Problemen med problemet

Ledare. I Hufvudstadsbladet ingick nyligen en nyhetsartikel om det som betecknades som problemförsamlingar i Svenskfinland (25.5). Artikeln illustrerades med en karta där de här församlingarna fanns inprickade. 5.6.2008 kl. 00:00

Jan Lindström

I ett par omgångar har tidningen fått förklara (försvara) sin artikel inklusive illustrationen. Det som framkommit under resans gång är dels att alla de nämnda församlingarna inte är problemförsamlingar, dels att de definierats som sådana av ”två kyrkliga källor” som inte närmare presenterats.Artikeln, kritiken den lett till och förklaringarna visar hur många problem som är förknippade med problemet som artikeln syftar på, som naturligtvis inte är något annat än det så kallade kvinnoprästmotståndet.

Ett problem som aktualiseras är det mått med vilket mer eller mindre allt kyrkligt förefaller bedömas i dag.

Enligt kyrkolagen ska all lära i kyrkan ”prövas och bedömas enligt Guds heliga ord”, men nu är det inte det måttet som används. Måttet i dag är inställningen till kvinnliga präster. Därmed kan en församling som kanske är rikt välsignad och har en aktiv, fruktbärande verksamhet betecknas som en problemförsamling om där verkar en präst som har frågetecken i marginalen då det gäller ämbetssyn.

Ett annat problem hänger samman med frågan vem som kan eller ska definiera och beskriva ämbetsproblemet och vem eller vilka som hörs.

Den aktuella artikeln i Hbl byggde på ett gemensamt ”vittnesbörd” av två bedömare, som listade de församlingar som sedan presenterades som problemförsamlingar. Njugghet i fråga om ”vittnen” karaktäriserar inte endast den aktuella artikeln. Den har tyvärr förekommit och förekommer också i allt för många andra sammanhang.

Resultatet har blivit att få personers bedömningar av få församlingars problem har gjort ämbetsfrågan till Problemet med stort P i kyrkan.

Ett tredje problem, som hänger samman med det föregående, är vad som förefaller vara ett utbrett ointresse att följa den gamla regeln ”audiatur et altera pars”, alltså regeln att också den andra parten bör höras.

Redan då den rapport presenterades som biskoparna sedermera byggde sin redogörelse i ämbetsfrågan på märktes detta. Rapporten innehöll också en avvikande åsikt, men en presentation av den tilläts inte i samband med presskonferensen där rapporten presenterades.

Med facit i hand kan man säga att denna inställning i hög grad kommit att prägla debatten och i synnerhet debattklimatet.

Allt detta har lett till att ämbetsfrågan är ett i det närmast groteskt förstorat problem som sätter sin prägel på den kyrkliga verksamheten, på allt från samtal inför prästvigning till kyrkoherdeval.

Den fråga man följaktligen allmänt och förståeligt nog ställer är hur man ska bli kvitt problemet.

Men är det kanske trots allt fel fråga? Hur skulle det vara om man i stället accepterade den situation vi har och frågade hur man ska leva med de utmaningar som skillnaderna i ämbetssyn onekligen medför.

Fokuseringen bör då flyttas från en listning av problemen till en kartläggning av möjliga vägar framåt. Var vi är har alla till lust och leda fått beskrivet. Vart vi vill komma och hur vi ska komma dit är i hög grad outforskat.

I praktiken innebär detta att företrädarna för de olika uppfattningarna måste kliva upp ur sina respektive skyttegravar, närma sig varandra och i respekt för varandras övertygelser fråga var man kan mötas och hur. Och det innebär beredskap att tänka sig kompromisser.

Konstaterar man att ett möte som kan accepteras av bägge inte är möjligt är det dags att gå skilda vägar.

Så här kan det inte fortsätta. Åtminstone det torde alla kunna vara överens om.

Stig Kankkonen



Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00

BARA BADA BASTU. Korso församling i norra Vanda hejar på KAJ i första semifinalen i Eurovision 2025 i morgon med att bada bastu och sjunga sommarpsalmen Den blomstertid nu kommer på Vörådialekt. 12.5.2025 kl. 14:30