Filmgranskningsbyråns utlåtande åt biskop Gustav Björkstrand:
Ärende: Sättande av åldersgräns för bildprogram om abort
Biskopen i Borgå stift Gustav Björkstrand har med sitt brev, daterat 14.8.2008, begärt om utlåtande av Statens filmgranskningsbyrå angående en abortfilm som visats på Markus församlings skriftskolsläger. Filmen kan ses på de svenska Internetsidorna under adressen www.abortnej.se.
Genom lagen om granskning av bildprogram (775/2000) stadgas om granskning av bildprogram samt särskilt om nödvändiga visnings- och spridningsbegränsningar för att skydda barnen. Huruvida den förevisningssituation av abortfilmen som skett under skriftskollägret omfattas av denna lag, beror av om den förevisning av bildprogrammet som ägde rum i skriftskoleklassen kan definieras som en offentlig förevisning.
I motiveringarna till regeringens proposition angående tillämpningsområdet för lagen om granskning av bildprogram konstateras, att sändning av bildprogram i nätmiljö, med undantag för beställningsprogramtjänster, inte anses vara sådan förevisning och spridning av bildprogram som avses i detta förslag. Med beställprogramtjänster (video on demand) avses för sin del i definitionerna i lagen om bildprogram att bildprogrammet och dess programinnehåll hålls tillgängligt för allmänheten genom telenätets förmedling.
Ifall den aktuella förevisningen ägde rum via beställningsprogramtjänster och ifall undervisningssituationen, som försiggick i en skriftskoleklass, kan tolkas som en offentlig förevisning, har man förfarit i strid med 23 § i lagen om granskning av bildprogram, dvs. avsiktligt förevisat ett bildprogram för yngre personer än 18 år, innan det har godkänts för förevisning och spridning bland minderåriga. Samtidigt har man även gjort sig skyldig till brott mot 17 kap. 18 b § i strafflagen. I författningen förbjuds olaglig förevisning eller spridning av bildprogram bland minderåriga.
Den undervisning som försiggår inom det allmänna skolväsendet är offentlig. Huruvida den undervisning som äger rum i skriftskolan också är offentlig beror på om undervisningssituationerna åtminstone i princip är öppna för alla eller om de är slutna tillställningar. Även förevisningar som sker för en sluten krets kan per definition vara offentliga, ifall kretsen är rätt stor. Skriftskoleundervisningen torde i princip kunna betrakas som offentlig.
Ifall det anses att förevisningen av den abortfilm som ägt rum på Markus församlings skriftskoleläger omfattas av lagen om bildprogram, skall ytterligare bedömas, om filmen kunde befrias från granskning på grundval av dess innehåll (4 §) eller på grundval av verksamheten av den som arrangerat förevisningen (5 §).
På basis av innehållet kunde filmen befrias från granskning, ifall den hade tillverkats enbart för utbildning eller annat kulturrelaterat ändamål, vetenskaplig forskning eller fritidssysselsättning. På basis av verksamheten av den som ordnat förevisningen kunde filmen befrias från granskning, ifall det hade varit fråga om universitet, yrkeshögskolor och andra läroanstalter som står under offentlig tillsyn samt en förevisning som sker vid allmänna bibliotek eller vid Finlands filmarkiv eller om det hade skett vid kongresser som behandlar vetenskapliga eller konstnärliga frågor, vid vetenskapliga föreningars sammanträden och med dem jämförliga tillställningar.
Enligt Statens filmgranskningsbyrås uppfattning har den abortfilm som nu behandlas inte tillverkats för utbildning eller annat kulturrelaterat ändamål, inte heller för vetenskaplig forsning, utan de sidor på vilka den hålls tillgänglig är propagandistiska till sin karaktär. Även som dokumentär hade man bort låta granska den, eftersom den till sitt innehåll är skadlig för barn. Skriftskolan kan inte heller anses vara en läroanstalt som står under offentlig tillsyn. Sålunda gäller ingendera av de grunder för befrielse som ingår i lagen om granskning av bildprogram det abortprogram som förevisats i skriftskolan. Man bör alltså ha låtit granska det, ifall förevisningen har skett via en beställningsprogramtjänst.
Oberoende av om förevisningen av den abortfilm som skett under Markus församlings skriftskolsläger skall anses omfattas av lagen om granskning av bildprogram och av befogenheten för Statens filmgranskningsbyrå, kan filmgranskningsbyrån som sakkunnigmyndighet framföra en bedömning av den åldersgräns som skall sättas för bildprogrammet.
Filmgranskningsbyrån anser att ifall den Pågående abort (film) som behandlas hade lämnats för granskning, så hade åldersgränsen 18 år satts. I Finland är det exceptionellt med en film som skildrar en kirurgiskt utförd abort som till sitt innehåll ytterst chockerande, utdragen, mycket detaljerad och blodig. Särskilt uppskakande är närbilderna av det stympade fostret. Förevisning av filmen för 14-15 -åringar skall anses vara menligt för deras utveckling.
I bedömningen av filmen har deltagit direktören för Statens filmgranskningsbyrå Matti Paloheimo, överinspektör Maarit Pietinen samt granskarna Leena Karjalainen och Anne Lind. Bedömningen är enhällig.
