Poesin vidgar vårt andliga medvetande

Kultur. Måste man bege sig till Esse för att möta Gud? Den frågan fick litteraturvetaren Roger Holmström ställa sig när han på ett lyrikseminarium i Helsingfors häromveckan tolkade Hans Fors dikt ”Om guds närvaro i Esse”, som ingår i den nya antologin Att byta hjärta i ett snöglopp. Tvivel och tillit i finlandssvensk dikt. 14.12.2007 kl. 00:00

Måste man bege sig till Esse för att möta Gud? Den frågan fick litteraturvetaren Roger Holmström ställa sig när han på ett lyrikseminarium i Helsingfors häromveckan tolkade Hans Fors dikt ”Om guds närvaro i Esse”, som ingår i den nya antologin Att byta hjärta i ett snöglopp. Tvivel och tillit i finlandssvensk dikt.

 
 

Hos Fors förefaller det nämligen som om Gud inte var allestädes närvarande, utan som om han fanns alldeles speciellt i Esse: ”han har en gul kyrka där”. Holmström ställde Fors idylliska barndomstro i kontrast till Per-Hakon Påwals mer pessimistiska syn på skyddsänglar och konstaterade att det inte finns något entydigt svar på frågan om det finns änglar i Esse. Poeter svarar olika på frågan. I poesin blir religionen ett pågående samtal som vidgar gränserna för vårt andliga medvetande, menade Holmström.

– Den nya antologin visar på olika individuella sätt att närma sig tron och blir på så sätt ett uttryck för en särartsandlighet, sade han.
Lyrikseminariet hade uttryckligen inspirerats av Fontana Medias antologi, som har redigerats av Carina Nynäs. Det är en bok på 300 sidor med dikter av 106 finlandssvenska lyriker från början av 1900-talet fram till i dag. Under seminariet konstaterades att här finns flera författarnamn som man inte väntar sig att stöta på i en bok av detta slag. Föreläsarna hänvisade också flera gånger till Nynäs digra essä, ”Ordets mysterium och språkets sprickor”, som finns i slutet av verket.

Dikterna i antologin väckte hos föreläsarna olika tankar om den andliga poesin som uttrycksform och dess förmåga att ”borra djupt i existentiella frågor” (Holmström), ”söka det som öppnar och bryter upp givna betydelser” (Peter Nynäs) och ”nå fram till dem för vilka teologin traditionellt har varit ett för snävt begrepp” (Agneta sPleijel).

Den plats där vi ryms

Författaren Agneta Pleijel från Sverige beskrev i sitt anförande ”Jag frågar: vad skall vi kalla den plats där vi ryms?” hur hennes personliga förhållande till teologin har utvecklats genom åren. Hon växte upp i ett ”fullständigt sekulärt” akademiskt hem och levde ett ”okyrkligt” liv fram till 1980-talet. Hon hade visserligen känt en andlig hunger men känt sig utesluten från kyrkan. Hon upplevde att hon inte kunde räkna sig till de utvaldas skara, vilket ledde till en kramp.

– Den krampen löstes då några av mina vänner förklarade för mig att religion inte är en trosfråga utan den dimension där livets mest brännande frågor får sitt uttryck. Då började uteslutningskänslan ge vika och teologin blev intressant, berättade hon.

– Till min egen överraskning vågade jag då debutera som poet.

Den snäva gudsbilden vidgades och hon kunde börja betrakta tron som ”den plats där vi ryms”.

– Vad vi skall kalla den platsen vet jag inte, men vi kan säga mer om den platsen, och den nya antologin ringar in den.

– I antologin ses tron genialt nog som en syster till tvivlet, och det ger mig en känsla av frid att läsa den, förklarade Pleijel för det 60-tal åhörare som hade samlats.

Tron som något att vila i

Professor Tage Kurtén gav en religionsfilosofisk syn på trosbegreppet och skiljde på tron som försanthållande och tron som tillit. Om man ser tron som ett försanthållande, kan tron behärskas med förnuftet och olika argumenteringar, medan tron som tillit är en hållning som utgår från att man lever i en trosrelation. I det senare fallet blir tron något att vila i och något som inte kan kontrolleras med förnuftet.

