Kvinnliga präster försvarar samarbetsmotståndare

I helgen skickades en vädjan om tolerans gentemot kvinnoprästmotståndare ut till de finska medierna. Tre av de fem personer som undertecknat uppropet är kvinnor. Uppropet finns nu översatt till svenska.

Aino Vesti, kyrkoherde i Masku församling, poängterar att det finns församlingar i vilka personalen har kunnat leva i sämja även om åsikterna i ämbetsfrågan går i sär. Foto: Mika Peltotalo

I uppropet framgår att undertecknarna anser att konflikter i kyrkan skall kunna lösas med kärlek och att det skall finnas rum för olika uppfattningar inom kyrkan.

- Jag har under en lång oroat mig för vår kyrka och dess enhet, säger Aino Vesti, kyrkoherde i Masku församling och skribenten bakom uppropet.

- Mitt buskap är att människor skall kunna leva sida vid sida i frid, trots att det finns olika uppfattningar i många frågor. Det är inte lätt att hitta en gemensam väg framåt, men vi måste försöka.

Kvinnliga präster måste respekteras

Vesti framhåller hur viktigt det är att kvinnliga präster respekteras men poängterar också att det finns församlingar i vilka personalen har kunnat leva sämja även om åsikterna i ämbetsfrågan går i sär.

- Det finns två uppfattningar i kvinnoprästfrågan och ingendera av dem har konstaterats vara irrläror. Med hjälp av praktiska arrangemang måste bägge läger kunna samarbeta i kyrkan.

- I dagens situation dömer människor varandra, hjärtan blir hårda och samarbete förhindras. Vi måste alla se vår egen synd och gå till korset.

Uppropet finns nu i sin helhet översatt till svenska:

Kyrkan – ett sjukhus för syndare?

Vi undertecknade anser frälsningen genom Kristus vara det viktigaste inom kristendomen och vi vill lita på den bibliska uppenbarelsen som högsta rättesnöre för tro och liv. I ämbetsfrågan tänker vi olika, men vi ser den inte som en jämställdhetsfråga. Enligt vår uppfattning kan man inte avgöra ämbetsfrågan genom att gräla inbördes.

Vi önskar att kyrkan kunde vara en familj, där det är möjligt att högakta varandra och ge varandra utrymme genom att arrangera arbetsturer och särvigningar.
 
Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland anser inte den traditionella ämbetssynen vara en villolära. I enlighet med den har kristenheten trott och verkat i 2000 år. Vår kyrka har fortfarande goda ekumeniska relationer till samfund som inte accepterar kvinnliga präster. Därför är det teologiskt och ekumeniskt ohållbart att överföra dem som inte böjer sig i ämbetsfrågan till att prövas under strafflagen.
 
Det handlar inte om könsdiskriminering eller försummelse av arbetsuppgifter utan om en trosövertygelse som fortfarande är förhärskande hos majoriteten inom kristenheten. Ur trosfrihetsperspektiv är det tvivelaktigt att behandla frågor om bibeltolkning och teologi under strafflagen.
 
Kyrkan, som Bibeln förliknar vid  Kristi kropp, är nu illa sårad.  Den borde enligt Martin Luther vara ”syndares sjukhus” som vårdar de svaga, men nu anklagar vi och slår varandra.  Kyrkans mest framgångsrika ungdomssamling (översättarens tillägg: Maata näkyvissä, över 10 000 ungdomar) är hotad. Många präster som troget tjänat kyrkan hotas med avsättning från sin tjänst. Jesus sade: ”Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå. Och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå” (Mark 3:24-25).
 
Finns det fridsstiftare?
 
”O Guds Lamm, som bär all världens synd, giv oss din frid!”
 
Aino Vesti, kyrkoherde i Masku
Mari Stenlund, teol.kand, medlem av Kannelmäki församlingsråd och gemensamma kyrkofullmäktige i Helsingfors kyrkliga samfällighet
Riitta Mäenpää, sjukhuspastor, Lojo hälsocentral
Antti Laato, professor, Åbo Akademi
Henrik Perret, generalsekreterare, prost

Uppmärksammat i bloggar

På Kyrkpressens bloggsida har Vestis strävanden redan tidigare uppmärksammats. Läs några av reaktionerna här.