Strategier i parti och minut

Ledare. Kyrkans uppgift är att förkunna Guds ord, att förvalta sakramenten, att allmänt utbreda det kristna budskapet och förverkliga kärleken till nästan. Den uppgiften har kyrkan fått av kyrkans Herre och den uppgiften finns införd i kyrkolagen. 12.2.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

Men som förra predikanten sade: det är inte bara att sjunga och spela, det ska säljas psalmböcker också. Med andra ord måste det skapas förutsättningar för den verksamhet vars mål är att människor kommer till tro.

Därför har helhetskyrkan sin strategi. Stiften har sina strategier. Samfälligheterna har sina och församlingarna har sina. De övergripande strategierna stöds av strategier för olika verksamhetssektorer som till exempel information, fastighetsförvaltning, gravgårdsförvaltning och så vidare.Någon brist på strategier torde det inte finnas i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Sådana finns i parti och minut.

Först som sist är det skäl att understryka att det inte endast är bra utan nödvändigt med ett gediget strategiarbete.

En kyrka, en samfällighet eller en församling som inte vet var man finns, vart man vill komma och hur man ska ta sig dit kan inte arbeta effektivt.

Arbetet med att konkret beskriva sin egen verksamhetsomgivning, och de utmaningar som den erbjuder, tvingar dem som gör upp strategierna att aktivt och alert se sig omkring. Förhoppningsvis utan skygglappar.

Arbetet med att klart definiera målsättningen för verksamheten tvingar för sin del förtroendevalda och tjänstemän att både konkret och principiellt för sig själv och andra förklara vad man egentligen vill och alltså finns till för.

Arbetet med att försöka finna eller bana vägar till de mål som man vill nå tvingar i bästa fall till ärlig prövning av gamla, beprövade arbetsmetoder och till kreativt nytänkande som dels förbättrar det gamla, dels skapar något nytt.

Arbetet leder inte sällan till insikten att det finns klyftor mellan det man vill och det man kan. Behoven är ändlösa medan resurserna är begränsade.

Det gäller följaktligen att prioritera, vilket inte alls behöver vara av ondo.

Tvärtom. Då vi tvingas prioritera tvingas vi samtidigt att fråga efter det centrala i det vi håller på med. Och den frågan ställer vi kanske annars allt för sällan.

Men det finns också stora utmaningar i strategiarbetet. Alltså andra utmaningar än att få till stånd en fungerande strategi.

En av de största utmaningarna är förstås att se till att strategiarbetet inte blir till välsignelse endast för dem som deltar i att arbeta fram strategierna. Sker det blir de ett mål i sig och det är inte bra.

Strategierna är ju inte mål utan verktyg för verksamheten.

En annan stor utmaning är att se till att strategin verkligen blir ett verktyg för alla. Det gäller med andra ord att ”sälja” strategin så att den känns viktig och riktig för alla dem som arbetar i kyrkan, i samfälligheten, i församlingen.

Minst lika viktigt är att strategin omfattas och omsätts av församlingsmedlemmarna. Strategier är ingenting som uppgörs enbart för kyrkliga beslutsfattare och tjänstemän. De uppgörs för att alla ska kunna samlas kring och verka för samma mål.

Strategin kan helt enkelt inte bli ett fungerande verktyg med mindre än att den följs och omsätts i praktiken av hela den organisation som den är avsedd för.

Sker inte det blir strategierna dokument som ligger på olika hyllor och samlar damm. Sådana har bland annat kyrkan helt säkert allt för mycket av redan nu. Av olika rapporter att döma går arbetet med strategier allmänt taget på räls i församlingarna.

Däremot finns det orsak att fråga om det är lika väl ställt med förutsättningarna och beredskapen att omsätta dem i praktiken. Mycket tyder på att så inte är fallet och att den stora utmaningen nu är att också få implementeringen av strategierna på räls.

För att det ska förverkligas behövs bland annat bredare information om strategierna och aktiv utbildning av lekmän så att de känner att de har den kunskap och de verktyg som de behöver.

Stig Kankkonen



SOMMARLÄGER. – Att vara tillsammans handlar om ett grundbehov som vi alla bär på, säger Matti Aspvik, verksamhetsledare för förbundet Kyrkans Ungdom. 27.7.2024 kl. 20:50

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37