Johannes Häger är ute med nya bandet Streetlight.

"Öppnade väg för mig, men lovsången är inte heligare än andra musikstilar"

musik.

Efter många år inom kristen musik vill Johannes Häger nu jobba utom kyrkornas väggar med sitt nya band. Men touchen i texterna av hans tro har inte försvunnit.

12.12.2024 kl. 10:00

På en musikbar i Jönköping släpper det lokala bandet Street­light sitt första album en lördagskväll 2023. Det är melodisk vuxen­rock i genren Toto och Journey från 1980-talet.

– Det sägs att den musik man lyssnar på när man är sjutton kommer att följa med resten av livet, säger Johannes Häger som har skrivit de flesta låtarna på debutalbumet Ignition.

Brittiska Classic Rock Magazine i London kallar det ”en klart lysande start av ett band med en jätte­potential”.

Johannes Häger från Larsmo är sedan början av 2000-talet en musikprofil inom kristen musik med tonvikt på lovsång i Finland och Sverige. Han reste också med sin fru Lina som sångduo på kristna samlingar och festivaler.

"Far och son, Gud och människa. Om att vända om och komma hem igen,"

Sedan pandemin har de hållit paus. I dag vill Johannes Häger gärna jobba utan­för kyrkans väggar. Streetlight är inte ett uttalat kristet band; texterna grundar sig däremot fortfarande i hans kristna livssyn.

– I den förlorade sonen-perspektivet, far och son, Gud och människa. Om att vända om och komma hem igen, om längtan efter närhet och intimitet, säger han.

Ner för kanan och upp igen

Lite senare i livet än många andra blev Johannes och Lina Häger föräldrar. Deras son är nu två och ett halvt år. Kring honom blev också en av låtarna på debutalbumet, Chutes
and ladders
, till.

Då väntade vi Zacharias, och jag skrev den som en text till honom. Om far och son, men också som en Gud och männi­ska-text. There will be chutes and ladders, det är rutsch­kanor i livet att åka utför, och stegar att klättra upp igen när man har hamnat på ruta ett.

Studio i röd stuga

Vid den vindlande gamla landsvägen mellan Gränna och Huskvarna i Småland visar en skylt uppåt kullarna: Musik­studio.

I en röd stuga i en gårdsgrupp ovanför insjölandskapet lever Johannes Häger i dag på att vara studio­tekniker, allround­musiker, back vocal och arrangör för allt från musikstuderande i trakten till artister på topplistorna i Sverige.

Någonstans finns drömmen om att vara ute och spela mera med Streetlight och kanske ha en del av inkomsterna från det. Bandet är lanserat på en italiensk rocklabel med band från hela världen.

"Jag sitter aldrig med gitarr eller piano bara för att oplanerat komma på någonting. Jag sätter mig ner för att skriva en låt."

Idéord på mobilen

Johannes Häger skriver aktivt nya låtar, nästan alltid på beställning, säger han.

– Jag sitter aldrig med gitarr eller piano bara för att oplanerat komma på någonting. Jag sätter mig ner för att skriva en låt och värka fram idéer. Ofta utgår jag från låtens titel, ord eller fraser jag har samlat på mobilen, från filmer, tv-serier och så vidare.

I sin egen studio får han snabbt till en demo, programmerar trummor och bas, spelar gitarr och synt själv och sjunger en demotext på nonsens­engelska för att få soundet.

– Och sedan får den vila en vecka eller två, och så hör jag på nytt om idén höll eller inte.

Uppvuxen vid Inremissionshemmet

Johannes Häger växte upp kring Luthersk Inre­missions bas i Larsmo. Hans pappa var predikant i föreningen och hans mamma redaktör för dess tidning och värdinna på Inremissionshemmet.

I syskonskaran fanns inga stora krav på att Johannes, näst yngst, skulle sitta med på möten och gudstjänster.

– Jag gick mera utanför och kollade hastighetsmätarna på de parkerade bilarna, hur fort de gick.

"Själv gillade jag Herreys. Mina kompisar lyssnade på Kiss."

I Johannes barndom hade lovsångs­genren inte brutit igenom. Vid Inremissionens gudstjänster sjöng man ”bibelkörer”, enklare medi­tativa sånger under förbönen, minns han.

– Själv gillade jag Herreys. Mina kompisar lyssnade på Kiss, men dem fick jag inte lyssna på hemma. När de spelade Kiss gick jag hem. Men nu efteråt kan jag tänka att det var då min fascination för hårdrock började.

