för sina personliga uppfattningar om vad kyrkans bekännelse egentligen säger och kräver. Att det ibland råder ganska stor oenighet om detta är knappast någon hemlighet.

Men biskoparnas uppgift är inte och kan inte vara att torgföra sina egna åsikter och uppfattningar. Detta bland annat därför att en annan av biskopens viktigaste uppgifter är att slå vakt om kyrkans enhet. Det gör inte en biskop som aktivt och synligt, kanske till och med aggressivt, ger uttryck för sina egna åsikter och uppfattningar om sådant som har att göra med kyrkans lära och tradition.

Stig Kankkonen



Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. Stig-Erik Enkvist har återkommit som verksamhetsledare för LFF efter fem års paus. Han kommer till en ny organisation och ny adress. 5.2.2025 kl. 13:40

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28