Hon ser biskopen som en andlig motor

Människa. – Kyrkan ska inte vända kappan efter vinden, men inte heller vara en institution för likatänkande, säger Juanita Fagerholm-Urch. 18.8.2009 kl. 00:00

Marina Wiik

Juanita Fagerholm-Urch

Infällt i grönska, bara ett stenkast från Vårdö kyrka, ligger familjen Fagerholm-Urchs nyrenoverade sommarparadis.

– Jag trivs med närheten till naturen och havet. Om jag inte bodde så här skulle jag nog vara mer splittrad som människa.

Juanita Fagerholm-Urch sitter vid matsalsbordet och badar i ljus från sekelskiftesvillans många fönster. Som den enda kvinnliga biskopskandidaten har hon haft en specialroll under debatten. Men hon är van.

– Redan i folkskolan var jag tidvis den enda flickan i klassen. I mellanskolan och gymnasiet höll jag andakter för hela skolan och vid mitt namn i skoltidningen stod det “Finlands första kvinnliga präst”.

Inspirerande ungdomsledare

Tron fick Fagerholm-Urch med sig med modersmjölken, men den djupnade under ungdomstiden. För det tackar hon i synnerhet den dåvarande ungdomsledaren i Kimito församling.

– Hon puffade oss framåt, men poängterade att var och en måste söka sin egen väg. Dörrarna till hennes hem brukade stå öppna och där inne fanns alltid något som symboliserade kyrkoåret, till exempel lila krokusar under fastan och två ljus andra söndagen i advent.  Via församlingens barn- och ungdomssamlingar fortsatte engagemanget under Ungdomens kyrkodagar och Höstdagar. Under 60-talet påverkades hon starkt av Jesusrörelsen och kristna författare som Ylva Eggehorn.

– Ett tag hade jag journalistdrömmar, men sedan de sena tonåren kände jag en stark kallelse att bli präst. Jag såg det som en höjdpunkt när skolungdomspräster kom till skolan och kände att jag en dag ville vara en av dem.

Nej till glastaket

Juanita Fagerholm-Urch prästvigdes 1988 bland de första kvinnliga prästerna i landet. Under sina tjugo år i tjänst har hon upplevt stark uppbackning men också stött på svårt motstånd.

– Jag kom till Vårdö som t.f. kyrkoherde 1989 och från 1990 fick jag en mycket konservativ förman. Jag fick hålla gudstjänst i Vårdö kyrka, men inte i Sunds kyrka, för den var hans.

Domkapitlet försökte klara upp tvisten och kom efter förhandlingar med kyrkoherden fram till att Fagerholm-Urch skulle få hålla gudstjänster i kyrkan men inte fira nattvard.

– Jag hörde om diskussionerna via radion och formligen exploderade: Antingen är jag präst eller så är jag inte präst!

Minnet gör henne fortfarande upprörd och är en bidragande orsak till att hon ställer upp i biskopsvalet.

– Det måste bli slut på dylika översittarfasoner! Alla ska vara lika värda och ha samma chanser inom kyrkan. Glastaket ska inte få finnas.

Splittrade förväntningar

Frågan om huruvida stiftet är redo för en kvinnlig biskop ser hon som irrelevant. – Varför ska vi kvinnor jämnt få höra den frågan? Varför måste vi vänta på att männen tycker att det är dags att låta oss vara med och leka?

Hon suckar lite och fortsätter:

– Ja, jag tror att församlingsmedlemmar i gemen är redo för en kvinnlig biskop. Men kvinnor är nog i allmänhet så förnuftiga att de inser att biskopen har en ganska omöjlig uppgift.

Hur menar du?

– Det finns så många olika förväntningar på biskopen, stiftet är splittrat och människor i allmänhet har andra förväntningar än präster och församlingsanställda. Men om Gud vill använda mig för uppgiften, blir det så.

Glädjen först

Som biskop skulle Fagerholm-Urch vilja jobba för att minska byråkratin inom kyrkan. Förutom jämställdhet, skulle hon betona biskopens roll som förman och själavårdare. 