Johannes Häger lärde sig spela trummor av sin äldre systers man, lärde sig gitarr och hade snart sitt första band, Vivid Veins.

– Men hårdrock med elgitarr och trummor var inte okej i Larsmo församling på det glada 80-talet. Vi var ett kristet band med kristna texter, men vi fick inte spela inom kyrkans väggar. Vi tyckte det var löjligt, och mina föräldrar stod också på min sida.

Onväntad nytändning av lovsång

Efter några års musikstudier i Åbo hoppade Johannes Häger av och blev ungdoms­ledare i Nykarleby. Och sedan kom Piteåresan med lovsångsteamet där han spelade gitarr. Fast motvilligt; den musikaliskt rätt så enkla lovsången var inte riktigt hans grej.

– Jag försökte först hitta någon ursäkt att inte behöva åka. Men veckan på en Oas-konferens blev en ganska stor andlig upplevelse för mig. Jag fick på något sätt uppleva den helige Ande på ett nytt sätt, och lovsången blev en hjälp i min gudsrelation, att komma närmare Gud.

Johannes Häger flyttade till Sverige för att studera vidare i den kristna musikgenren. Där träffade han också sin fru Lina, uppvuxen i en frikyrklig pastorsfamilj. För snart 20 år sedan kom sedan hans eget första album med lovsånger, Lovsångsljud ut.

"Vi kristna lägger energi på gränser mellan vi och dom, istället för att fokusera på centrum, på Jesus. Som har en öppen famn."

Worship-kulturen loopar kring pengarna

Från de enkla lovsångsteamen till dagens worship-kultur – Johannes Häger är fundersam inför utvecklingen:

– Det är väldigt influerat av Hillsong och några amerikanska församlingar som nästan har patent på genren. Musikstilen är stor och svulstig med mycket atmosfär i ljudbilden. Det är långa låtar på åtta-nio minuter och mycket upprepningar. Men man har märkt att det funkar, också kommersiellt.

– Men gudstjänstmusiken kommer att förändras. Lovsången är inte heligare än andra musikstilar och varar inte för evigt. Jag tror solo eller mer förmedlande sång kommer att bli vanligare igen.

Särskilt under pandemin har Johannes Häger också tänkt mycket på kyrkan i stort.

– Vi kristna lägger så mycket energi på gränser mellan vi och dom, istället för att fokusera på centrum som är Jesus. Och på att han har en öppen famn, säger han. Stänger vi in oss för mycket får vi en religion i konserverad form, men missar människorna utanför.

Hans band Streetlight är snart ute med sitt andra album.

– – –

Johannes Häger har också valt Julmusik 2024 för Kyrkpressens läsare. Här är Spotifylistan.

FAKTA: Johannes Häger

  • 48-årig musiker, låtskrivare och musikproducent i Huskvarna, Sverige.
  • Född och uppvuxen i Larsmo, Finland
  • Gift med Lina som är musiklärare, pappa till Zacharias
  • Band: bland andra Paddington, Praise Unit, Bullock Hearts och nystartade Street­light
  • Instrument: Sång, gitarr, bas, synt
  • Går i kyrkan: Kungsportskyrkan, Huskvarna, hör till Evangeliska frikyrkan EFK.
Text och foto: Jan-Erik Andelin


FÖRSAMLINGSVAL. Församlingsvalet närmar sig. I en utflyttningsort som Hangö har Johannes Laxell i två omgångar nu varit beslutsfattare i kyrkan – utan att någonsin ha blivit vald till det. 13.8.2026 kl. 19:00

missbruk. Idag lägger sig Kristina Karlsson med gott samvete. – Jag har inte ljugit. Jag har inte stulit. Jag har funnits där för någon. 12.8.2026 kl. 19:30

KRAN. Efter turbulenta tider i föreningen för missbrukarvård Kran har den nu fått en ny verksamhetsledare. 14.8.2026 kl. 16:51

PSYKISK OHÄLSA. Efter en mångårig kamp mot psykisk ohälsa fick Matilda Åby en diagnos som förändrade hennes liv. En diagnos som upp till tre procent av finländarna darbbas av, men som trots det knappt talas om. Hur är det att leva med borderline? Och hur tar man sig upp till ytan igen när allt känns nattsvart? 12.8.2026 kl. 11:11

