Minnena från kafferepet är tre. Först tårtan. Sedan att det inte var större skillnad än så mellan könen. Och att könsbyte är en tidsödande process.
När imatraherden Olli Aalto gav de transsexuella ett ansikte lär det ha funnits folk i Imatra församling som tyckte att det kunde bli problematiskt. Att ställas inför ett könsbyte borde få göra vem som helst en smula konfunderad, kanske smått chockad till och med.
Med kafferepets visdom i minne kändes det förvånande att Hufvudstadsbladet och andra riksmedia inte ens behövde ta en kaffepaus innan de rapporterade om ett nytt bevis på kyrkans trångsynthet. Innan biskop och kyrkoherde ens hunnit förklara sig.
Redaktionerna sitter alltså inne med säker kunskap om att inte ett ögonbryn skulle höjas inom näringsliv eller politik om vi fick en Mikaela Lilius eller Stephanie Wallin. Fördomar hör enbart kyrkan till. Möjligen kunde någon på Korpo höja ett ögonbryn.
När Stefan Johansson prickade sina barns konfirmationspräst Halvar Sandell – ni minns honom med videon – i somras var Husis snabb i vändningarna. När samma Johansson sedan själv blev ett dåligt exempel var rapporteringen långsammare.
Kanske de kollade upp det där med Korpokortet.
Det fanns ett fjärde minne från kafferepet. Bytet lär gå bra i ena riktningen, sämre i den andra.
Hoppas Aalto har rätt riktning.