– Jag skulle vilja finnas där för människor som behöver mig och önskar att domkapitlets väggar skulle genomsyras av värme så att man möts av uppmuntran i stället för nedslående kommentarer.

Hon ser i första hand biskopen som en andlig motor för hela Svenskfinland.

– Det finns många människor som bär på en andlig längtan. Vi måste få dem att inse att de är accepterade som de är, att man inte behöver tänka likriktat och vara på ett visst sätt för att få vara med i gemenskapen.

Men i Bibeln finns det ju riktlinjer för hur man ska leva?

– Ja, men människorna måste först få höra evangeliet och kan sedan komma underfund med riktlinjerna. Glädjen och frälsningen måste komma först.

Nära kontakt

Juanita Fagerholm-Urch har influerats starkt av befrielseteologin och feministteologin. Som en andlig förebild nämner hon ärkebiskop emeritus John Vikström.

– Jag har alltid gillat hans rakryggade framtoning.

På en undran om vilken som är hennes favoritbok i Bibeln svarar hon utan tvekan Johannesevangeliet. Men efter frågan om vilka andliga utmaningar hon upplevt är hon tyst en lång stund.

– När jag träffade min nuvarande man var jag gift med en annan. Det var ingen självklarhet att förstå vad som var min väg.

Samtidigt kände hon väldigt starkt att det som skedde var Guds vilja.

– I dag vet det var absolut rätt beslut. Min man är också präst och stöder mig till 100 procent. Tillsammans med min son och mina församlingsbor är han den största gåvan man kan tänka sig.

Fagerholm-Urch trivs väldigt bra på Åland, trots att hon i själen alltid förblir väståbolänning. Hennes arbetsplats Sund-Vårdö församling har 1 340 medlemmar och kontakten till församlingsborna är av naturliga orsaker mycket nära.

– En gång när jag tog i hand efter en gudstjänst undrade jag varför alla log så brett. Det visade sig att jag glömt välsignelsen! Men det är sådant man får bjuda på.

Naturtankning

När Fagerholm-Urch vill koppla bort från jobbstress och ”tanka själen” ger hon sig ut på en promenad med stavar.

– Jag ser uttryck för tron överallt – i luften, naturen och andra människor. För en tid sedan hittade jag den katolska webbplatsen www.heligtrum.se som jag upplever som väldigt själavårdande.

Efter flytten till det nygamla huset cirka en timmes körväg från Mariehamn har hon blivit ordentligt biten av trädgårdsskötsel.

– Vi har planterat klätterhortensior för att småningom få en fin berså utanför husets nya del. Jag drömmer också om ett växthus och en altan, säger Fagerholm-Urch.

Hon visar gården med syrener, bärbuskar och en kombinerad kapell-bodega. Speciellt nöjd verkar hon när hon vattnar några krukor med kryddväxter och jordgubbsplantor.

– Det är bra för själen att se något växa och konkret uppleva resultatet av sina händers verk.

Marina Wiik



KOLLEKTER. De stora missionsorganisationerna som FMS och KUA kasserar stort på stiftskollekterna. Väckelserörelser som laestadianerna åker ut ur huvudflödet av kollekter 2026. 28.10.2025 kl. 14:44

unga i kyrkan. Matteus församling i Helsingfors har satsat stort på sitt ungdomsarbete i många år, och det har burit frukt. – Vi satsar på relationen till ungdomarna först, och undervisningen sedan. 28.10.2025 kl. 11:29

BESVÄR. Sebastian Åstrand har lämnat in ett besvär till förvaltningsdomstolen i Helsingfors angående tjänsten som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Han var en av de jurister som sökte tjänsten, medan domkapitlet valde Mikaela Strömberg-Schalin. Hon tillträder i mars. 27.10.2025 kl. 11:58

radio. Han tar upp programmet med andlig musik Tack och lov på nytt. – Jag ska försöka ha så stor bredd som möjligt, säger Rasmus Forsman. 27.10.2025 kl. 09:42