Åbo akademi. ”Det är bisarrt mycket tid man måste lägga ned på en grundkurs i grekiska då man studerar teologi”, säger en källa som Kyrkpressen har talat med. 11.8.2026 kl. 13:23

ungdomsarbete. Linda Finnbäck blir ny ungdomssakkunnig vid Kyrkostyrelsen. – Ungdomsarbetsledarnas är donarna i stiftet och gör ett hårt jobb. 7.8.2026 kl. 14:10

FÖRRÄTTNINGAR. Kyrkan börjat jobba med nya formulär för förrättningar för dop, konfirmation, vigsel och begravning. De väntas komma i användning om drygt fyra år. 6.8.2026 kl. 16:51

hopp. Vem vågar hoppas? Och vad är hopp, egentligen? I En liten bok om hopp utforskar författaren Catharina Östman förutsättningarna för att hålla sig öppen inför framtiden – också mitt i personlig sorg, besvikelser eller vanmakt inför världshändelserna. 13.8.2026 kl. 19:30

ensamhet. Två av tre finländare upplever sig vara ensamma eller utanför åtminstone ibland. Nella och Robert är seniorer som inte behöver hjälp med någontingannat än – sin ensamhet. 9.7.2026 kl. 11:00

PRÄSTER. En präst i en församling har väldigt många jordfästningar, kollegan har nästan inga. Hur gör man med det faktum att församlingsmedlemar har viss rätt att önska den präst de vill ha och de populära prästerna kan bli slutkörda? – Jag vill inte gå i väggen för att jag tar på mig sådant som är på andras bord, säger en präst till KP. 29.7.2026 kl. 09:00

tro. Under ett tungt livsskede hittade Anette Storsved tröst i New Age. Men den kväll då portalen till ”den nya jorden” skulle öppnas hände inget. Hon kände sig tom och besviken. Följande dag skrev hon till en kristen vän och frågade: Är Jesus sanningen? 22.7.2026 kl. 08:00

kyrkbrand. Natten till tisdagen fattade taket till en del av Munkshöjdens kyrka i Helsingfors eld. Själva kyrksalen eldhärjades inte, men däremot en sidobyggnad. Enligt Yle misstänker polisen att branden är anlagd. 14.7.2026 kl. 12:59

frivilligarbete. Mittemot Pedersöre kyrka står en varmt gul, mysig stuga och framför den en parkering full med bilar. Vi befinner oss vid Missionsstugan, församlingens loppis, som säljer allt från skridskor till tavlor. Mest satsar de ändå på kläder. 8.7.2026 kl. 08:00

Ledare. Skära ner, slopa, utelämna sitt folk åt egen flit, egna nätverk och eget öde. Eller ska kyrkan hitta sig en ny vision, ett kristet sätt att också praktiskt vara kropp i förändrade tider? Kyrkan är sen på bollen här, hög på minnen från fornstora dar. 7.7.2026 kl. 08:00

kyrkoherdeval. Ingrid Björkskog blir ny kyrkoherde i Eckerö-Hammarlands församling. Det står klart sedan församlingsborna på söndagen sagt sitt vid valurnorna. 29.6.2026 kl. 15:16

FÖRSAMLINGSVAL. Församlingsvalet närmar sig. I en utflyttningsort som Hangö har Johannes Laxell i två omgångar nu varit beslutsfattare i kyrkan – utan att någonsin ha blivit vald till det. 13.8.2026 kl. 19:00

missbruk. Idag lägger sig Kristina Karlsson med gott samvete. – Jag har inte ljugit. Jag har inte stulit. Jag har funnits där för någon. 12.8.2026 kl. 19:30

KRAN. Efter turbulenta tider i föreningen för missbrukarvård Kran har den nu fått en ny verksamhetsledare. 14.8.2026 kl. 16:51

PSYKISK OHÄLSA. Efter en mångårig kamp mot psykisk ohälsa fick Matilda Åby en diagnos som förändrade hennes liv. En diagnos som upp till tre procent av finländarna darbbas av, men som trots det knappt talas om. Hur är det att leva med borderline? Och hur tar man sig upp till ytan igen när allt känns nattsvart? 12.8.2026 kl. 11:11

Åbo akademi. ”Det är bisarrt mycket tid man måste lägga ned på en grundkurs i grekiska då man studerar teologi”, säger en källa som Kyrkpressen har talat med. 11.8.2026 kl. 13:23