Helsingfors 20.8.2008
Matti Paloheimo
Direktör för statens filmgranskningsbyrå
Biskopens anmärkning:
Kaplan Halvar Sandell får en skriftlig anmärkning
Biskop Gustav Björkstrands beslut med anledning av den abortfilm som visades på Markus församlings skriftskolläger den 10 juni 2008.
Efter att ha sett abortfilmen, hört berörda parter och fått ett begärt utlåtande av Statens filmgranskningsbyrå konstaterar jag följande.
Den kristna kyrkan har genom hela sin tvåtusenåriga historia betonat livets okränkbarhet från fosterstadiet till livets slutskede. Frågan är inte mindre aktuell i vår tid då materiella faktorer och människans förmåga att göra nytta tillmäts ett allt större värde. För kyrkan ligger människans värde inte i att hon producerar eller gör rätt för sig utan i att hon är en unik varelse, skapad och älskad av Gud. Den livliga debatt som abortfilmen har väckt har ur den här synvinkeln varit viktig.
Det är naturligt att man behandlar centrala etiska frågor, bland dem abortfrågan, i samband med konfirmandundervisningen. Men ändamålet helgar inte medlen. Den film som visades på Markus församlings konfirmandläger hade inte tillverkats för undervisning eller något kulturrelaterat ändamål, utan var till sitt innehåll som filmgranskningsbyrån har konstaterat ”ytterst chockerande, utdragen, mycket detaljerad och blodig.” Att visa den för 14-15-åringar skall enligt byrån anses menligt för de ungas utveckling. Byrån har enhälligt slagit fast att om filmen Pågående abort hade lämnats för granskning hade byrån satt 18 år som åldersgräns för visning av filmen. Nu hade ingen granskning ägt rum eftersom material som finns på Internet inte granskas av byrån. Filmgranskningsbyrån påpekar att man förfar i strid med 23 § i lagen om granskning av bildprogram om man avsiktligt förevisar ett bildprogram offentligt för yngre personer än 18 år innan det har godkänts för förevisning och spridning bland minderåriga. Samtidigt har man även gjort sig skyldig till brott mot 17.kap. 18 b § i strafflagen, som förbjuder olaglig förevisning eller spridning av bildprogram för minderåriga.
Markus församlingsråd som föräldrarna vände sig till uttalar sin förståelse för föräldrarnas oro och beklagar att kaplanen Sandell inte varnade för att inslaget innehöll obehagliga inslag. Däremot anser församlingsrådet att det inte finns orsak att vidta särskilda sanktioner mot kaplanen.
I samtal med undertecknad har kaplan Sandell medgett att han inte varnade konfirmanderna för att filmen innehöll chockerande detaljer. Han säger sig ha bett konfirmander och föräldrar om ursäkt för det fall att de upplevt ett sådant obehag av filmen som de inte har kunnat hantera.
När det gäller bedömningen av det som har hänt konstaterar undertecknad att det som talar för att Sandell inte skall få sanktioner är att han inte medvetet bröt emot fastslagna regler utan närmast handlade oeftertänksamt och i okunnighet om gällande regler. Det är först i ett senare skede som filmgranskningsbyrån har satt åldersgränsen 18 år på materialet. Det är i någon mån oklart, vilket filmgranskningsbyrån också påpekar, om man kan anse att det var fråga om en offentlig förevisning när det var fråga om en grupp konfirmander, där de som upplevde obehag av filmen fritt kunde avlägsna sig. Men som ovan framgick kan frågan prövas i allmän domstol som också skall behandla frågor relaterade till kyrkan ifall det är fråga om misstanke om att lagbrott har begåtts.
För egen del anser jag det vara klarlagt att materialet var uppenbart olämpligt att visas för konfirmander. Sandell borde ha insett det och avstått från det. Jag ger honom därför en skriftlig anmärkning. Det är Markus församlingsråds och senare församlingsrådets i den med Lukas församling sammanslagna Petrus församlings församlingsråds uppgift att se till att motsvarande händelse inte upprepas. Det är också skäl att understryka att varje församlingsmedlem har rätt att välja den präst man önskar för de förrättningar man vill ha utförda om inte ett tvingande skäl utgör hinder därför (KO 2:24). Detta gäller givetvis också konfirmationen. Om föräldrar yrkar på att Sandell inte skall förrätta konfirmationen av dessa konfirmander är det naturligt att kyrkoherden respekterar denna uppfattning och utser en annan person i Sandells ställe.
Den intensiva offentliga debatten har tydligt understrukit det ansvar varje lärare oberoende av skolform har för det material som används i undervisningen. Det borde utarbetas klarare regler inte minst för användningen av material från Internet, eftersom sådant material inte granskas och lätt kan användas i undervisning. För kyrkans del kommer jag att be kyrkans central för ungdomsarbete och kristen fostran att snarast ge närmare direktiv för användningen av material från Internet i konfirmandundervisningen och ungdomsarbetet för att motsvarande situationer inte skall uppstå i framtiden.
Borgå den 4 september 2008
Gustav Björkstrand
Biskop i Borgå stift