– I vår senmoderna tid lever religionen på sina egna premisser, sade Kurtén. Den är inte given utan man frågar sig vad den är. Också det religiösa språket kan förstås bara i sitt sammanhang. Människan är delaktig i sin egen tillvaro och har en egen relation till sin verklighet.

Professor Susan Sundback gav sociologiska perspektiv på finlandssvensk religiositet och religionsvetaren Peter Nynäs reflekterade över den andliga poesin under rubriken ”Att hitta en utblick i det inre”.

Lyrikseminariet hade arrangerats av Fontana Media, Församlingsförbundet och Kyrkans central för det svenska arbetet.

Catarina Östman



dop. Dopet är en tradition – men det är också en länk till gemenskap med församlingen och med Gud. 28.4.2021 kl. 08:00

tänkare. Han blev nedslagen på gatan i Åbo för att hans sällskap talade svenska. Ännu femton år senare präglar händelsen Torbjörn Andersséns liv. 29.4.2021 kl. 10:43

relationer. När Jim Duhamel 2011 seglade 147-fotaren Visione till Jakobstad anade han inte vilka följder det skulle få. I Jakobstad fann han sin hustru Cia och en relation till Gud. 29.4.2021 kl. 10:14

teater. Hon tror inte på slumpen. Lilian Ruotsala har fått svar på att hon valde rätt när hon valde teatern, och gått från att leva på andras tro till att växa in sin egen. 28.4.2021 kl. 15:05

profilen. – Jag skulle gärna vara med och skapa framtidens folkkyrka, för jag tror att vi inte har något annat val, säger Kristian Willis som snart tar över som kyrkoherde i Vanda svenska församling. 27.4.2021 kl. 15:05

Kroppen. Hur talar du till din kropp? Vad tänker du om den? 28.4.2021 kl. 00:00

Valborg. Han känner sig taggad inför en annorlunda valborg även om det känns trist att behöva hålla distansen. 26.4.2021 kl. 14:31

Åbo akademi. Vem som har hand om undervisningen i praktisk teologi i höst är oklart. 23.4.2021 kl. 12:14

Kyrkpressen. Biskopen var tveksam, men han ville inte vara den som hindrade att Kyrkpressen startade. Om Borgar tar ansvar för innehållet och Boije för ekonomin så måste vi försöka, sade biskopen. Så blev det. (Den här texten publicerades i KP 1/2020. KP publicerar den i repris som en hyllning till Bjarne Boije, 100 år.) 21.4.2021 kl. 12:31

Läckage. Ett felande sprinklermunstycke sprejade ut vatten över takvalvet i Pedersöre kyrka natten till lördag. På grund av läckaget måste kyrkan stängas för en vecka. 20.4.2021 kl. 12:25

Åbo. – Hon har öppnat dörrarna till en spännande värld! säger han. 19.4.2021 kl. 10:17

adoption. Anne Söderlund var ett oönskat barn och blev adopterad när hon var sju månader. – Men jag vill inte bli definierad av vad jag inte fick, utan av vad jag fick. 14.4.2021 kl. 09:09

kyrkoherdeval. Församlingsrådet i Vanda svenska församling valde Kristian Willis, församlingspastor vid Helsingfors kyrkliga samfällighet, till ny kyrkoherde. 13.4.2021 kl. 19:20

radio. För ett drygt år sedan hade Laestadianernas fridsföreningars förbund LFF fattat ett beslut om att lägga ner sin radiokanal. Nu när coronan begränsar livet och sammankomsterna är de glada att de kom på andra tankar. 14.4.2021 kl. 09:48

Kulturer. Stéphane Rosse är den tystlåtna fransmannen som har levt i Finland i 30 år. – Jag blev förälskad i en finländsk turist i Paris 1993. Det var kärlek vid första ögonkastet. 14.4.2021 kl. 10:47

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00