KATASTROFHJÄLP. Esbo kyrkliga samfällighet har anslagit 30 000 euro i katastrofhjälp för civila offer i det pyrande kriget i Gaza. Hjälpen förmedlas av Finska Missionssällskapet (FMS). 22.10.2025 kl. 14:39

betraktat. Hur älskar jag någon jag aldrig har sett med hela mitt hjärta, hela min själ och med hela mitt förstånd? Är inte det att kräva lite mycket av mig? 19.10.2025 kl. 19:30

KONSTDONATION. Konstnären Rolf Holm donerade under fredagen 45 tavlor till Borgå stift. Planen är att konsten ska ges vidare, berättar biskop Bo-Göran Åstrand. 17.10.2025 kl. 16:44

HERDETJÄNST. Fredrik Kass söker kyrkoherdejobbet i Korsholm. Han har varit kyrkoherde i Kvevlax sedan år 2019. 17.10.2025 kl. 15:24

laestadianism. Det är inte svårt att finna spår av Lars Levi Laestadius i Pajala. Han har namngett både vägen till kyrkan och Pajalas gymnasium. – Det är Laestadius bygder. Jag visste nog inte vad som väntade mig här. Jag gick bara igång på att Gud sa att jag skulle vara här, säger prästen Maria Smeds. 17.10.2025 kl. 10:00

SÁPM. Hon blev präst lite motvilligt. Men i svenska Sápmi har Maria Smeds funnit sin plats. – Jag känner att hela min prästvigning bara handlar om det här uppdraget i norr. Det är nästan som om jag är designad för det, säger hon. 17.10.2025 kl. 10:00

LIVSBERÄTTELSE. Det började med O helga natt i julkyrkan i Munsala. Sedan dess har Christian Vesterqvist uppträtt i många kyrkor med sina tolkningar av Johnny Cash. 16.10.2025 kl. 11:29

Personligt. Kenneth Morales har blivit vuxen i Finland. Här har han gått igenom kriser, kommit ut på andra sidan, börjat uppskatta den finska vurmen för ordning och reda och de starka familjevärderingarna. Men en sak har han svårt att omfatta: vi är så oroliga hela tiden. Det är som om hela befolkningen är lite ängslig. 15.10.2025 kl. 14:16

begravning. Snabbt dyrare gravar och allt enklare ambitioner bland de anhöriga – det förändrar vår kultur kring död och begravning. Det ser Christina Grönroos som driver begravningsbyrå i Sibbo. 15.10.2025 kl. 11:08

BRANSCHBYTE. Med Mikaela Strömberg-Schalin som ny stifts­jurist får den finlandssvenska landsbygden rätt så säkert en röst i domkapitlet i Borgå. 14.10.2025 kl. 15:48

Helsingfors. Kommer vi att upprepa de misstag som begicks under 90-talets depression? frågar familjerådgivare Anna Korkman-Lopes på familjerådgivningens 80-årsjubileum. 14.10.2025 kl. 15:06

mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00

BÖNEHUS. Det har funnits drygt 400 bönehus i Svenskfinland. Kjell Herberts har dokumenterat alla 250 som funnits i Österbotten de senaste 150 åren. Nu har kartläggningen med bild och fakta gett ut en färsk bok, En ton från himlen och en doft av kaffe – Österbottens bönehus. 9.12.2025 kl. 18:08

Personligt. När Janne Sironen var sju år tog hans pappa sitt liv. Idag har han själv en sjuårig son. – Att jag fick Peter var så stort. 9.12.2025 kl. 13:00

SPRÅK. Språkförbistringen väcker irritation vid flera svenska församlingar inom Borgå stift. På domkapitlet manar man till lugn. 8.12.2025 kl. 13:17

Helsingfors domkyrka. Päivi Vähäkangas, kyrkoherde i Munkkiniemen seurakunta i Munksnäs, blir ny domprost i Helsingfors. Hon valdes på söndagen med klar majoritet. 8.12.2025 kl. 16:31