Lamt intresse för biskopsvalet

Efter den sista utfrågningen har först och främst elektorerna en vecka tid att reflektera över vad utfrågningarna plus all annan presentation av kandidaterna har gett dem. Sedan är det dags att fatta beslut och rösta på en av fem kandidater.

Det enda allmänna omdöme man torde kunna göra av det som setts och hörts om biskopsvalet är att det har varit lamt. Enligt en del bedömare mycket lamt.
Den bedömningen bygger i hög grad på aktiviteten inför biskopsvalet för tre år sedan. Då var det verkligen liv och rörelse såväl i tidningsspalter och etern som i kulisserna. Trots det klagades det öppet och högljutt över brister i informationen. Man ville ha mera, mera och mera…
För det mesta utan att riktigt veta vad man ville veta mera om.

Att medvetet eller omedvetet göra en jämförelse med biskopsvalet 2006 gör inte aktiviteten inför detta val rättvisa.
Det beror först och främst på antalet år mellan det valet och valet före det: 23 år. Alltså: de som konfirmerades då Erik Vikström valdes till biskop närmade sig 40-års strecket.
Eter en så lång tid med samma biskop fanns ett naturligt, uppdämt behov av att ”äntligen” få diskutera biskopsvalet och kandidaterna samt välja en ny herde för stiftet. Ett behov som kanske accentuerades av att hans bror John Vikström i tolv år hade varit biskop före honom.
Under sådana förhållanden är det naturligt att ett förestående biskopsval väcker intresse, entusiasm och kanske till och med ett visst mått av värdig uppsluppenhet.
Efter endast tre år med Gustav Björkstrand på biskopsstolen är situationen en helt annan. Det i synnerhet som stiftet redan då han valdes visste i stort sett när nästa biskopsval förrättas. Nu fanns det till den delen inga element av överraskning eller dramatik.

Redan diskussionerna om och kring eventuella kandidater antydde ganska tydligt att det kanske inte heller i fråga om kandidaturvalet blir överraskningar som får adrenalinet att flöda.
Och så gick det också.
De få och små frågetecken som fanns rätades ganska snart ut. Som till exempel vad den kvinnliga kandidaten heter, om någon eller några kandidater från senaste val fortfarande känner sig kallade eller huruvida en mera otippad kandidat uppenbarar sig.
Odramatiskt har det också varit vad kandidaternas framtoning beträffar. Kort och slarvigt sagt har de uppträtt och sagt i stort sett det som förväntas av dem.
Vad som händer från och med nu och fram till valdagen vet ingen. Allt kan fortsätta i samma lugna mak som hittills, men helt plötsligt kan det också bränna till ordentligt. Det kan ske antingen kring en sakfråga eller kring en personfråga. Och i bägge fallen kan det vara en fråga som är eller inte är av betydelse med tanke på biskopens uppgifter.
Kort sagt: det kan vara vilken fråga som helst och frågan kan dyka upp när som helst.

Ett är säkert. Den som gräver tillräckligt länge, tillräckligt djupt och tillräckligt krystat hittar säkert en fråga eller ett tema som med en lämplig vinkling kan göras till en stor sak. Endast en person som ingenting gjort lämnar inga spår som kan misstänkliggöras efter sig.
Tyvärr är det kanske inte lika säkert att allt som sägs och skrivs blir korrekt mätt, vägt och bedömt. Saklig, viktig information kan kännas torr och ointressant medan noteringar som på sin höjd hör hemma i marginalen väcker stort intresse och heta passioner.

Självfallet är det beklagligt att biskopsvalet inte har väckt större intresse än vad som nu har varit fallet. Ändå är det säkert enligt de flesta bättre så än att intresset för valets centrala frågor skulle väckas av än så små misstankar om något som kan leda till drevjournalistik.
Till det behövs inte mera än ett suddigt kvitto eller uppblåst efterklokhetsbedömning och resultatet är att intresset fokuseras på helt sekundära saker.
Ett i den kategorin intressant biskopsval är sannerligen ingenting att hoppas på.

Allt kan naturligtvis diskuteras och alla seriösa diskussioner för förhoppningsvis framåt. Ändå är det skäl att ytterligare en gång påminna om att biskopsvalet gäller val av herde för Borgå stift. En herde vars primära uppgifter är att värna om stiftets och kyrkans enhet, att främja fullgörandet av kyrkans uppgift i stiftet, att slå vakt om ordets renhet och att leda förvaltningen i stiftet.
Biskopens uppgift är primärt en andlig uppgift. I tiden men för evigheten. I världen men inte av världen.